Kejsarsnitt kan ske på medicinsk indikation (på grund av risk mammans eller barnets hälsotillstånd), eller efter önskan från mamman, utan medicinsk indikation. Andelen kejsarsnitt som sker på egen begäran har i Sverige rapporterats vara omkring 7%  (3). Vidare skiljer man på planerade snitt, vilka bestäms i förväg på medicinska grunder eller efter begäran, och akuta snitt vilka alltid sker på medicinska grunder.

Planerat kejsarsnitt

Planerade kejsarsnitt utförs vanligen 1-2 veckor innan beräknat förlossningsdatum, för att minska risken att en förlossning startar spontant innan operationen.

Medicinska orsaker

Vedertagna medicinska grunder för att man ska besluta om planerat kejsarsnitt omfattar felaktigt fosterläge (sätesläge, tvärläge, framstupa deflektionsläge), tidigare operation (myom), två tidigare kejsarsnitt eller om man bedömmer att kvinnans bäcken är för trångt för en vaginal förlossning.

Egen begäran

Kejsarsnitt planeras också på begäran av mamman och bland de orsaker som anges av de blivande föräldrarna kan nämnas förlossningsrädsla, rädsla för att tappa kontrollen, rädsla för skador på bäckenbotten, rädsla för smärta och rädsla att barnet ska skadas eller dö.

Man uppskattar att 5-6% av alla gravida lider av förlossningsrädsla, vilken kan bero på t.ex. tidigare amanes (ex.vis depression och oro), upplevd bristande stöd från partner eller tidigare negativ förlossningsupplevelse.

Man har sett att förlossningsrädlsan kan berarbetas och att mödrahälsovårdens föräldrautbildningar minskar antalet kvinnor som begär eller önskar kejsarsnitt med 50%.

Inverkan på mammans hälsa

De viktigaste riskerna för mamman i samband med kejsarsnitt är svårstoppade blödningar (4-5%, samma som vid vaginal förlossning), postoperativa infektioner (16%) och  venotrombos (blodproppar) (2).

I ett längre perspektiv har man sett att tidigare kejsarsnitt kan påverka efterföljande graviditeter. Risken för föreliggande moderkaka ökar från 0.01% till 0.25% efter kejsarsnitt och ökar dessutom med antalet genomgångna kejsarsnitt.

Risken för tidig avlossning av moderkaken ökar från 0.4-0.5% till över 1%, och risken för livmoderruptur ökar från 0.05% till 0.5-1%  (2).

Vidare bör beaktas att de långvariga medicinska fördelarna med kejsarsnitt gentemot vaginal förlossning är få; man ser ingen skillnad på organens status i bäckenbotten hos kvinner som genomgått vaginal förlossning jämfört med de som är förslösta med kejsarsnitt efter lång tid (flera år) (2).

Inverkan på barnets hälsa

Vidare så tycks det icke-medicinskt betingade kejsarsnittet inte skydda barnet mot skador och perinatala problem. I Italen, som är det europeiska land med högst andel kejsarsnitt, är den perinatala mortaliteten högre än i Nederländerna, som har europas lägsta frekvens kejsarsnitt.

Risken för syrebrist hos barnet inne i livmodern och risken att barnet ska dö i livmodern tycks dock vara lägre vid planerat kejsarsnitt än den redan låga risken vid vaginal förlossning (3).

Så går ett planerat snitt till

Den exakta gången vid ett planerat kejsarsnitt kan variera mellan olika vårgivare, men här beskrivs en möjlig variant.

Innan operationsdagen

Man börjar med ett inledande möte på sjukhuset där man träffar representanter från personalen; t.ex. barnmorska, läkare som utför operationen och narkosläkare. Under mötet får man information om operationen, prodeduren före och efter, och chans att ställa egna frågor och framföra önskemål. Man får också välja, eller blir tilldelad, en dag då operationen ska utföras.

Kvällen innan och på morgonen för operationen ska man tvätta sig över hela kroppen med desinfekterande tvål (descutan eller hibiscrub) innan man tar på sig rena kläder och åker till sjukhuset.

Operationsdagen

På sjukhuset blir man omhändertagen av en barnmorska som förbereder inför operationen genom att sätta IV-nålar och kateter. Dessutom får man ta på sig ett operationsplagg och barnmorskan tvättar hela magen med bakteriedödande alkohol.

