Mitt ex nya..
Mitt ex ringde för en stund sen.Han jag har dom 2 äldsta barnen med.Han har alltid varit en underbar pappa till barnen fram till han träffa sin nya.Dom bor ihop idag och hon har en son sen innan som är lika gammal som mitt ex och mitt.Mina barn mår inte alls bra efter hon flyttade dit.Hon har väl bott där nu i ca 1 år..Båda mina barn har fått gå hos kuratorn på skolan sedan hon flyttat dit.Men nej då,det kan ju inte bero på henne enligt mitt ex och henne själv.Hon har sådana regler hemma hos dom nu så jag har aldrig vart med om sjukare+att mitt ex måste ju blivit en jävla toffel som lyssnar på subban.Jag har även kommit på att mina barn inte riktigt vågar säga så mycket om henne för dom är rädda att det skall komma fram att dom tjallat till mig.Det räcker för mig att redan fåttt reda på det jag vet för att bilda en uppfattning om henne.En dag stod hon på dörren här och skällde ut mig och sa att ditt var mitt fel att inte mina barn tycker om henne.Jasså sa jag!Visst att jag sagt till dom att du verkar var helt slut och det menar jag oxå sa jag.Jag sa till henne att du har liksom ingen rätt att ta tag hårt i min dotters arm bara för att hon inte säger tack för maten alla gånger.Visst jag tycker oxå barn skall tacka men dom är ju bara barn så dom lär sig tids nog iallafall.Ja det är så mycket sådana grejer som händer där och mina barn får alltid skiten medan hennes finns det inget fel på..När jag ringer mitt ex och hon är där så är han hur otrevlig som helst,när hon inte är där så är han supertrevlig.Måste ju bero på svartsjuka.Min dotter,jag och mitt ex var ändå alla tre och pratade med kuratorn på skolan för min dotter ville det.Hon är väldigt blyg och vågar inte säga så mycket själv.Men ett sådant meningslöst samtal.Där sitter mitt ex och tar hans nya i försvar hela tiden och jag sitter och berättar precis som min dotter berättat för mig hur det ligger till.Så där fick jag gå hem utan att bli tagen på allvar eftersom min dotter inte våga säga så mycket..Vad skall jag göra..Vill inte att mina barn skall må dåligt pga den subban och det är ingen ide att prata med mitt ex för han bara förnekar det(för sig själv med vill jag säga)för innerst inne vet jag att han tycker att hon oxå har fel bara att han vågar inte säga något annat..Jag vill att dom skall få tillbaka sin underbara pappa igen och inte ha en jävla subba där som hindrar han att vara den han var..
Kommentarer
Mina föräldrar gick isär när jag var runt 3 år..
Jag bodde hos båda, sedan träffade min pappa en ny och de flyttade ihop..
Det skar sig ganska fort mellan mig och henne, hon hade de allra sjukaste reglerna man kunde ha.. Jag fick inte vistas inomhur mellan kl 12 och 15 för det fick aldrig hon när hon var liten, jag fick inte ringa mina kompisar för det fick aldrig hon osv.. Jag sa till min mamma hur jag mådde över det, min pappa vågade jag inte berätta för. Men när mamma berättade för pappa så nekade ju hans nya till allt, det var jag som hittat på allt för att få uppmärksamhet..
Det hela fortsätte ungefär så som du beskriver det..
Men dagen kommer komma för dina barn oxå som det gjorde för mig, dagen då man bara tog ett djupt andetag och alla åsikter jag hade om henne och ilskan jag kände mot henne forsade ur mig! Kunde mata på i timmar om hur mycket jag hatade henne!
Sen efter det så vågade jag säga ifrån, berättade för pappa och först då förstod han att allt jag hade sagt i 10 år stämde och tog mig i försvar mot henne. Då gav hon sig!
Hoppas verkligen det löser sig för dig och dina barn, slippa sitta hemma och oroa sig över hur barnen mår :(
ungtjej:Tårarna rullar ner för min kinder när jag läser vad du skrivit.Fy att man kan behandla barn på det viset..Man känner sig så maktlös som mamma.Jag kan inte göra något mer en att trösta mina barn när dom berättar och samtidigt så kan jag inte berätta för min man att det inte får gå till väga på det visat som dom blir behandlade av henne.Jag får ju inte berätta något för dom för då kanske pappa blir arg säger dom..Min son på 12 har ad/hd och jag tycker verkligen att han behöver sin medicin för att fungera.Det var det ja som min man ringde om förrut.Han frågade om vi skulle dra ner på hans medicin.varför då frågade jag..Jo säger han.jag tycker änna han börjar må sämre av den"Du sa jag,det kan ju bero på något annat för jag tycker han mår bra av medicinen.Fatta fatta fatta idoit att det är hon som är bekymmret+att min son och hennes son skall gå i samma klass nu.Jättebra ide när han hatar sonen som en böld i röven...
Tack som sagt för ditt svar.Kommer nog den dagen för mina barn med som allt brister..
Dumma kossa! Hon ska skita i hur du och ditt ex vill uppfostra er dotter, det är inte hennes barn och ni känner bäst själva vad som är rätt för just er unge! Speciellt småsaker som att "tacka för maten" osv är definitivt inget som hon ska styra över, det får ditt ex göra i så fall. Bäst är nog att prata igenom detta ordentligt en gång till och berätta lugnt hur du känner och hur du vill ha det för ditt ex, han måste lyssna och ta det på allvar för det är hans barn också! Det viktigaste är ju att er dotter ska må bra och känna sig trygg så om han inte vill lyssna eller göra något åt problemet tycker iaf jag att han är en feg person.
Var stark och stå på dig för din och lille unges skull :)
Klarabella tack för ditt svar.Jag hade önskat att jag hade kunnat prata med mitt ex om det.Jag har försökt så många gånger och jag vet inte om han blundar för det eller att han inte vill berätta sanningen för mig,för han vet hur arg jag blir..Men jag kan aldrig tänka mig att han tycker hon behandlar barnen rätt.Tror bara att han är fruktansvärt rädd för henne..
Men stå på mig skall jag göra kan jag lova.Bara jag får min kraft tillbaka så skall jag se vad jag kan göra..
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar