förlorat \"vänner\" ?

japp, Jättevanligt. Man lär sig snabbt vilka som är ens äkta vänner :/

Ja de gör man verkligen! de är så jäkla bedrövligt!

Är i v 35 nu och märkt av 2/4 nära vänner som liksom fallit bort. Den ena har jag smsat lite med vid vissa mvc-besök, men har inte hört något spontant tillbaka och den andra som har relatvit nära att hälsa på har inte synts till en enda gång. Så ja, man märker vilka som faktiskt är intresserade av en vänskap oavsett och vilka som det bara passar för ibland... det är synd för de är toppentjejer jag skulle vilja hålla närmare kontakt med, men har jag inte varit speciellt intressant de senaste 8 mån, så inser jag nog att jag inte kommer vara så intressant när bebis kommer heller :/ MEN fördelen är samtidigt att man ser de vänner som aldrig kommer släppa taget, det är dem som faktiskt varit där för mig under graviditeten.

Yes mina såkallade bästa vänner har jag inte hört av på 3 år snart.... Men man träffar nya som delar samma instresse och livsstil sen. :)

Då vet jag att jag inte är ensam iaf! liksom dom verkar inte fatta att de går att umgås utan att festa! de lever kvar i sitt förbannade partyliv och skiter i en, så ja man ser vilka som är riktiga och vilka som är falska, och dom som fortfarande stannar kvar är dom som verkligen bryr sig! jag bor i småland och min bästa vän bor i ö-vik och hon hör av sig ändå oavsett avständet mellan oss! Skulle aldrig klara mig utan henne! men sen dom andra, ska de vara så svårt att bara skicka ett litet sms någon gång och fråga hur det är osv. För har blivit så trött på att det ALLTID är jag som får höra av mig till alla, och nu har jag slutat med det för har har insett att jag är för snäll!

När jag fick min dotter som 19-åring va det en enda vän som stannade kvar. Resten bara slutade höra av sig. Men då va det nog att vi plötsligt fick så olika prioriteringar i livet. Men nu när jag fått en son 12 år senare så tycker jag att vänskaper blir starkare istället för vi är mer i stadie i livet :-) så upplever jag det iallafall

O ja, hade samma erfarenhet här! Jag fick barn väldigt sent i livet, så de flesta av mina vänner har ganska stora barn, vissa till och med vuxna. När vi glatt berättade för några kompisar att vi väntade barn så fick vi först ett grattis, och sen en halvtimmes utläggning om hur viktigt det var att vi redan nu gjorde upp en lista med potentiella barnvakter så att vi kunde fortsätta gå ut på krogen et c et c....och sen ojade de sig över hur jobbigt det var att umgås med småbarnsföräldrar för de "tar sån plats" och så går det inte att göra spontana grejor med dem längre. Jag var då i fjärde månaden, kändes ju skoj...:-( Behöver jag nämna att vi inte umgås längre...? ;-)

Samma för oss när man blir föräldrar så verkar det som om dom drar sig undan det blir inte lika för de som för oss. Fast då hittar vi mammor andra med barn som går att umgås med :)

Mina vänner finns kvar, än så länge. Men jag undrar hur det blir när lillan föds eftersom inga av mina vänner har ens planer på att skaffa barn de närmaste åren. Så vi kommer leva helt olika liv med olika prioriteringar. Får gå mycket till öppna förskolan o liknande ;)

Ibland kommer det tillfällen då man ser vilkasom är äkta och vilka som inte är det , de som är bra vänner stöttar dig i detta , ser fram emot det här med dig , eller helt enkelt bara accepterar läget & fortfarande bryr sig. Resten kan gott dra åt skogen om dom slutat höra av sig nu :-)

Jag har bara två vänner kvar som jag hade innan jag blev gravid, mina andra vänner kunde inte förstå att det blev en total förändring i deras liv, dom festar 5 dagar i veckan, vill ses sent på kvällarna osv. Ibörjan av grav, var alla med och jätte glada, sen hörde man inte något på länge men sedan i vecka 34 började dm höra av sig. Var kvar tills Dottern var ca 2 veckor sen har jag inte sett dom ( hon är 7 månader nu ) Men ja fick nog och ringde och sa precis vad jag tyckte, vilket resulterade i att ingen vågar prata med mig mer för dom är så konflikt rädda. Visst det är tråkigt, men jag vet att jag har ett mycket bättre liv än dom, och kan man försvinna så där utan problem så är det inte ens riktiga kompisar. Men jag lärde känna några som var gravida i min ålder som jag umgås med nu, det gär guld värt!! Min sambos vänner går det inte ens att snacka med, dom tycker JAG är världens elakaste för min sambo inte får gå ut en tisdags kväll osv. Dom förstår verkligen ingenting... Så du är inte ensam, väldigt många som är yngre som får barn som får gå igenom det, tyvärr...

Jag känner lite tvärt om, som att jag dragit mig undan. Skaffat andra prioriteringar och bara bryr mig om min familj och våran lilla. Så för mig har jag mest dragit mig undan. Men å andra sidan så tyckte min bästa vän att jag skulle göra abort för att hon tyckte att hon hade rätt att bli gravid före mig eftersom hon fått missfall innan och försökte få mig att få dåligt samvete och känna att jag och min sambo inte skulle klara av det just för att hon var avundsjuk. Hon snackade en massa skit, pratade med folk om hur otroligt dåligt hon tyckte att vi passade tillsammans och att hon inte trodde att det skulle funka mellan oss etc. så jag har sagt upp kontakten med henne, dock var det väldigt svårt eftersom hon började stalka mig flera gånger om dagen via sms och samtal och verkade helt desperat efter förlåtelse och vänskap. Men jag tyckte inte att hon förtjänade en reunion så att säga så jag stod på mig. Men jag känner inte att jag riktigt har behov av att umgås med folk, det är väl mest för att min hjärna som förbereder sig för vår lillas ankomst antar jag :)

Heelt otroligt att s.k vänner kan bete sig så! Har ganska nyss plussat så ingen vet än, men tror nog att en del drar sig undan då bebisen kommit. För rundel verkar partylivet vara enda sättet att umgås..helt sjukt!