Nu är han här!

Nu är han här, vår älskling!!

Sist jag skrev trodd ejag att det var på G, och jag hade rätt! =D Klockan 20.30 samma kväll kom vi in till förlossningen, och var då öppen 3 cm. Hela förlossningen gick ganska snabbt för att vara första barnet, klockan 05.16 morgonen därpå föddes han!

han var då 50 cm lång och vägde 3634 gram! <3 lyckan när han kom ut och skrek, och när dom lade honom på mitt bröst är obeskrivlig. 
Tyvärr drabbades jag av inre blödningar kort därefter, och fick åka ner på operation. Allt gick dock bra, även om jag var väldigt trött och svag efteråt. Men efter några påsar blod piggnade jag till betydligt.

Nu är vi hemma alla 3, en sån konstg känsla att plötsligt vara 3! En egen familj!  det är både underbart och samtigit sjukt jobbigt den här första tiden. hormonerna svallar, jag gråter och har svårt att fatta att jag inte är gravid längre, saknar det, saknar den längtan och förväntan man gick runt med innan förlossningen. Saknar även att få sova! Någon mer som känner som jag, att det inte BARA är rosa fluffiga moln att få barn?  Får dåligt samvete över att känna så, men rår inte för det! Är självklart jätteglad för vår lilla älskling, kan inte ta ögonen från honom! Han är så underbart vacker, och vi älskar honom så! Trodde inte att man kunde älska någon så mycket!

idag är han 6 dagar gammal, och vi hade första hembesöket av BVC. han hade gått upp som han ska, och allt såg bara bra ut :) Nu hoppa sjag bara på några timmars sömn inatt ^^