Mardrömmen sann...
Måste bara få skriva av mig någonstans där inte alla känner mig i verkligheten!
Usch, ska snart umgås igen med den enda männsika jag känner hat, förakt emot. Ska inte gå in jättedetaljerat, men det har sina skäl. Kort och gott var jag tillsammans med den mest underbara pojken, min första och enda, då kom den här vidriga människa som var min killes "vän" och stötte på mig på en fest, jag bad honom sluta, men när jag skulle sova kröp han ner bakom mig i soffan och ja... utnyttjade mig så att säga. Höll det hemligt i fyra månader och har aldrig träffat honom sedan dess, vilket jag inte velat! Det tog slut med den enda kille jag verkligen älskat (visst jag är ung och oerfaren, enligt mina vänner) och jag skyller största del på den här äckliga männsika, visserligen var det snart två år sedan, men det är det djupaste sår jag har och det är detta som jag helst inte tänker på. Nu umgås han med en annan gemmensam vän och vi är några stycken som ska grilla, och då ska han vara med, aja, vi får se hur det går, han är knappt värd att ens bry sig om, så låg är han. Fan, det gör bara så jävla ont, och jag vet att jag har en ny underbar pojkvän nu, det hade vart jätteskönt om han kunde vara med, men eftersom det är mitt i veckan jobbar han... Tur jag har min bästa vän med mig! Usch, ska försöka förtränga och bara glömma, hur ont det än gör, känns lite som att någon river upp ett sår som håller på att läka, vill bara krypa ihop och gråta, men längtar ju efter mina andra vänner... Fan!!
Kommentarer
Huvva!! Kan inte ens förstå hur det ska kännas, men är ju liksom att möta sin största rädsla igen.. Jag tycker det är konstigt att han ens vill umgås i dina kretsar han skulle behöva skämmas nå förbannat!!
Många många styrkekramar till dig!! Om du aboslut inte känner för att gå på grillningen så tycker jag du har en JÄVLIGT bra orsak!
Tack!
Konstigt nog var nog som sagt rädslan större, så jag är glad jag gick trots känslan... Ville ju samtidigt se hur det gick. I början satt jag bara och pratade med en killkompis med ryggen mot alla andra. Jag var väldigt kort och kall mot denna kille och det kändes bra att han efter ett tag sa att han skämts över att prata med mig och att det var "akward" men nu i efterhand är jag förvånad över att jag inte brydde mig så mkt jag alltid trott jag ska göra. Så märkligt, kunde känna att han förändrats men litar inte på honom och kan aldrig se honom som en vän igen. Det känns iaf bra att livet går vidare och jag lärde mig verkligen vikten av förlåtande, även om jag inte kan säga att jag förlåtit honom, men vill inte starta krig och ja, alla männsikor gör fel, hur lågt det än är. Jag känner inte att jag vill ha något att göra med den här personen dock, men gick bra att bara ses med gemensamma vänner iaf. Jag undrar om mitt ex umgåtts något med honom... och hur det gick... hmm
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar