28 jun2012
5
Blir så ledsen:(
I mars förra året så flyttade jag hem till min pojkvän då jag och min mamma bråkade
jätte mycket och jag mådde så dåligt av det. Fick hoppa av min linje på Livsmedelprogrammet som jag ville
gå kvar på men familje situationen var ju inte så bra. Ville ju flytta också men inte på det sättet. Iallafall med tiden
så började jag må bättre och jag och min mamma fick bättre relation. hade i april sökt till livsmedelprogrammet här i gbg
och fick sedan reda på sommarn´att jag kommit in men i samma veva fick vi reda på att jag var gravid, ville verkligen inte
göra abort så vi bestämde tillsammans jag och Simon att vi skulle behålla vår lille skatt.
I februari kom han vår mest underbara skatt med snabba språng. Och nu när mina föräldrar har blivit mormor och morfar så vill mamma hela tiden påpeka
hur jag ska uppfostra min son och jag hatar att bli tillsagd hur jag göra med uppfostran och andra saker. Jag och Simon
vill uppfostra våran pojk själva men vi ser ju självklart från alla vinklar,är det något vi undrar så frågar jag här,
bvc-sköterskan eller min mamma/Simons mamma. Sen har vi krav när det gäller vår lille kille att vi vill inte att dem ska röka i
närheten av vårat barn då både min och Simons mamma är storrökare,sedan har vi sagt till mina föräldrar att vi vill inte att dem
dricker/super sig fulla då vi är o hälsar på. För varken jag eller Simon vill att Felix ska växa upp och se mina föräldrar dricka,
ha fest och väldigt hög musik den helgen vi hälsar på. Mina föräldrar bor 12 mil ifrån oss,vi har ingen bil/körkort så vi åker inte
till dem så ofta. Dem blir ju inte aggressiva eller otrevliga så men vi vill inte dem ska hålla vårat barn om dem är fulla och vingliga,
hur ska vi veta att dem är nyktra när dem är barnvakt en helg i framtiden?:S Sen är min störda släkt på min pappas sida som jag inte vill att
Felix ska träffa.
Nu på midsommarafton så skulle vi åka till mina föräldrar då och fira,dem lovade att inte dricka så mycket men ja så blev det inte.
Farsan hade köpt 2 flak(48st) 50cl öl. Vi åkte också till min faster och mina kusiner på midsommar och det var första gången dem träffade
vår lille kille och det tyckte jag skulle vara kul. Men sen så skulle vi väl äta runt två men vi fick vänta till halv sju på kvällen att
äta och sedan när vi ville åka hem då Felix skulle sova vid 20 och så var vi trötta och hade det lite mindre trevligt.
Och lördagen efter midsommar så sov Simon nästan hela dagen då han har sovit jätte dåligt dagarna innan så han ville sova ut. Jag gick ju och
väckte han då och då och småpratade med honom. Och när jag inte var hos han så hade visst pappa sagt till honom att vakna för att han skulle komma
ut och äta. Jag sa till min mamma att det är ingen idé att väcka honom då han sover djupt och bäst att lå¨ta han vara och han får komma upp när han
själv vill. Sen kanske 10 min efter jag sagt det så gick jag och ammade Felix i rummet brevid där Simon sov,mamma gick in dit med min bror och mamma
sa till Simon: Simon nu får du vakna, SIIIIMON?? Simon nu får du fan ta o komma upp...Och så sparkade hon på madrassen han sov på.Strax efter så gick
upp och ner till datorn då han ville lugna sig lite för att han var arg på min mamma och ville inte säga något elakt. Så lät han det gå ut lite över mig
så jag blev lite sur på honom och så var jag redan sur på min mamma då hon varit otrevlig mot Simon.
Så jag gick till henne och sa:
-Varför gapade du på honom att komma upp när jag sa att vi skulle låta honom vara?
-Och så skulle du väl inte bli väckt?
Då sa hon
-Vadå är det inte dags att gå upp nu eller?det är ju eftermiddag.
Jag sa
-Men han är ju trött och han har sovit dåligt det senaste.
Hon sa..
-Vadå kan han inte komma upp och hjälpa dig med Felix?
-han kan ju inte sova hela dagen.
Jag sa.
-Det kan han väl visst?
Hon sa.
-Jaha men vart är han nu då?
Jag sa.
-Vid datorn.
Hon sa.
-Ursäkta men j*vla k*khuvud,så han går ner och sätter sig vid datorn och skiter i att ta hand om sin son? så jävla omogen han är. Jag fattar inte vad du
ser i den idioten.
Sen gick hon ut på alltan. Efter typ 10 min kom hon in igen och ville be mig om ursäkt för det hon sa. Jag sa det att min och Simons små bagateller ska
hon inte lägga sig i,det är mellan mig och honom. Sen sa jag också att det är inte mig du ska be om förlåtelse det är Simon,han har faktiskt inte gjort dig
någonting. Han har inte kallat dig saker eller varit otrevlig. Hon lovade att be om ursäkt den kvällen men det gjorde hon aldrig.
Men sen självklart sårar det mig att dem inte kan vara sams osv. Finns vissa saker min mamma kallat mig och sagt till mig som jag aldrig kommer förlåta
men jag älskar henne iallafall. Känns som hon inte är den mamman hon alltid varit innan. Hon och jag har många gånger missförstått varandra de senaste
åren och det har tärt på oss.Sen har jag inte heller varit så snäll mot henne men jag försöker gottgöra och inte säga saker på fel sätt.(då hon missup-fattar lätt)
Och nu efter midsommar är mitt problem att jag litar inte riktigt på mina föräldrar om dem kan vara barnvakt i framtiden,sen så vill inte
Simon åka dit igen alls(han hatar min mamma) eller att Felix ska åka dit. Har inte sagt det till mina föräldrar än men dem får väl åka hit också
och hälsa på,även om vi har en liten lägenhet så finns det ju plats att sova.
Behövde skriva av mig lite,ursäkta mitt textskrivande hoppas ni förstår va jag skriver iallafall :) Kram!
Kommentarer
5
Usch vilken tråkig midsommarhelg för er :( Måste vara jobbigt att bråka med sina föräldrar och inte kunna lita på dem. Hoppas det blir bättre framöver.
5
Jaa hoppas jag med:/
5
Tråkigt när det blir så, men jag förstår dig. Har själv problem med min familj och drar mig för att träffa dem och nu sista tiden har det blivit värre. Visst blir man ledsen av att det är så, det är ju ändå ens familj och man vill ju att det ska vara bra.
Tycker du ska lyssna på dina instinkter, du är Felix mamma och du vet vad som är bäst för honom. Även om de är din familj så har du en ny familj som du skapat med Simon och er son och er familj kommer före andras åsikter och önskemål. Ni avgör vad som är bäst för er och tyvärr blir det ibland känsligt med andra delar av familjen. Jag förstår att du är ledsen, man vill ju att alla ska må bra, men det är ändå ni som måste komma först.
Hoppas allt löser sig för dig :-)
Många Styrke Kramar <3<3
5
tack ,ja det ska jag göra. Vill ju att vår son ska ha det så bra som det går:) Kram
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar