längesedan jag skrev något.

Nu när föräldrarskapet är ett faktum så är det lite svårt att skriva kontinuerligt här. Men jag logga in lite då och då. Kikar och drömmer mig tillbaks till graviditeten. Den tiden då det finaste jag idag vet fanns inom mig och jag vandrade runt med hennes kropp helt ovetande om vad kärlek betyder på riktigt. Livet har tagit en vändning och ibland kan man ju så klart sakna den där tiden då man bara behövde tänka på sig själv. Fast ändå inte....för vad tråkig den var. Och vad lite jag brydde mig då om - just mig själv. Min dotter och föräldrarskapet kräver mycket uppoffringar. Att exempelvis gå med bärsjalen i timmar, kväll efter kväll i fem månader för att få en liten tjej att sova kräver tålamod. Men ändå är det på något vis nu livet har börjat. Så klychigt, men ändå så sant. Längtar tills jag blir gravid (om) jag blir gravid med mitt nästa barn. Då ska jag oroa mig mindre. Njuta mer. Nu är det dock full fokus på vår Elda och det ska det vara ett tag framöver.