Operationen

I själva operationssalen finns ett team på c:a 7-8 människor, bland annat barnmorska, narkosläkare, narkossköterska, kirurg/läkare och sköterska, vilka alla har sin specifika uppgift.

Du blir kopplad till puls och syremätare, samt en blodtrycksmätare. Därefter lägger narkosläkaren bedövningen, vilken börjar verka efter några få minuter.

När man har konstaterat att bedövningen är effektiv tvättas magen igen med alkohol och operationen inleds. Man ser själv inget av själva ingreppet då man är avskärmad med ett skynke. Från det att första snittet lagts till dess att barnet är ute tar det bara några få minuter.

Barnet tas ut och undersöks och vägs. Om allt är som det skall och barnet är piggt så läggs det snabbt vid mammans bröst för den första viktiga kontakten, medan läkare syr ihop livmodervägg och de övriga lager man skurit igenom. Sist syr man ihop det yttre hudlagret. Man ger också en dos med oxytycin – livmodersammandragande medel, för att minska den efterföljande blödningen.

Från det att man kommer in i operationssalen till det att man åker till uppvaket brukare det inte ta mer än 30-45 minuter.

Efter operationen

Efter operationen får man stanna på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras mammans tillstånd och smärta när bedövningen börjar släppa. Vanligen får man åka till BB-avdelningen efter ett par timmar.

Det är viktigt att man kommer upp och rör på sig efter operationen, framförallt för att minska risken för blodproppar. Vanligvis kan man sätta sig upp och kanske ta några steg till toaletten någon gång under det första dygnet efter operationen.

Man får vanligtvis ta extra starka doser Alvedon och Voltaren ett par-tre dygn efter snittet, varefter man kan börja minska på doserna allteftersom.

Återhämtningstiden efter ett kejsarsnitt varierar mycket, men man bör undvika att lyfta tyngre än bebisen i 3-4 månader efter operationen. I medicinskt hänseende är dock vävnaden helt läkt först efter c:a 1 år, varför påföljande graviditeter inte rekommenderas inom den tiden.

Att göra yttre vändning av säte till huvud är en gammal beprövad metod. Vändning görs med fördel runt 36:e-37:e graviditetsveckan. Frekvensen lyckade vändingar är då omkring 60% och komplikationer förekommer ytterst sällan.

Förberedelser

Från midnatt till vändningsförsöket får du inte äta fast föda, men det är tillåtet att dricka. Tag gärna med dig en tidning eller bok då det kan bli en del väntetid.

På förlossningsavdelningen fastställer man åter barnets läge genom att känna på magen med händerna och kontrollerar även med ultraljud att barnet ligger med stjärten nedåt. Därefter kopplar barnmorskan en CTG-kurva, en registrering av barnets hjärtslag och rörelser.

Förlossningsläkaren beslutar sedan i samråd med dig om vändningsförsök skall göras.

En stund innan vändningsförsöket påbörjas får Du en injektion/spruta som innehåller ett läkemedel, Bricanyl, vilket får livmodem att slappna av. Du kan få lite hjärtklappning och känna Dig en aning darrig av Bricanyl men det är helt ofarligt. Det tar ca 5 minuter att ge injektionen och efter det är livmodern tillräckligt avslappnad och vändningsförsöket kan påbörjas.

Vändningsförsöket

Du far ligga med lätt uppdragna knän medan läkaren greppar om barnets stjärt och för den uppåt och ut åt sidan. Genom att på detta vis göra det “obekvämt” för barnet, gör de flesta barn nu en “framlänges kullerbytta”. Barnets hjärtslag kontrolleras med ultraljud under tiden. Du kan känna lite obehag, men det skall inte göra ont. Skulle det göra ont så avbryts försöket med en gång.

CTG-registreringen får sedan pågå i ca 30 minuter, för att kontrollera att barnet mår bra efter vändningsförsöket. Därefter får du stiga upp och du får äta och dricka.  Du får sedan stanna kvar ytterligare någon timma för observation och innan du går hem så görs ännu en CTG-kontroll där man kontrollerar barnets läge.
Därefter går du hem och fortsätter med dina vanliga kontroller på MVC.

Om vändningen lyckas brukar de flesta foster ligga kvar i huvudbjudning fram till förlossningen.

Om vändningen inte lyckas diskuterar du tillsammans med din förlossningsläkare hur förlossningen skall gå till. Det är vanligt att man gör ett planerat kejsarsnitt, 7-10 dagar före beräknad förlossningsdag. De kvinnor som önskar föda vaginalt trots sätesbjudning får göra en bäckenröntgen. Därefter bedömer förlossningläkaren förutsättningarna för en vaginal förlossning.

Källor:

1. Information från mödravården
2. External Cephalic Version, American family physician

Ungefär 20-25% av alla för tidiga förlossningar beror på en infektion eller annan medicinsk klarlagd orsak hos foster eller moder, medan resterande utgör oförklarade, spontana för tidiga förlossningar, med eller utan föregående vattenavgång.

Riskfaktorer

Det finns ett antal faktorer som ökar risken för prematur förlossning, varav några man kan ofta påverka:

• rökning (20-30% större risk) och drogmissbruk
• stress i arbetssituationen
• ensamstående, socialt utsatt
• undermåligt näringsintag
• fysisk påverkan på livmodern (slag, våld)

Andra faktorer som kan vara svåra eller omöjliga att påverka omfattar

• Hypothyroidism
• Inflamation i tandköttet (periodontit)
• mycket liten eller mycket stor viktuppgång under graviditeten
• lågt BMI (<19,8)
• historia av tidigare prematur förlossning
• mycket ung eller mer än 35 år gammal moder
• infektioner hos modern
• vattenavgång
• tvilling- och trillingfödsel (50 respektive >95%  ökad risk)
• missbildningar hos foster eller moder
• moderkakan lossnar
• svag livmoderhals
• havandeskapsförgiftning, preeklampsi

Tecken på hotande för tidig förlossning

Täta och regelbunda värkar (fler än 4 på 30 minuter) kan vara en indikation på att en för tidig förlossning inletts, men det är långt ifrån alltid fallet. Enbart det faktum att värkar förekommen kan inte användas som förutsägelse om ett förlossningsförlopp har inletts. För att en förlossning skall kunna påbörjas så måste livmoderhalsen vara mogen, d.v.s uppmjukad. I studier som gjorts har en mjuk (mogen) livmoderhals visats vara en av de säkraste indikatorerna på en nära förestående  förlossning.

Andra metoder för att upptäcka hotande prematura förlossninar omfattar provtagning och analys av ett protein som kallas fibornectin. Detta protein finns vanligen i de vaginala utsöndringarna endast fram till vecka 20 av graviditeten och nära fullgången förlossning. Närvaron av detta protein mellan vecka 20 och fullgångenhet är enindikation på en hotande prematur förlossning (20% risk att en förlossning startar inom två-tre veckor), men om det inte kan hittas så är risken för en förlossning inom de närmaste två-tre veckorna mindre än 1%.

Även i fall där sammandragningar förekommer och man har konstaterat en påverkad och förkortad livmoderhals så är chansen fortfarande 50-75% att det går till en fullgången graviditet, även utan behandling. Det är och svårt att genom enbart dessa två indikatorer förutsäga vilka fall som verkligen är en hotande prematur förlossning.

Behandling / förebyggande åtgärder

Det finns få åtgärder som är bevisat effektiva för att avbryta en inledd för tidig  förlossning. Den huvudsakliga strategin i sjukvården består av att ge värkhämmande medel (tocolytika)  som bricanyl eller tractocile för att vinna så mycket tid att man genom injection av cortison kan påskynda lungmognaden hos bebisen.

Indirekta och förebyggande åtgärder kan vara till exempel behandling av inflammationer i tandköttet (periodontit), antibiotikabehandling av bakteriell vaginos, eller behandling av nedsatt sköldkörtelfunktion (hypothyroidit) med levothyroxine.

Andra åtgärder som man använder omfattar bland annat följande:

Sängliggande

Det finns inga vetenskapliga belägg för effektiviteten av denna behandling. För tvillinggraviditeter har det till och med visat sig vara en olämplig åtgärd. Det kan dock inte uteslutas att det under vissa omständigheter kan vara en behjälplig behandling.

