Jag är som vilken 18åring som helst har gått igenom både bra och dåliga saker jag har haft mina motgångar i livet men jag är en stark person som har tagit nytta av det dåliga och omvandlat det till min styrka. Det känns så konstigt men ändå så otroligt underbart att jag ska bli mamma jag ska äntligen få ro om något som är mitt och ge all min kärlek till för jag har så mycket kärlek att ge. Det kommer vara tufft men för vilken förälder är det inte de? Jag tror inte att man alltid är redo för att skaffa barn och ålder har absolut ingen betydelse även om jag är ung som många kommer att tycka så vet jag att jag ska bli en lika bra mamma som min mamma är, stor respekt till alla som är mammor oavsett ålder för alla får ändå lika mycket ansvar vare sig man är ung eller äldre.
Mina föräldrar vet inte om att jag ska få barn men mina vänner gör det och dem stöttar mig jätte mycket och tycker att det är lika spännande som det är för mig. Anledningen till varför jag inte väljer och berättar för mina föräldrar än är för att min mamma vill inte att jag ska få leva med en dålig ekonomi för hon vet hur det är hon vill att jag lyckas i livet och bli något stort och det känns på nått sätt att jag kommer svika henne men jag har räknat ut allt hur allt ska funka med min skola och så för jag vill verkligen gå klart skolan och det gör jag nästa år jag kommer få plugga hemma ganska mycket och det vet jag att det kommer jag och klara för skolan är viktig tycker jag. Sen har vi min pappa och hans fru tyvärr så måste jag dra in henne också till varför jag inte berättar för dem att jag är gravid, och det är för att min pappa och hans fru har lyckas så bra i livet iaf hon för dem ser ner på människor som inte har jobb osv och framförallt så dömer dem även mig för att jag har en lägenhet som soc betalar åt mig för jag lever på deras skattepengar dem tycker det är jätte fel att få bidrag och så och därför kan jag inte berätta den glada nyheten att jag ska bli mamma för att dem kommer se ner på mig ännu mer och säkert skämmas över mig. Så det är väl det som gör det lite svårt för mig att kunna njuta fullt ut av att få vara gravid. Jag skriver det här mest för min skull så jag ska komma ihåg och minnas hur allt va och kanske har det blivit bättre vem vet? Sen även ifall om det skulle finnas någon i liknade situation så vet den att den inte är ensam för det ger mycket stöd att veta att man inte är ensam. Men nu ska jag laga lite mat och kolla på en film det för är jag värd efter all pluggandes idag! En sak som jag älskar med att vara gravid förutom att jag går bär på en liten en så är det alla lugna hemmakvällar framför tv:n med något gott framför sig för jag slipper verkligen känna stressen av att jag måste gå ut och göra någonting jag kan äntligen sitta hemma i lugn och ro.
emma94: va skönt att de ändå löser sig va duktig du är! jag har gått om ett år så tar student nästa år och min bebis är beräknad att komma vid november så hon/han kommer vara några månader iaf tills jag tar studenten så jag hoppas det löser sig ändå med min skolgång för jag vill jätte gärna ha en utbildning för jag bor i en stad där det är väldigt svårt att få jobb om man inte har utbildning eller arbetslösheten är väldigt stor här :/ kram <3
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar