Det går sakta framåt...

Idag sov jag länge, skönt. Somnat först runt 4 de senaste nätterna :/ Blivit att dygnet vänt sig lite men när Piggelin kommit så får jag ju sova när h*n sover, så jag tror inte det är någon katastrof. Kalle har däremot sovit bra och börjar må bättre, glad för det :) I fredax storstädade vi och fortsatte med det idag, hemmet börjar se fint ut och det känns så gott. Behöver ju hans hjälp, orkar och kan inte lika mkt längre nu när jag är stor och tung. Bara vardagsrummet kvar nu, ska ta det imorgon. Var på min systerdotters dop igår. Trevligt, träffade gamla vänner och släkt. Men det påminner mig oxå om hur dålig kontakt jag har med alla i släkten förutom min syster och svåger... I viss mån är det självvalt, jag är rädd för att mista eller bli sviken av familjemedlemmar igen :( Så jag släpper lixom inte dem nära. Men jag tycker inte de anstränger sig speciellt mkt heller och jag får känslan av att de tycker jag är konstig :S Vet inte hur jag ska göra... Ta mer kontakt med dem? Vill jag eg ha det? På nåt sätt känns ändå släkten viktigare nu när jag ska ha barn. Och Piggelin har ju varken mormor eller morfar :S Råd? Nu ska jag försöka sluta grubbla och sova ist, men inte så lätt...