Upp och ner, hit och dit!

God kväll denna onsdag!

Vad gör jag denna onsdag kväll? Jo jag ser på dumburken i min ensamhet medan två av tre kids sover däruppe (den trejde är hos sin kusin och moster i Falun, ska sova där och kika på Crousingen som just nu är igång )
Sambon drog dit han med, med chaffis så han kommer nog inte vara nykter när han kommer hem, men han har ju semester så why not?
Unnar honom det <3

Nu kommer jag skriva av mig, mina tankar och känslor som svämmar över, åt alla håll och kanter.
Dom är både positiva och negativa!
Vad handlar detta om då?
Jo, i fredags fick jag veta att jag är gravid igen.
Japp ni läste rätt, enligt egna beräkningar är det 6+0 idag och vi är lite smått förvirrade.
För att göra en lång historia så kort det går, slutade jag med ppiller någon gång i början av juni (pga en massa mellanblödningar som blivit jobbigare och jobbigare) fick vänta ca 4 dagar sen kom den här ppiller mensen som höll i sig i 6 dagar, sen tänkte vi att fan, jag är ju oskyddad så varför inte köra på?
Vi vill ju ha ett fjärde barn, det vet vi ju, det är bara NÄR som varit frågan för oss.

Sagt och gjort (samtidigt googlade jag och insåg att för vissa kan det ta upp till ett helt år innan ens mensen kommer tillbaka igen efter ppiller knaprande) så vi hade oskyddat sex någon enstaka gång bara sen diskuterade vi saken igen, alltså om vi verkligen ska nu när Alvin är så liten än (kommer inte ens vara 2 år när nästa föds) så vi bestämde oss för att vänta in min mens sen skulle jag ge dom där förbannade ppillren en sista chans pga dom där blödningarna titt som tätt.
Tror ni att det kom någon mens?
Nope, istället började jag mitt sommarjobb, andra veckan där kunde jag inte käka frulle på morgonen för jag mådde så illa, en morgon spydde jag fontän och sjukskrev mig den dagen (måste ha varit den där kycklingen jag åt till middag dagen före tänkte jag!)
Sen har småsaker kommit ikapp mig nu när jag har det svart på vitt.
Sugen på ALLT, trött som en gnu, ömma tuttar till och från, ilat till i dom liksom, mensvärk konstant i 2 veckors tid och dessa härliga finnar som bara poppade upp under en natt.
Min sambo hade förstårt saken bättre än mig och bad mig ta ett test i fredags när jag kom hem från jobbet (då jag skulle dricka på kvällen då) jag skrattade och tog det där testet, ut från toaletten kom jag, inte direkt skrattande och totalt chockad till en sambo som bara suckade högt haha!
Så vi är alltså gravida med vårat fjärde barn!

Men känslorna och tankarna blev inte som vi tänkt oss.
Istället för 100 % lycka, började paniken komma smygandes för varje dag som gått nu sedan i fredags.
Fyra barn är mycket barn, vi har inte nog med rum som det är, vill vi börja om igen (när vi blev gravida med Alvin, nr 3 var det inga sådana tankar hum) har vi ekonomi för det här?
Jag skulle ha börjat plugga i Januari om jag kommer in, till undersköterska blir inget av om vi ska ha denna bebis, jag ska ploppa i mars i så fall och dessutom har jag en häst jag väldigt gärna inte vill sälja för att vi inte har råd att ha henne kvar.
Ja ni förstår ju själva, allt har bara blivit vänt upp och ner på bara några dagar.
Jag ska verkligen inte gnälla eller tycka synd om mig själv, vi VET hur barn blir till och vi VAR oansvariga (jo det var vi!) vi skulle inte ha lekt med elden innan vi verkligen diskuterat detta men jag trodde ärligt (dum blondin?!) att jag inte ens kunde bli gravid så snabbt när jag inte ens fått den riktiga mensen, jag var helt inställd på att få vänta tills den kommit för då vet man ju att man har ägglossning igen hum.
Borde vetat så mycket bättre men shit happens (om man nu får säga så om en graviditet som vi ändå visste kunde komma, tids nog hum)

Så vart står vi i dagsläget?
INGENSTANS!
Jag mår jätte dåligt stundvis, blir ledsen, orolig, rädd och funderar på om inte en abort skulle vara det enda rätta, men i samma sekund vet jag att vi fixar detta!
Vi behöver inte göra abort, vi är bra föräldrar, sliter för våra barns skull, ger dom allt dom vill ha (och lite till hum) vi älskar dom alla mest i hela världen och vi skulle göra detsamma med en fyra också!
Kanske är vi rädda båda två?
Hur det kommer bli med 4 barn istället för 3?
Men sanningen är den att, skulle sambon vara mera positiv, skulle jag nog vara det också.
Han är väldigt kluven, tänker på ekonomin och tiden/orken, att tiden oss emellan kommer bli lidande igen, och det har han väldigt rätt i egentligen.
Vi har precis kommit tillbaka till det par vi en gång var, när vi fått barn hänger vårat förhållande på en skör tråd i minst 1 år pga trötthet, hormoner och allt annat som hör till tiden med bebis.
Vi klickar inte när vi har bebis tyvärr, varför vet jag inte men det har varit lika alla 3 gångerna vi fått barn och nu är Alvin 1 år och nu är livet perfekt igen.

nu blev detta inlägg JÄTTE långt men eftersom vi inte talat om för en enda själ än, mest pga att vi inte vet hur detta kommer sluta men också för att jag vill inte diskutera abort frågan med någon, jag känner mig HEMSK och en abort vore min värsta mardröm ärligt, men vi är två i det här.

Innan vi fattar något beslut har jag pratat med gyn och vi ska få komma dit och prata med en kurator, kanske få lite hjälp att reda ut våra tankar och komma fram till något som känns bra i slutändan.

Nu ska jag sluta skriva, innan jag skrivit en hel bok haha!
Men nu har jag fått lätta på trycket lite och hoppas detta löser sig till det aboslut bästa, för oss alla inblandade <3

Go kväll på er alla!