Varför jag..när är ska det sluta..orka inte mera.

Alla säger att det ska underbart att vara gravida. Att har det så himmelens bra. Men jag är väl en av dem som går mot strömen i så fall. Från dag ett så har det varit bara problem en efter en och där med sjukskrivning varit en efter en.

Som tur har man kommit så pass långt, men det känns som en hel evighet. för min del. Inte nog med det så tycker jag synd om min man som får stå ut med detta. Eftersom det leder ju till att jag inte kan gör lika mycket hemma som jag har kunnat göra inna. Där med står han sätt med allt. Inte nog med detta så jobbar han nästan 24 timmar om dygnet. Närstan varje gång han jobba så jobbar han 12 timmar om dagen. Sedan kommer ham och får hjälpa mig. Jag tycker värkligen synd om honom.

Det värsta som det har varit hitt tills så fick jag värka redan i vecka 24. Wow vi var liksom inte förbredda på att bäbisen skulle komma nu. Jag jobbade och vågade liksom inte rikigt åka in om ni förstå vad jag menar. Men avbrött jobbet åkte hem för bytta om haj och väg till förlossningen. Jo det stämmde rikigt hade jag värkar. Som tur var att jag hade jag inte hunnit öppna mig. Det som var osaken var en kraftig urinvägsinfektion. Detta lede till ytliggare en sjukskrivning oh intag av antibotika. Kur nummer två.Var liskom inte länge sedan jag gick på en kur antibotika för bihållsinflamtion, öroninflamtion och stuprörkatar. Dessa sakerna hade jag samtidigt.

Var hos min BM för kontroll så allt så bra ut efter behandlingen med antibotika. Allt från denna händelse hande gått tillbacka och var lugt denna bitten. Jag pusta ut tänkte vad skönt. Men då kom nästa problem, jag har fått blodbrist. Har lyckats får det trots intag av högsta dosen järn och järnrik kost. Så  min BM skirv upp mig till en doktorn för viso inte förden den 9 maj. De hade inte någon tidgare tid.  Men sedan sa hon att hon vill att jag inte jobbade. För risken med allt som hade hänt och jag lyft rätt tunga lyft inom mitt jobb. Jag jobbar alltså inom vården. Men som tur är att jag ska sanart gå på havanskapsledighet. Men det är ju dygt mer än en månad tills det sker. Så det blir säker en sjukskrivning fram tills dessa. 

Nu den senaste veckorna har det gjort att jag har haft svårt att gå och börja mig ner. Det känns som ett skruvstäd mellan benen som dra och dra. Gud tacka för det finns panodil så man kan komma upp från sängen. Sedan den senaste veckan har jag fått typ myror  i benen. Skittlas och känns så obehagligt. Detta medfört att jag har svårt att sova om nätterna. Inte nog med detta kan jag flygga upp om nätterna skricka rakt ut, jo då har mitt ben krampat och det gör att jag inte kan stå på benet under dagen. Vad fan är detta ska jag drabbas allt eller.......?

Då kanske ni kan fattar varför jag vill inte längre. Hoppas den sista tiden går fort. Jag känner att när som helst kommer min kropp att strejka.

Jag behövde bara skriva av mig.......

Jag kan ju trösta mig med att jag har möjligheten att ligga en solstol nu när det är så pass varmt. Jag ahr införskaffat mig böcker som jag tänkt att läsa nu när man inte får göra så mycket.

Puss och kram

LOVE

Jenny