Akut opererad istället för födsel

Usch det har varit en pers nu en tid här... Inget blev riktigt som jag tänkt mig..

Först för ett tag sedan fick jag åka till sjukhuset akut för man trodde vattnet eventuellt sipprade och att det var småvärkar jag hade.. Men nej nej.. sammandragningar och ont men det var ofarligt. Hittade till slut en dold uvi som skulle behandlas. En vecka senare kom receptet och jag kollade postlådan på eftermiddagen och tänkte jag åker och hämtar ut detta i morgon. Hade ju jobbat å var trött som tusan.. dagen efter var jag ledig. Hela helgen hade jag jobat och kände hela tiden i magen sammandragningar och småvärk. sa flera gånger "känner mig höggravid och föder nog när som helst".

Detta var något jag var helt säker på senare på kvällen.

Jag åt som vanligt under dagen och för varje måltid mådde jag sämre och sämre. Relaterade inte det till maten DÅ men nu så här i efterhand så minns man bättre.. visst blev jag sämre efter att jag fått något i magen.

På kvällen kikade min bror förbi med sin fru då jag frågade henne om inte hon kunde tänka sig ta över min magsmärta.. NEJ sa hon.. hade nog med foglossning å skit unde rmin egen graviditet..

När de fick åka run 22 tiden så blev det bara värre och värre. Jag låg först på soffan och kved och tänkte.. jag har nog ätit för dåligt.. Några jordgubbar och lite mjölk till kvällsmat så mår nog magen bra över natten..

Aj skulle jag inte gjort...

Det dröjde inte länge förrän jag kved ännu mer.

Jag hade gått och lagt mig och låg i sängen i intervaller och kved för det kändes som hela bebisen i magen snurrade runt runt runt och drog åt magen mer och mer.. sammandragningarna var olidliga och precis HELA buken knöt sig. Till slut ringde jag förlossningen och grät nästan i luren för jag var säker på att jag var på g å föda barn på tok för tidigt.

De bad mig komma in direkt så de fick kika på mig.

Vi körde upp våran snart 2 år gamla pojk till farmor å farfar å så där mitt i natten väckte dem i panik sedan for vi.

Väl inne på förlossningen tog de emot fort och började jobba. De kallade ner en läkare ganska fort eftersom smärtorna bara tilltog. vi kom in runt 00.30 på natten och läkaren började snart undersöka mig.

De kände lite på magen å sedan upp i gynstol. Vaginalt ultraljud gjordes och även ett v anligt ultraljud och allt såg FINT ut.. Hon kände på livmodertappen och tog prov på vätskan vilket enbart var flytning.

Vipps började jag kräkas.. jag kräktes nåt idiotiskt. Så här mycket har jag aldrig kräkts efter att jag blev gastric bypass opererad och framförallt ingen mat men vipps kom det MAT.

Jag trodde jag skulle dö.. Då säger läkaren.. Jag skall larma på en kirurg för detta tror inte jag har med barnet att göra. Livmodern mår bra och allt runt omkring barnet ser bra ut.

Kirurgen kom ganska snart där efter. Klockan var nu runt 02.30

Hon kände på magen och jag berättade jag jag pratat med andra gastric bypass opererade som också var gravida och tydligen är det inte allt för ovanligt att få tarmvred vid graviditet när man är opad..

Läkaren sa direkt att vi kör dig till operation.. Vi har ingen aning om vad detta är men vi kan inte röntga dig för du är gravid så vi öppnar upp och tittar för någt är uppenbarligen fel.

Läkaren som opererat min magsäck tidigare kallades in mitt i natten. Kl 03.00 blev han uppringd och jag förbereddes för op. Runt kl 05 satte de igång..

Vid 7 tiden vaknade jag, yr ont i halsen och omtöcknad..

En läkare kommer in och berättar att de opererat bort ett brock på tarmen och att nu var det sängläge första dygnet men i morgon får du gå upp och gå..

Efter några timmar börjar jag åter igen kräkas... denna gången galla antagligen av narkosen.

Några timmar senare runt lunch fick jag åka upp på kirurgavdelningen. Där uppe låg jag hela första dagen utan att komma ur sängen. Hade en eda bedövning i ryggen så halva magen och vänster ben och halva höger benet var bortdomnat helt. Jag fick ringa på personalen som fick komma och hjälpa mig att vända mig i sängen..

Till slut minskade man bedövningen för att förlamningen skulle börja släppa så jag skulle kunna komma upp. Inget hjälpte den dagen.

Dagen efter (alltså onsdag) så hade jag rörlighet i höger ben och vänster fot men inget mer... Jag bestämde mig för att duscha vore skönt..

Personalen ville duscha mig i en liggvagn men jag vägrade.. jag har ett ben att stå på jag haltar över till en duschstol och så fick det bli.

SKÖNT... har nog aldrig varit så skönt å duscha som då å ont som tusan hade ja i hela kroppen trotts morfin och bedövning.

Den dagen tog de bort edan ur ryggen och jag kunde på eftermiddagen gå på toa med gåbord.. UNDERBART...

rörligheten kom mer och mer för varje timme som gick..

På torsdagen var jag ute i korridorerna och gick på hela sjukhuset trotts smärta och sammandragningar och på fredagen ville jag bara hem.

Efter många om och men hit och dit så runt 18 tiden på kvällen då förlossningsläkare och kirurgläkare tittar på mig och konsulterat fram och tillbaka så fick jag lov att åka..

Läkaren som opererat mig hade jour så han kom pch pratade med mig.

det var en upplevelse tyckte han att få den äran att operera en gravid kvinna. En operation han aldrig tidigare gjort men som gått bra.

Nu fick jag även förklarat att jag hade ett brock på tarmen som kilat fast i en slits inne i magen. Jag hade fått min andra slits sydd under gastric bypass operationen men man sparade en och givetvis skulle detta hända ändå.

Han sa också att jag haft tur att kirurgen som jobbade den natten reagerat så fort som hon gjorde och bestämde sig för operation istället för att göra som man brukar (ge morfin, vänta, röntga osv).

Hade hon gjort som man brukar så hade min tarm börjat dö och man hade fått börja kapa av tarmen. Nu hann de rädda min tarm i tid.

Jag är djupt tacksam för att läkare, sköterskor mfl från kirurgen OCH förlossningen samarbetat så himla bra. De har pratat med varandra och ingen har gjort något utan att fårga den andra om det är ok.

UNDERBART...

Inga onödiga risker är tagna denna gången...

Vart vill jag komma med detta nu då???

JO det är en rätt knepig känsla att först åka in till förlossningen och vara HELT säker på att man ska föda ett barn redan i v 23 bara för att man tidigare haft ett missfall i v 21 och sedan vipps ligga på ett operationsbord med MASSOR med läkare och sköterskor som håller koll på bebisen och på mig bara för att min tarm trasslat in sig in en slits och är på väg att dö...

VÄLDIG skillnad på förlossning och "tarmvred".

Nu vet jag skillnad på värken och hoppas jag aldrig mer kommer få uppleva detta...