Progestoronbehandling

Att ge progestoron vaginalt är en ny behandling som visat en del lovande resultat. Den används dock ännu inte  rutinmässigt i Svensk sjukvård.

Tocolys

Tocolys är värkhämmande läkemedel som ges för att under en kortare tid (ofta 1-2 dygn) fördröja förlossningen så att andra stödåtgärder skall hinna genomföras. Det finns en rad olika ämnen som används, varav Bricanyl och Tractocile är vanliga i Sverig. Det finns dock rekommendationer mot Bricanyl på grund av betydande biverkningar på moder och foster.

Ges som regel i fall mellan vecka 24 och 34 då effekten av andra åtgärder och insatser är som störst.

Antibiotika

Kan om det ges i ett väldigt tidigt skede hjälpa till att fördröja en påbörjad förlossning, om orsaken är en inflammation hos modern.

Den prematura bebisen

I dag är man inom neonatalvården mycket duktig på att ta hand om för tidigt födda (prematura) bebisar. Barn som för tjugo år sedan skulle ha haft små chanser att överleva utan svåra skador har i dag betydligt bättre förutsättningar att klara sig helt utan, eller med relativt lindriga skador. Läs mer om prematura barn i den här artikeln (länk till babyn.se)

Referenser:

Internetmedicin: Prematura förlossningsvärkar

Karolinska institutet: forskningsprojekt

Goldenberg, R., The management of preterm labor, Obstetrics & Gynecology, 2002.

Stagnaro-Green, Maternal Thyroid Disease and Preterm Delivery, Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 2009

Polyzos, N.P et al, Effect of periodontal disease treatment during pregnancy on preterm birth incidence: a metaanalysis of randomized trials, American Journal of Obstetrics and Gynecology, 2009

Idag är ryggmärgsbedövning, eller epiduralblockad, den vanligaste läkemedelsbaserade smärtlindrande åtgärden efter lustgas, men det har inte alltid sett ut på det viset.

I början av sjuttiotalet så var Pudendusblockad den vanligaste metoden, och under 10 år mellan 1977 och 1987 var den till och med vanligare än lustgasen och användes vid 70% av alla förlossningar.Därefter tappande den i popularitet för att idag användas vid endast några procent av alla förlossningar. Epidural bedövning började bli populärt först i början av nittiotalet och används nu vid c:a 30% av alla förlossningar.

Livmoderhalsbedövning (paracervicalblockad) var som populärast runt 1983 (c:a 12%), men är idag en sällsynt metod, och används bara vid 1% av alla förlossningar.

Som kuriosa kan nämnas att tiden på dygnet har inverkan på sannolikheten att ryggmärgsbedövning skall läggas. Det är hela 12% vanligare med ryggmärgsbedövning mellan klockan 6 till 12 på kvällen än det är mellan 6 och 12 på morgonen. Denna tendens var ännu mer uttalad för ungefär 20 år sedan, då det var 43% vanligare på kvällen än på morgonen.
Om det beror på att läkarnas vilja att ordinera bedövning är större på kvällen än på morgonen, eller om det är förderskorna som upplever mer smärta på kvällarna låter vi vara osagt.

Figur 1. Kejsarsnitt per år, riksgenomsnitt.

Detta tyder på både en ökad önskan från mödrarnas sida att vilja förlösa via kejsarsnitt, men också en ökad benägenhet bland förlossningsläkarna att väja akut kejsarsnitt som åtgärd. Orsakerna till denna trend är flera, men några viktiga tros vara vårdgivarens attityd till ingreppet, ökad förlossningsrädlsa hos mödrarna samt okunskap om riskerna med ingreppet (se artikel).

Man kan också se en variation länsvis, där ingreppet är betydligt vanligare på Gotland och i Stockholms län, än till exempel i Jönköpings och Örebro län. Statistiskt sett är det c:a 32% större chans att du kommer förlösa med kejsarsnitt om du borpå Gotland än om du bor i Örebro län (se figur 2).

Figur 2. Frekvens för kejsarsnitt länsvis 1996-2006. Boxen visar median, samt 25:e och 75:e percentil.

Källa: All statistik är hämtad från Socialstyrelsens databas.

