Förlossningen.

Nu är det väl dags att ta sig ett par minuter och skriva den utlovade historien. Den 23/9 var jag på överburenhets kontroll och kollade så bäbis mådde bra och att det fanns vatten så det räckte. Efter ultraljudet så pratade jag och bm lite och jag bryter ihop och talar om att jag har haft funderingar på om man kan ta hål på hinnorna själv då jag kände att jag inte fick någon hjälp eller förståelse av förlossningspersonalen. Förståeligt nog blev hon helt förskräckt och fixade en läkare specialiserad på depressioner att komma och prata med mig. Det samtalet slutade med en hinnsvepning av henne och hennes student. Så två stycken inom loppet av 5 min. Och de tog i ordentligt. :) Talade om för gubben att inte bli förvånad om vi var tvungna att vända när vi kommit hem. De flesta hon gjort svepning på så sent i grav startade inom 24 timmar. Känner att värkarna kommer igång igen under bilfärden hem men är jättelångt imellan och gör inte riktigt ont utan sådana som man känner gör nytta men inget mer. Hämtar barnen och åker och handlar och sen hem igen. Går resten av dagen med en värk i timmen ungefär. Går och lägger mig vid nio då jag bestämt mig för att de inte ska skicka hem mig för att sova igen... vaknar ungefär en gång i timmen av en värk men de håller sig med de avståndet ända tills morgonen. Åker med barnen till dagis på onsdagen då jag behöver lugn och ro att bara kunna stanna upp och ha ont när värkarna kom. Framåt fyra så kommer de mellan 15-30 min imellan och börjar kännas mer och mer. Gubben och äldsta sonen hämtar de mindre och fixar mat medans jag stannar hemma och andas igenom dem. Fortsätter så under resten av dagen och minuterna mellan krymper sakta men säkert. Går och lägger mig vid 23 och har nu värk timern i högsta hugg. Nu pendlar det mellan 3 - 14 min mellan och de gör mer och mer ont. Men vägrar ringa in då de säger att jag ska komma för koll och jag har 6 mil enkel resa. Ville verkligen inte bli hemskickad igen. Får till slut en värk fem min efter en som var hemsk. Hugger tag i gubbens arm och nyper åt så pass att han hade blåmärken efter mina fingrar dagen efter. När den klingar av så känner jag hur det "knäpper" till i magen och den rinner något ut på trosskyddet. Ska ta mig in på toa för att byta skydd och konstatera att det var vatten och inte kiss. Kommer ca tre steg innan nästa värk kommer som gör så ont att benen viker sig under mej. Tack och lov för sängen som såg till att jag inte hamnade på golvet. Nu kastar jag undan telefonen och inser att vi lär åka bums om gubben inte ska bli barnmorska hemma. Har tre värkar mellan sänfen och toan avstånd ca 5 meter. Medan jag tar mig dit och byter och sedan tillbaka till sovrummet för att klä mig så väcker gubben de två små för att få följa med och hämtas av farmor utanför. Hon bor i samma stad som förlossningen. Han hittar mig gråtandes på sängkanten för att jag inte får på mig strumporna vilket tydligen var superviktigt...:/ Får hjälp och lyckas ta mig ut till bilen och sätta mig. Nu kommer de med en min imellan enligt gubben. Jag själv har inte tid att kolla. Ringer förlossningen kl 00:55 enligt telefonloggen och har då åkt ca en mil. Har sådana värkar att de vill skicka en ambulans att möta oss men vi sa att de kommer inte hinna... Fick veta dagen efter att familjebussen bara ger 170 och inte en kilometer över. Kommer fram och parkerar och svärmor hjälper mig ur medana gubben och svärfar hjälper killarna över till deras bil. Då har jag haft krystvärkar i ca en mil. När bytet av bil är klart så får gubben och svärfar i princip släpa mig till ingången då jag bara vill sätta mig och krysta ut den lille. Lyckas komma till dörren och bli insläppta. Blir inskriven kl 01:28. Blir hjälpt ner i en säng och de får av mig byxorna och trosor. Uskan ska sätta dit mätgrejorna för ett ctg men hiytar inga hjärtljud samtidigt som bm gör en undersökning och konstaterar att jag är öppen 5 cm med buktande hinna. Hon tar hål på sista hinnan och ska sätta en skalpelektråd för att få hjärtljud. När vattnet kommer forsande är det gult som apelsinjuice så de får bråttom. Struntar i ctg och ska till att sätta en nål i handen. Bm säger något om att jag ska andas och ta det lungt för jag har ingen värk just nu. Varvid jag vrålar - i helvete. Min rygg går av!!! Sen krystar jag hej vilt. Bm kastar undan allt och känner efter igen och säger åt Uskan att strunta i nålen för nu kommer bäbis. Två krystvärkar senare är han ute och ligger på min tröja och är helt underbar. Klockan är då 01:40 precis. Fick slänga mina strumpor och skor då de inte hann flyttas på utan vart full i nedbajsat fostervatten och blod. Efter ca 10 min var moderkakan ute och jag hade varit på toa. Bäbispojken genomgår mätning och vägning tillsammans med pappa och bm. Vägde 4102 g och var 51 cm lång. Allt har fungerat suveränt efteråt och har även fått ammningen att fungera denna gång. ....... Bilden är tagen ca två timmar efteråt. ...... Snabbt och intensivt men tur var nog det då jag har smärt-fobi igentligen.