Nu e hon här

Värkarna satte igång vid 22 på fre- kvällen och vid 2 gick jag och lade mig för att vila mig så mycket jag kunde. Sov till och från fram till 06 på lördagen då jag inte klarade att ligga ner passivt mer. Upp och städa lägenheten mellan värkarna tills jag inte orkade det mer heller.             

Låg på soffan från 7-14 och kollade på crappy långkörare av bonde söker fru.. vilket meningslöst program förresten!

ringde till bb då för värkarna om 3-4 på 10 min och höll i ca 70-90 sec. Därimot så gjorde det inte så ont som jag trodde det skulle göra, har ju hört att man ska typ döööö. Barnmorskan sa att visst vi kunde ju komma in på en kontroll kolla on jag börjat öppna mig med det kändes som om hon tyckte att det lät som om det inte var så stor ide. Så jag bestämde mig för att stanna hemma tills det gjorde så ont att jag inte klarade det mer,

Här har vi tydligen tjejen med hög smärt tröskel för när vi sen åkte in vid 18 så var jag öppen 8 cm.  Det var så fruktansvärt att behöva sitta still med ctg´n på i 20 minuter när man har jordens värkar varannan minut. Tillslut så fick jag lustgas,,, Epidural var det ju ingen mening med när jag snart skulle börja krysta.  vattnet hade fortfarande inte gått vid det här laget så när jag blev indersökt vaginalt så märkte barnmorskan att hinnblåsan buktade ut jättemycket och att vattnet nog skulle gå snart. Wohoo tänkte jag nu händer det grejor, kollade på klockan och gjorde en snabb överslagsräkning. 2 cm till sen krysta en timme... Ca 3 h kvar av förlossningen. Tjiiii fick jag, Jag öppnade mig 2 cm på en timme och när första krystvärken kom så gick vattnet. Då visade det sig också att bebisen nu stod längre upp än barnmorskan trott och att jag nu var nere på 8 cm igen för det var ju den förbaskade hinnblåsan som gjort att jag var fullt öppnad. Vilket gick tillbaka när trycket från den var borta.

Aj ajajaj tillbaka på 8 cm och jag såg min tidsplan av att få henne på lucia försvinna ut genom fönstret. Klockan  var väl runt 20 och jag var helt slut. helt utpumpad mental för att förlossningen inte gick frammåt utan hoppade tillbaka 2 cm. Vet inte riktigt vad som hände sen. Jobbade på med lustgasen och vid 21 så kom det krystvärkar igen. Skällde ut min karl för han försökte hjälpa till och ge mig lustgas som inte hjälpte ett smack nu. Jag var väl för uttröttad, för nu var krystverkarna bara 50sec långa och kom inte så ofta. Jag fick värkstimulernade men kom på mig att sitta och sova i lustgasmasken när barnmorskan påstod att jag hade en krystvärk. Jag gav upp helt enkelt .

23,20 så krävde jag sugklocka. 

Jag hade då haft krystvärkar i 2,5h och bebisen rörde sig inte mycket neråt. De försökte pusha på och säga att det inte var mycket kvar nu. De kunde se elektroden av den där grejen de sätter på bebisens huvud när jag krystade nu. Det fick mig att ge upp... Då visste jag att det var jättelångt kvar att de bara sa så för att få mig att orka.

Jag önskar att de sagt typ; Nu e det bara 8  värkar kvar...

De satte på sugklockan med protest och på tre värkar så hade de dragit ner henne till öppningen och jag kunde krysta ut henne själv med komplikationen att jag fick en bristning av grad 3. Allt sprack. Men det var det faan värt för jag hade dött om de plågat mig mer. Ner på operation och 4,5 h senare så kom nyblivna pappa ner med min fina dotter till uppvaket.

Klockan 05,00 så låg vi på rummet och åt jättegoda smörgåsar och te. min dotter låg och sov så sött.

Och ja jag kan göra om detta igen, fast då ska jag åka in i tid så man kan få en bra bedövning och vila upp innan allt det jobbiga börjar. 

Inte sitta hemma tills man är öppen 8 cm och inte ha sovit på 24h.

Det sjuka är att nu 3 dagar senare har jag svårt att  komma ihåg hur stark smärtan var.