Det finns en lång rad möjliga orsaker till varför man kan vilja använda sig av igångsättning. Har graviditeten gått in i 42 veckan väljer man oftast att sätta igång förlossningen för att inte riskera att bebisen får syre- eller näringsbrist, och att den inte växer sig så stor att en normal förlossning blir onödigt svår/smärtsam.

Varför igångsättning?

Andra anledningar till ingångsättning kan vara att mamman drabbats av havandeskapsförgiftning, diabetes eller någon annan medicinsk komplikation. Det kan också visa sig att bebisen inte växer som den skall, eller att fostervattnet gått utan att förlossningen startat spontant, och då väljer man också att sätta igång, eller att inducera förlossningen.

Det är viktigt att komma ihåg att du som gravid alltid har något att säga till om och att du skall vara delaktig i beslutet. Se till att du får veta varför man bedömmer en igångsättning nödvändig och hur man tänkt gå tillväga. Fråga om faror och risker med olika metoder så att du känner dig delaktig och trygg i processen.

En igångsättning börjar alltid med en grundlig medicinsk undersökning där din och bebisens hälsa kontrolleras, och en läkare avgör sedan vilken metod som är den bästa under de rådande omständigheterna.

Hur lång tid tar det?

En förlossning som sätts igång med artificiella medel är lika oförutsägbar som en vanlig förlossning. Det kan ta upp till ett par dygn från det att man börjat inducera förlossningen till dess att den aktiva fasen kommer igång. I fallet med igångsättning, liksom vid vanliga förlossningar är det en generell regel som säger att det tar längre tid för förstföderskor än för omföderskor.

Metoder

Själva igångsättningen kan ske med en eller flera olika metoder. Vi listar här några av de vanligaste.

Hormondropp

Denna metod går ut på att du får ett dropp med oxytocin, ett hormon som stimulerar värkarbetet. Detta ges endast om livmoderhalsen är mogen. Det kan även ges under en pågående förlossning om värkarbetet avstannat.

Ta hål på fosterhinnorna

I detta fall tar man hål på fosterhinnorna så att vattet rinner ut och bebisen sjunker ned med huvudet i förlossningskanalen. Detta gör att värkarna sätter igång precis som vid en naturlig förlossning.

Ballongmetoden

Denna metod innebär att en plastslang med en liten ballong förs in genom livmoderhalsen och in i livmodern där ballongen fylls med koksaltlösning. Ballongen trycker då på livmodermunnen och stimulerar på så vis värkarna att starta.

Tabletter och gel

Om livmoderhalsen är omogen så kan du få en gel eller tablett som består av prostaglandin att föra upp i slidan. Prostaglandinet stimulerar livmoderhalsen att förbereda sig för värkarbetet och kan verka inducerande så att en förlossning inleds.

Färdknäppen och andra ickekonventionella metoder

En populär teori gör gällande att sex kan hjälpa till att sätta igång en förlossning (den s.k. färdknäppen). I likhet med tablett och gel-metoden ovan så skall det vara prostaglandinet i mannens säd som stimulerar och sätter igång förlossningen. Det är dock omtvistat huruvida mängden prostaglandin kan vara tillräcklig för att ha någon effekt.

Det sägs att fysisk aktivitet kan hjälpa till att sätta igång förlossningen, och vissa menar att gå i trappor är den bästa metoden, medan andra rekommenderar en lång promenad eller en ordentlig storstädning. Viktigast är dock att du inte gör något som inte känns bra eller tryggt. Överansträng dig inte.

Apgarbedömningen uppfanns av barnmorksan Virginia Apgar 1952. Under bedömningen tittar man på hjärtfrekvens, andning, tonus, reflexer och hudfärg. Varje kategori bedöms med 0-2 poäng, där högsta möjliga Apgarpoäng är 10.

Kategorier

Hjärtfrekvens

0-Barnet har ingen puls
1-Hjärtfrekvensen är lägre än 100 bpm
2-Hjärtfrekvensen är högre än 100 bpm

högsta möjliga Apgarpoäng är 10

Andning

0-Bebisen andas inte

1-Bebisen gråter eller gnäller svagt och har svag eller oregelbunden andning

2-Bebisen skriker starkt och andas normalt

Muskelspänning (tonus)

0-Slapp tonus och inga rörelser

1- Rör sig något och har någon tonus i armar och ben

2-Rör sig fint och är aktiv

Reflexer

0-Reagerar inte när luftvägarna rensas

1-Grimaserar när luftvägarna rensas

2-Grimaserar, drar sig undan, hostar eller nyser när luftvägarna rensas

Hudfärg

0-Hela kroppen är gråaktigt blå eller blek

1-Kroppen har fin färg men händer och fötter är blåaktiga

2-Hela kroppen har fin färg

Bedömningen

Efter förlossningen görs bedömningen efter 1 minut, och sedan igen efter 5 och 10 minuter. De flesta bebisar får 8-10 poäng efter enminut och behöver ingen särskild vård. Efter 5 och 10 minuter får de allra flesta bebisar en 9 eller 10 på Apgarbedömningen.

Det är viktigt att inte få panik om din bebis får en låg poäng initialt

Får din bebis en poäng på mellan 5 och 7 kan den behöva lite extra hjälp att komma igång. Barnmorskan kan då till exempel gnugga bebisen med en handduk eller ger lite syrgas.

En poäng under 5 kan indikera att bebisen är i så dåligt tillstånd att den behöver hjälp. Man lägger då bebisen på en särskild vagn i förlossningsrummet under värmelampa samtidigt som man ger syrgas och läkare tillkallas för att närmare undersöka barnet.
Det är viktigt att komma ihåg att inte få panik om din bebis får en låg poäng initialt. Den kan snabbt hämta sig och vid nästa bedömning få en 9 eller 10! Det är inte heller förknippat med någon ökad risk för framtida men. Barnmorskorna och läkarna är erfarna och beredda att snabbt ge ditt barn den bästa tänkbara hjälpen.

Det diskuteras ofta vilken månad som är “populärast” att föda barn och de flesta tror nog att flest barn föds på våren. Enligt statistk  från Stockholms landsting för 2007-2008 så föds det flest bebisar i maj (9.1%), tätt följt av april (9.0%). Sedan kommer mars, juli och juni i fallande ordning (8.7, 8.7 och 8.6%). Minst bebisar föds i december (7.3%) och november (7.4%).

Av detta kan man dra slutsatsen att vi är som mest kärleksfulla under sommarmånaderna och hösten, nio månader innan förlossningstopparna i mars-juli.

Å andra sidan, om du tillhör det relativa fåtal som ska föda i oktober till februari så är chanserna större att slippa bli hemskickad i förtid från ett överfullt BB!

När ska man ringa till förlossningsavdelningen?

Man kan ringa till förlossningsavdelningen:

• när som helst under graviditeten efter 34 fulla veckor (innan dess ska man vända sig till specialförlossningsavdelningen) om man har blödning eller smärta samt om man känner sig oroligt. Det alltid är bättre att ringa 10 gånger för mycket än en gång för lite.
• när vattnet har gått för att boka tid för undersökning. Då ska man inte glömma att nämna om vattnet har haft ovanlig färg.
• när värkarna kommer var 5:e minut och är regelbundna.

När ska man åka till sjukhuset?

Personalen på förlossningsavdelning rekomenderar vanligvis att man åker in när värkarna är ungefär 3 till antalet per tionde minut, eller när det är en värk var tredje minut. Det är inte förbjudet att man åker tidigare till sjukhuset för att få en kontroll om det känns lugnare. Anledningen att förlossningsavdelningen vill ha mammorna så sent som möjligt i värkarbetet är att inte stressa dem med sjukhusmiljön och för att ha mer tid att hjälpa dem som är i senare fas av förlossningen.

Vad händer på förlossningsavdelningen?

En gång när man är väl där så ringer man på klockan och möts av en barnmorska som leder dig/er till ett undersökningsrum. Där tittar hon på journalen och ställer frågor om hur lång tid värkarna har fortsatt om vattnet eller slemproppen har gått , etc. Hon går med dig genom förlossningsbrevet som du har skrivit (om du har en) och diskuterar de möjliga smärtlindringsmedel som finns. Sedan är det dags för att sätta dig i ett eget rum. Där kopplas du till en CTG-apparat som mäter tiden mellan värkarna och hjärtrytm på bebisen. Du är inkopplad i en halv- till en timme. Sedan undersöker barnmorskan hur mycket öppen är du med hjälp av fingrarna och om du är 5 centimeter öppen eller mindre så är det bara att vänta, byta till sjukhus kläder och ladda upp för det som kommer Är du inte öppen så kan du bli skickad hem för någon timme mer.

Finns det risk att man inte ska få plats och ska bli skickad vidare?

Ja, tyvärr finns risken. Därför är det viktigt att ringa innan man åker in till sjukhuset. Ringer man och informerar personalen att man ska åka in så är det ganska liten risk att bli vidareskickad. Om man dock åker direkt utan att ha ringt och det är ont om plats, så finns det ganska stort sannolikhet att man blir skickad vidare till annan förlossningsavdelning i närheten. Även om det här låter skrämmande så ska man veta att om värkarna är täta, så kontrollerar barnmorskan hur mycket öppen är du innan de skickar dig vidare. Bedömmer hon att tiden inte räcker till så hittar de alltid lösning så att du får stanna.

Finns det privat toalett och dusch på förlossningsrummet?

På de flesta sjukhus så finns inte det. Det finns en eller två i korridoren som brukar vara lediga den mesta av tiden då alla föderskor är i olika stadier av sin förlossning och det är ganska sällan som man behöver vänta för toalettbesök. Om du inte orkar gå till toaletten så kan barnmorskorna fixa en bärbar toastol som flyttas in till rummet och som du kan använda fram till förlossningen.

Kan man välja själv bedövning och ställning att krysta i under förlossningen?

Barnmorskorna är vanligvis ganska vana med att föderskan bestämmer själv vilken smärtlindring hon föredrar och vilken ställning hon ska föda i.

Det är vanligvis så att föderskan får den bedövning hon vill ha om den är tillgänglig på förlossningsavdelningen som hon ligger på och om det inte finns medicinska skäl eller något med hennes hälsa som talar emot det.

När det gäller ställningen så brukar på de flesta förlossningsavdelningar råda att mamman ska vara rörlig fram till utrdrivningsskedet och sedan ska inta ställningen som känns mest naturlig och bekväm för henne att krysta. Så länge det inte finns några komplikationer kan man föda som man vill.

Kan man ändra sig under förlossningen när det gäller ställning och smärtlindring?

Det är fritt att ändra sig och det är också ganska naturligt att göra det (man kan inte alltid veta vad känns bra eller inte i förväg). När det gäller ställningarna så är det bara att byta ställning och pröva sig fram till den som känns minst obehagligt om inte barnmorskan avråder från någon ställning.

Med smärtlindringen dock kan man inte ändra sig hur långt i förlossningsprocessen som helst. Eftersom det är en speciell narkosläkare som kallas för att sätta ryggbedövningen så behövs det vanligvis 45 minuter att informera och kalla rätt personal innan den kan sättas. Om du redan har kommit i utdrivningsskedet kan en sådan bedövning även avrådas.

Hur länge får man stanna på BB efter förlossningen?

Efter förlossningen brukar man flytta föderskan till BB två timmar efter moderkakan har gått ut. På BBn får man stanna allt från 6 timmar till två dygn när inga särskilda komplikationer har upstått. Vanligvis brukar det vara två dygn för föstföderskor med normal förlossning och upp till en vecka efter kejsarsnitt eller efter stor blodförlust. Omföderskor kan bli hemskickade efter 6-24 timmar men har rätt att stanna längre om de så vill.

Får pappan följa med allt och stanna på BB?

Ja, det brukar vara så med några få undantag. Pappan följer med hela tiden och är med även om det uppkommer en akutkejsarsnitt när mamman sövs ner. Pappan då kan välja att antingen stanna hos mamman tills hon vaknar efter bedövningen eller följa bebisen till neonatalavdelningen (om den behöver specialvård).

Pappan kan stanna på BB om du delar inte rum med en annan föderska. De flesta BB har familjerum eller parenthotell där papporna brukar stanna över hela vistelsen och hjälpa till med bebisen då mamman inte orkar så mycket i början. Undantaget är när det finns många förlossningar och det finns inte plats. I dessa fall kan pappan bara stanna de första timmarna och sedan komma igen under besökstiderna (som dock brukar vara nästan hela dagarna).

Ska man ha eget rum på BB?

