Orättvist. Blandade känslor. Jag kan knappt hålla tillbaka tårararna här hemma. Känns förjävlig* att ta bort en oskyldig liten varelse. Det kanske inte är rätt mot min dotter, mig själv eller något att behålla,Men iaf. Jag vet inte om jag orkar med en liten själv.Så många tankar som bara snurrar:*( Jag vill men kanske endå inte? Hjälp. Mår illa för att jag sitter och stressar/jagar upp mig själv. Jag orkar inte säga emot fadern. Önskar mig kärlek och trygghet. Hur ska jag klara detta efteråt? Ha en bra dag alla ni fina där ute<3 kram
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar