11 månader senare, nya äventyr startar..

Hon är hela elva månader, vår största skatt. Jag kommer aldrig kunna beskriva kärleken till henne i ord, den är oändlig! Med det i tankarna så självklart vill vi ge henne ett syskon att dela livet med, växa upp med och lära sig saker utav. Men känslorna är blandade - ena sidan säger att jag vill bara vara prinsessans, inte att hon ska dela mig med någon och det måste vara omöjligt att känna samma kärlek till en till?! - Å andra sidan VET jag att jag kommer kunna älska en till precis lika mycket och att jag räcker fött och väl för två små hjärtan. Antar att det är helt vanliga känslor/tankar och de kommer försvinna när dagen för syskon är här. Därför börjar vi nu vårt nya äventyr, spiralen är borta och jag väntar på att ägglossning ska komma igång. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar, vi har inte bråttom, men vi vill gärna bli 4 när tiden är inne!