Paniken närmar sig..

Ja nu är man snart inne i vecka 35:)Kul:)tills jag tänker på hur satans ont det gör att föda..AJ!AJ!AJ!Vistt man glömmer dety värsta av den jävla smärtan men jag kommer ihåg hur det är och ligga där och tänka"Ja just det så här satans ont gör det och panikenkommer:(Jag vet att alla tre gångerna jag fött har jag bönat och bett"Snälla skär upp mig,jag vågar inte"När jag väl legat där har det gjort så ont så jag har verkligen hoppats att jag dör så jag slipper smärtan.Jag har bett både min man och barnmorskan fara åt helvet för att dom inte gör någon nytta ändå:)Jag försöker att tänka så här fast det är väldigt svårt.Nu jävlar så skall jag tvinga mig att krysta ut den lille och inte hålla imot som jag brukar och så har jag valt spinalbedövning den här gången.Har jag fött ut tvillingarna utan bedövning så skall jag väl fixa en med bedövning denna gången:)Sen så har man ju en rädsla att "Tänk om barnet är vanskapt eller sjukt.Det är oxå en fråga jag alltid ställt barnmorskan när den kommer ut.Jag har aldrig vågat titta fören jag fått ett svar att den är normal.Där kanske mycket av min förlossningsrädsla sitter.Att jag skall föda ut något konstigt..