Det brukar vara svårt att förse egna rum till alla föderskor. Därför prioriterar barnmorskorna i mån av lediga rum att ge de familjerum till föderskor som har haft komplikationer under förlossningen då de behöver mer vila och mer omsorg under perioden efter förlossningen.

Behöver man ha egna saker hemifrån eller kan man åka akut till BB utan något?

På BB finns allt som en föderska och födda barnet kan behöva ur medicinsk synvinkel under förlossningen, dvs kläder, blöjor, dambindor, lätt mat och saft eller någon sorts vätska, etc. Det är dock alltid skönt att ta med sig egna kläder hemifrån som känns bekvämma, mat som man vet att man kan äta under alla förutsättningar, hygienartiklar, hårborstar, etc. (se artikeln om vad att packa inför förlossningen).

1. Börja först med att skriva ditt namn och personnummer, samt namn på pappan. Det är många föderskor som kommer samtidigt och det kan hända lätt att ditt brev blandas med andras brev eller andra paper på sjukhuset.
2. Vad vill du ha som förberedelse inför förlossningen? Vill du ha lavenemang, vill du duscha eller bada (om det är ont om tid så kanske det inte kan uppfyllas, men finns det tid och möjlighet så kanske det går att ordna).
3. Barnmorskan. Accepterar du att det finns studenter eller praktikanter som kommer och tittar ibland och lär sig under din förlosning eller vill du bli lämnad i fred. Kan du acceptera manliga barnmorskor eller vill du absolut inte ha en sådan?
4. Vad vill du ha för smärtlindring? En artikel om smärtlindring kommer snart publiceras på “Bli Mamma.se” som ska innehålla för och nackdelar för både dig och bebisen med de olika smärtlindringmetoder som finns. Generellt så måste du välja bland medicinska och naturliga smärtlindringsmetoder. Bland naturliga smärtlindringsmetoder kan du välja bland andning och avslappning, dusch och bad, massage, TENS och akupunktur. Till medicinska metoder räknas lustgas, epidural blockad, spinal bedövning, bäckenbottenbedövning, livmoderbedövning (även kallad för PCB) och petidin eller morfin. Läs gärna genom för och nackdelarna och välj vad du skulle vilja i första hand och vad du kan tänka dig överväga. Glöm inte att skriva ner de allergier eller reaktioner mot bedövning som du känner till att du haft.
5. Vilken ställning vill du föda i? Du kan så klart ändra dig om du ser att det känns bekvämare att krysta i enn annan position men det ändå är bra att du har en utgångspunkt för det. Vanliga ställningar som man krystar i är hukande ställning (du kan tom välja att ha din partner bakom dig att luta dig mot, framptböjd ställning, liggande på rygg, knästående lutad över en saccosäck/sängkanten, gåstol, sackosäck och förlossningspall.
6. Är du orolig för att spricka? Då kan det vara värt att du skriver att du vill ha tydliga instruktioner från barnmorskan för att undvika det. Hon kan ge dig råd om vilken ställning du bör inta för att minska risken att spricka osv. Hon kan också med tryck eller bedövningsspray mot mellangården (perinealskydd) minska risken för bristningar och minska smärtupplevelsen för dig.
7. Vad vill du ha för smärtlindring om du ändå spricker? Kan du tänka dig få spruta i underlivet eller vill du helst ha en bäckenbottenbedövning. Vill du ha självupplösande tråd?
8. Vad skall man göra med bebisen när den är redan ute? Vill du ha den direkt på magen? Vill du att din partner ska ta emot den? Vill du att han ska klippa av navelsträngen? Vill du ha en mysig stund alla tre efter att bebisen är född, helt ensamma i lugn och ro?
9. Vem skall ta beslut om du inte kan? Det är viktigt för barnmorskan att veta vem att vända sig till i fall det finns val och du är för trött för att fatta beslut. Bäst i de stunderna är att lämna rätten till pappan om han känner till vad du vill och om du känner dig trygg med hans beslut.
10. Kommer du på något mer som du känner är viktigt eller du känner dig orolig för? Glöm inte att skriva det. Det är bättre med en sak för mycket än för lite.

Glöm inte att avsluta ditt förlossningsbrev med något positivt till personalen, i stilen: Jag hoppas att ni tillsammans med oss vill göra vårt barns födelse till ett positivt minne som vi aldrig kommer glömma.