Tisdag och ett toppenväder,riktigt promenadväder:)Skulle igentligen gå bort med barnen till dagis idag eftersom bilen pajat.Klarade inte av att gå mer en några meter med vagnen,fick vända och gå hem.Har sådan värk i benen så benen bar mig inte.Tänkte att jag skulle ha en dag och bara vila.är så himla trött ,men nej då så blev inte fallet,nu måste jag ha busfröna hemma:)Visst hade jag kunnat gått o lagt mig med dom ,men då blir det ett jävla liv på gubben när han skall sova ikväll för att barnen är uppspelta och inte vill sova.Jag har erbjudit mig att lägga mig i ett annat rum med dom ifall dom är jobbiga,men det hjälper inte för han.Hade vi så lagt oss i Kina så hade han väl hört dom.Jag kan förtså att han är trött efter en lång och jobbig dag på jobbet,Men JAG är med trött.Jobbigt att va gravid och fyra barn att ta hand om,men jag skall inte klaga,jag har ju själv satt mig i den situationen ,men han måste ta hänsyn till mig med..FAN FAN vad jag är trött på hans gnäll på barnen..Tror ni att han kan ha början till utbrändhet eftersom han fått sånt temprament(känner inte igen honom)Han jobbar jättehårt skall jag tillägga,men jag orkar inte med han mer snart..
Tack ska ni ha för svaren!Jag har funderat på att köpa stödstrumpor och se om det kan hjälpa.Alltid värt ett försök.
Ja han har verkligen blivit ett monster:(Jag saknar min gamla man som hade tålamod.Nu får jag höra det för jämnan med att han inte får någon kärlek utav mig.Vad vill han att jag skall göra?Jag kan inte ens ta orden"jag älskar dig"till honom längre pga gnället på barnen.Det är som jag sa till han med.Att den dagen du ger mer kärlek till barnen och har mer tålamod,då skall du få kärlek utav mig..Jag har riktig hatkärlek till honom som jag känner nu.
Kram på er
Vi har tre barn och väntar vårt fjärde men hamnade lite sådär i början av graviditeten. Men tillslut pratade vi ut för att jag inte stod ut längre att ha det så och jag blev lite paff. Han förklarade att han faktiskt såg hur trött jag var och allt tungt slit jag hade men att han kände sig så dålig som knappt orkade med sig själv vilket gjorde att han blev en tjurgubbe. Han kände sig dålig som inte kunde fixa så jag hade det bättre och då blev han tjurig och gnällde på barnen för att, som i hans tanke få dom att skärpa till sig då han inte kunde det. Totalt ologiskt, precis som karlar i allmänhet är! ;)
Vi kom väl aldrig egentligen fram till någon lösning och handlingsplan, men däremot efter vårt samtal så bara löste sig allt efteråt. Jag fick säga mitt och han fick säga sitt och då släppte den där låsningen vi verkat ha hamnat i. Kanske kan lösa era knutar oxå?
Tröttheten i benen, kan inte det höra ihop med resterande trötthet?
Lycka till och ta hand om varandra, trots att han just nu är mer än lovligt otrevlig!!!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar