Förlossnings berättelse.

Den 10/5 2012 hade jag mitt sista inplanerade barnmorske besök innan det beräknade förlossningsdatumet som var den 13/5. Alla värden såg bra ut och magen växte precis som den skulle. Jag bad min barnmorska att göra en hinnsvepning, vilket hon gjorde. Det visade sig då att alla mina förvärkar under nätterna innan hade gjort lite nytta, livmodertappen var nu ca hälfen så lång, den var mjuk och jag var öppen ca 2 cm. Efter bara några timmar så började jag att känna av starka sammandragningar, och frammåt kvällen vart det mer än bara sammandragningar. Kvällen spred på som vanligt och vi somnade runt 12 tiden. Vid 01.13 vaknade jag av värkar, dom kom med 4-6 minuters mellanrum och höll i sig mellan 30-90 sekunder! Vid 2 tiden så tog jag en panodil, men det hjälpte inte något, jag låg kvar i sängen och försökte att vila så mycket som möjligt, för jag hoppades någonstans att det skulle vara på gång på riktigt nu. 04.38 ringde jag förlossningen och hörde mig för om hur jag skulle göra, hur länge man skulle vänta hemma osv. Dom sa att jag var välkommen upp när jag kände för det!  Efter det så ställde jag mig i en varm dusch, vilket var jätte skönt! Sen ringde jag och väckte mamma och sa att hon var välkommen hit, likadant med Sofie. Så vid halv 6 tiden kom dom och jag packade ner det sista i väskan och så körde mamma upp oss till förlossningen medans Sofie (syster)  var kvar hemma med Theodor.

När vi kom upp till förlossningen så satte dom en kurva, värkarna var då ganska glesa. Sen gjordes det en undersökning som visade att det inte hade hänt så mycket sen jag varit hos barnmorskan dagen innan. Men sköterskan sa att jag fick stanna kvar om jag ville så skulle vi göra en undersökning igen efter någon timma så skulle vi se då hur vi skulle gå vidare. Runt 9 tiden så kom sköterskan Sara in, en kalas trevlig skånska som fanns med oss under hela tiden. Hon gjorde en undersöknig och det hade inte hänt något ännu. Hon sa att hon skulle prata med läkaren för mina värkar hade blivit mer regelbundna och starkare nu. Vid 10 tiden kom hon in och sa att dom skulle ta hål på hinnorna, vilket var klart vid kl 10.15. Därefter fick jag enorma värkar! Jag prövade lustgasen, men efter två, tre gånger kände jag att det inte hjälpte, utan var mer obehagligt, det kändes som att jag inte fick luft alls. Sara kom in och rekomenderade en varm dusch, vilket var skönt, men värkarna var olidliga, jag påpekade att jag inte ville mer, och att jag inte klarade av smärtan längre! Och eftersom jag hade sagt att jag inte ville ha EDA (ryggmärgsbedövning) så skulle hon kolla över vilken annan bedövnigngsform som skulle passa bättre. 11.45 kom det in en läkare med Sara och dom skulle lägga en lokalbedövning runt livmodertappen, jag var då bara öppen 4 cm. Jag fick tre sprutor runt livmodertappen vilket gjorde jätte ont, och så kom det värkar på det, så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, det gjorde så ont. Men så fort dom var klara så kändes det inte så mycket, bedövningen hjälpte verkligen, klockan var då ca 12. Sara tyckte att jag skulle passa på att vila i 15-20 min och sen skulle jag upp och stå igen för att inte ”vila bort” all bedövning. Sagt och gjort, jag passade på att vila lite, jag kände inte av värkarna så mycket under tiden.

När klockan var 12.15 så kände jag att det var något som kändes konstigt, jag bad Fredrik att ringa så dom skulle komma in, en annan sköterska kom in och jag förklarade att det kändes konstigt, hon hämtade Sara som gjorde en ny undersökning. Hon tittade på mig lite underligt och sa med ett leende ”Snart du Sanna blir det barn” jag fattade inte riktigt vad hon menade med det och frågade hur hon menade. ”Det blir snart barn, det är dags att börja krysta!” Jag har nog aldrig blivit så förvånad! 20 minuter tidigare var jag bara öppen 4 cm, och det hade tagit mig typ 20 timmar att öppna mig 2 cm! Och nu helt plötsligt hade jag öppnat mig 6 cm på 20 minuter!!! Det var alltså dags på riktigt nu. Det kom in fler sköterskor och en läkare, dom var totalt fyra stycken i rummet med mig och Fredrik. Värkarna jag fick var otroligt starka, men dom kom allt för sällan, det varierade mellan 3-8 minuter mellan krystvärkarna, vilket inte var det skönaste när Mollys huvud var halvvägs ute och det tog flera minuter utan att jag kunde krysta igen. Så jag fick ett värkstimulerande dropp kopplat, vilket inte hjälpte så mycket. Men 12.46 den 11/5 2012 föddes min lilla Molly! Sara torkade av henne lite snabbt och lade henne på mitt bröst. Hon skrek massor och var så söt! Vi visste fortfarande om det var en tjej eller kille. Tydligen blödde jag lite, men de kunde inte hitta vart ifrån jag blödde så i ca 10 min höll de på att leta, och under tiden låg lilla Molly på mitt bröst. Vi frågade om vad det blev för något och fick till svar att vi snart skulle få reda på de själva. Efter att jag fått två stygn så lyfte Sara upp henne så vi själva skulle få se vad det blev, jag såg bara en navelsträng, men hörde sen Fredrik säga att det blev en liten flicka!

Och nu sitter jag här, en vecka senare med min lilla prinsessa! Känns så kul att ha en av varje =) Älskar mina barn så otroligt mycket!!

<3 Theodor <3 Molly <3