04 dec2014
7
Av pinknails · 0 · 418 visningar · gillad 0 gånger

Folk säger att dom förstår, men......

..ändå ska dom behöva diskutera med mig och det låter ändå som att dom tycker att jag har jätte mycket fel!

Vi kör den långa versionen. I julklapp förra året fick jag ett gymkort av J plus att jag skulle göra som hon sa, dvs sluta äta godis, chips, dricka, glass, ja, allt onyttigt och träna dom dagar hon sa att jag skulle det och hur hon la upp träningsschema åt mig. Jag gjorde det och drog på lite själv vad gällde kosten. Hon var inte alls nöjd över att jag valde att äta LCHF lite (potatis, ris, pasta och bröd då vi var bortbjudna) men jag mådde bra av det så jag fortsatte.

Från januari till någon gång i juli hade jag gått ner 14kg och minskat massa siffror på måttbandet (midja -12cm byst -9cm lår -8cm arm -2,5cm rumpa -14cm och höft -9cm) sen under sommaren har jag varit lat och inte tränat som jag skulle, jag har struntat i min LCHF lite modell och jag har faktiskt ätit chips och sånt då det bjudits på det. Sen blev jag gravid vilket jag är jätte lycklig över för äntligen är vårat lilla hjärta påväg. Ingen kan förstå hur mycket jag har längtat efter detta!

I alla fall. Nu när jag ser min kropp växa så får jag dåligt samvete, jag njuter av att vara gravid så missuppfatta mig inte nu. MEN! Eftersom att jag har varit lat och inte tränat sen juli har ju mina muskler börjat försvinna. Tycker inte heller att det är någon idé att köra igång med träningen nu heller, dels för att jag inte har tid och dels för att jag vet att jag kommer få sån grym träningsvärk att jag inte vill köra på igen efter två dagar. Och sen är inte läget på gymmet rätt mot för vart jag jobbar, får åka två mil extra för att kunna träna och när man redan jobbar så pass mycket och sådana tider som jag gör så har jag inte orken till det.

Folk säger att jag har fått gravidmage osv men jag tycker att det är ganska mycket "chips och dricka latarsel mage" med. Då svarar dom med "neeeej, det är det inte, det är bara gravidmage och du är jätte fin" men nu har vi det faktum att jag har massa bilder på mig under både viktnedgång och viktuppgång (graviditeten) och när man sitter och kollar på hur smal man faktiskt blivit och sen sitter och kollar på nya bilder när man ser att det kommit fett på ryggen igen å folk säger att man har fel. Då blir man ledsen och upprörd, va fan, jag ser väl vad jag ser?

Sen åter igen med att jag har nån ätstörning. HAHAHAHAHAHA!!! Säger jag bara åt det, helt ärligt talat, skämtar ni med mig? Så ofta jag äter på ett dygn tro jag inte att ni andra äter på en vecka. Och som älsklingen säger "du tänker ju inte på annat än mat och pratar inte annat än mat så hur fan ska du kunna ha anorexia eller bullemi?" ja, det har jag med funderat på. Sen har jag både J och T som konstant ser mig och ser till att inget kommer hända så ni andra som aldrig träffar mig behöver inte vara oroliga! 

T träffar jag flera gånger i veckan, har gjort hela sommaren och hösten, hon har koll. Händer något så försöker hon styra det till rätta. J och jag träffas kanske en gång per vecka. Men så får vi tänka på att hon såg först av alla att jag var gravid! Jag plussade 4 dagar innan hon frågade ut mig om jag var gravid. Så snälla, för fan, sluta oroa er för ett problem som inte finns. Vill ni ha något att oroa er över kan ni ju oroa er över nyvalet som kommer att ske i mars, eller nått av alla krig, eller världssvälten istället.

Kommentarer

Det finns ännu inga kommentarer till detta inlägg.

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar