Min lilla är inte så liten längre!

Nej just det. Min lilla tjej är snart 14 månader! Hur fort kan tiden ha gått egentligen? Idag jobbade jag förstår dagen och ska börja ordentligt om en månad. Min man (!!) - ja vi har hunnit gifta oss :) han ska vara hemma till terminstart på förskolan och sedan är det ett nytt kapitel som börjar! Jag känner ångest. I te för att jag ska börja jobba, nej för det är bara kul. Men ångest för att jag inte skall kunna se min älskade fina lilla flicka hela tiden. Att någon annan ska ta hand om henne och att jag ska vara "andre man" som beskåda av den fantastiska utvecklingen. Blää...känner separationsångest deluxe och vill bara spola tillbaks tiden. Vet så klart att jag kommer vänja mig och att allt kommer bli bra. Men just nu, nu, nu känner jag så. Samtidigt märker jag att hon börjar bli lite understimulerad och att det säkert skulle vara roligt för henne att komma ut lite. Så det är väl mest mig det handlar om...hoho :). Får trösta mig med att hon inte ska börja med heltid på en gång. Över min döda kropp! Ja nu har jag fått ut mina kvällstankar iallafall. Vill bara snusa på hennes nacke och puss henne på näsryggen nu. Gahh...hur kär kan man vara liksom?