11 mar2013
5
Av amanda1994 · 18 · 732 visningar · gillad 2 gånger

det blir bättre

Jag är som vilken 18åring som helst har gått igenom både bra och dåliga saker jag har haft mina motgångar i livet men jag är en stark person som har tagit nytta av det dåliga och omvandlat det till min styrka. Det känns så konstigt men ändå så otroligt underbart att jag ska bli mamma jag ska äntligen få ro om något som är mitt och ge all min kärlek till för jag har så mycket kärlek att ge. Det kommer vara tufft men för vilken förälder är det inte de?  Jag tror inte att man alltid är redo för att skaffa barn och ålder har absolut ingen betydelse även om jag är ung som många kommer att tycka så vet jag att jag ska bli en lika bra mamma som min mamma är, stor respekt till alla som är mammor oavsett ålder för alla får ändå lika mycket ansvar vare sig man är ung eller äldre.

Mina föräldrar vet inte om att jag ska få barn men mina vänner gör det och dem stöttar mig jätte mycket och tycker att det är lika spännande som det är för mig. Anledningen till varför jag inte väljer och berättar för mina föräldrar än är för att min mamma vill inte att jag ska få leva med en dålig ekonomi för hon vet hur det är hon vill att jag lyckas i livet och bli något stort och det känns på nått sätt att jag kommer svika henne men jag har räknat ut allt hur allt ska funka med min skola och så för jag vill verkligen gå klart skolan och det gör jag nästa år jag kommer få plugga hemma ganska mycket och det vet jag att det kommer jag och klara för skolan är viktig tycker jag. Sen har vi min pappa och hans fru tyvärr så måste jag dra in henne också till varför jag inte berättar för dem att jag är gravid, och det är för att min pappa och hans fru har lyckas så bra i livet iaf hon för dem ser ner på människor som inte har jobb osv och framförallt så dömer dem även mig för att jag har en lägenhet som soc betalar åt mig för jag lever på deras skattepengar dem tycker det är jätte fel att få bidrag och så och därför kan jag inte berätta den glada nyheten att jag ska bli mamma för att dem kommer se ner på mig ännu mer och säkert skämmas över mig. Så det är väl det som gör det lite svårt för mig att kunna njuta fullt ut av att få vara gravid. Jag skriver det här mest för min skull så jag ska komma ihåg och minnas hur allt va och kanske har det blivit bättre vem vet? Sen även ifall om det skulle finnas någon i liknade situation så vet den att den inte är ensam för det ger mycket stöd att veta att man inte är ensam. Men nu ska jag laga lite mat och kolla på en film det för är jag värd efter all pluggandes idag! En sak som jag älskar med att vara gravid förutom att jag går bär på en liten en så är det alla lugna hemmakvällar framför tv:n med något gott framför sig för jag slipper verkligen känna stressen av att jag måste gå ut och göra någonting jag kan äntligen sitta hemma i lugn och ro.

Kommentarer

Av iiian · 11 år sedan ·
7

Allting går på ett eller annat sätt, var 17 år när jag fick mitt första barn 16 år som gravid då så vet precis vad du pratar om och är rädd för hur alla ska reagera.. Skriv om du vill prata av dig är nu nyfyllda 20 år och väntar mitt 3e barn. Lycka till! :)

Av amanda1994 · 11 år sedan ·
5

stark du är! och grattis till dina barn <3 tack så jätte mycket <3

Av 8feb2012 · 11 år sedan ·
2
Jag förstår hur du känner dig var gravid men alla var på mig om abort och försökte kämpa men till slut vann dom tyvärr å man får leva med det och ångesten
Av amanda1994 · 11 år sedan ·
5

jag förstår jag va med om  det jag med , det är hemskt att det ska behöva vara så för det är ett beslut man måste ta själv ingen annan ska säga åt en va man ska göra och inte göra <3

Av Emma94 · 11 år sedan ·
5
Jag är 18 år och ska bli mamma den 2 september! :) Jag va också rädd för vad folk skulle tycka osv men dom flesta har faktiskt blivit förvånansvärt glada och min kusin som ska ha sitt andra barn i sommar har tyvärr typ sagt upp kontakten med mig för att jag är så ung och hon tycker att jag ska festa och massa sånt innan jag skaffar barn (bara för att hon själv va/är sån som festar mycket) hon är 25 år. Men alla andra är super glada :) Och jag har alltid sagt att jag ska vara 18 år när jag får mitt första barn och så blev de :) tycker inte åldern har någonting att göra med om man blir en bättre eller sämre mamma ! Min kille är 23 och jag är 18 och båda är redo så :) Hoppas allt löser sig för dig med dina föräldrar osv och lycka till !! :) <3
Av amanda1994 · 11 år sedan ·
5

känns så skönt att veta det finns fler som går igenom typ samma sak eller har samma ålder, jätte stort grattis till dej <3 hur går det för dej med skolan osv kram!

Av HannaA · 11 år sedan ·
5
När du väl berättat för dem, kan du inte då försöka få fram att du inte vill höra om dom har negativa tankar om det?! Att dom isåfall lika gärna kan vara tysta :/ jag tror på dig och är övertygad om att du kommer klara det jättebra! :)
Av Emma94 · 11 år sedan ·
5
Jag hoppade av skolan för typ 6 månader sen för att jag inte trivdes alls och jag gick på en värdelös skola och pluss att min kille bodde vid Arlanda och jag bodde i Västerås så jag flyttade till min kille för 6 månader sen ungefär och fick timvikarie jobb på två dagis (men dom slutade höra av sig när jag blev gravid :/ ). Men min kille har fast jobb och jag får hoppa in och jobba på mammas jobb om dom behöver extra hjälp :) Hur kommer de gå för dig? Tar du studenten i sommar? Kram
Av amanda1994 · 11 år sedan ·
5

HannaA : ja det låter som en bra ide hellre att dem är tysta än att såra en tack så jätte mycket för ditt stöd blir så glad av de!

Av amanda1994 · 11 år sedan ·
5

emma94: va skönt att de ändå löser sig va duktig du är! jag har gått om ett år så tar student nästa år och min bebis är beräknad att komma vid november så hon/han kommer vara några månader iaf tills jag tar studenten så jag hoppas det löser sig ändå med min skolgång för jag vill jätte gärna ha en utbildning för jag bor i en stad där det är väldigt svårt att få jobb om man inte har utbildning eller arbetslösheten är väldigt stor här :/ kram <3

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar