Ultraljud

Ojojoj, idag gäller det! Idag är det äntligen dags för Ultraljud <3 Ska bli så kul att komma hem och visa Olivia bilderna sen och försöka förklara för henne att den där bebisen ligger i mammas mage <3 att det är hennes syskon :)

Men samtidigt är den med en skräckblandad förtjusning som jag vill dit. Så mycket tankar i huvudet..

"Tänk om barnet inte är friskt? Tänk om den är så sjuk att den inte kan överleva utanför magen och jag behöver göra en super sen abort? Tänk om det är fler än 1 där inne! Tänk om jag blir bakåtflyttad typ 2 veckor eller något?"

Den mest befogade "rädslan" är väl att man kan bli flyttad och de är jag inte rädd för. spela roll liksom, man har ju bara räknat ut ett ungefär datum. Men är emot är jag rädd för att bli flyttad 2 veckor typ eftersom jag är helt säker på när min mens var.

Den var nämligen sen så jag minns verkligen exakt datum den kom. Då blir jag rädd i alla fall att barnet ska vara tillväxt hämnat och därmed flyttar dom mig utan att veta om det :S Sen också det här med överburenhet! Tänk om man då måste gå 2 veckor längre ändå! Usch och fy säger jag bara.

Men antagligen kommer allt gå bra och jag ska försöka njuta tillfullo när jag är där :) <3