deppad

En gravid tjej med hormoner som känner sig så ensam. Man borde inte känna så här men jag känner igen glädje alls i detta. Min man bryr sig inte för 5öre. Bara barnen som tycker det är kul o spännande. Ibland önskar jag att jag inte vore gravid alls. Han rör knappt i mig. Ska jag till sjukhuset så får jag åka själv. Känner bara just nu att sista gången kan jag åka själv också. Vad ska han där och göra när han ändås aldrig hjälper mig.

8 år sedan ´

Sv: deppad

Så tråkigt att du inte får något stöd från din man :( Min sambo känns inte heller så delaktig, men han vill följa med till bm. Du hade barn sedan innan har jag för mej? Detta är min tredje, så tycker att min sambo borde vara lite mer van och ställa frågor och så. Men det gör han inte. Han vill knappt ta i mej heller, inte ens känna på magen eller så. Här hemma är det också barnen som intresserar sej mer....suck.

Jag tänker mycket på förlossningen också. Oroar mej för hur det ska gå. Jag vet att jag klarar smärtan, men är orolig över att något ska hända bebisen. De andra gångerna har det gått ganska snabbt och min sambo har typ bara varit delaktig när det blivit dags att krysta. Bävar för att det ska sätta igång, känns som att jag inte är redo mentalt än. Såå jobbigt...men skönt att höra att man inte är den enda som känner sej ensam och har svårt för att hitta glädjen i detta.

8 år sedan ´

Sv: deppad

Tack mille87. Jag har 2 barn sen innan. Skönt att höra att man inte är den enda på jorden som känner så här. Mest är det min mamma som följer med mig som tar detta på alvar och hjälper mig. Hon ska med idag till sjukhuset. Så kommer dom fråga hur man mår jo igår kväll hade jag jätte ont men svårt att ringa då jag inte kan få hjälp med barnen. Då får nog mannen något att tänka på när han väljer bort mig när han visste hur jag mådde. Är så arg på han idag

8 år sedan ´

Sv: deppad

Ja, den naturliga känslan är väl glädje men ibland händer det ju saker som gör att man har svårt att se det. Det är ju inte helt lätt att hitta någon att prata med det om heller, eftersom man känner att det är fel. Så känner jag iaf.

Varför hjälper han inte till med barnen om du har ont? De har ju svårt att sätta sej in i det ibland, men att ta hand om barnen om den andra har ont är för mej en självklarhet. Förstår att du är arg på honom. Jag hade nog varit rasande. Såg att du inte heller hade så många veckor kvar nu. Den stressen behöver man definitivt inte de sista veckorna. Skickar en styrkekram! :)

8 år sedan ´

Sv: deppad

Hej! Förstår att det måste vara jättejobbigt för dig, är inte en hållbar situation, du behöver allt stöd du kan få från honom nu. har det varit såhär länge?

Jag har en sambo som haft jättesvårt att prata om känslor.. Eller om något jobbigt har hänt.. Tex. En händelse på jobbet, motgång i släkt, saker som berör familj m.m. Är det någonting som hänt eller att han oroar sig så drar han sig undan och beter sig allmänt konstigt, frånvarande. Många gånger kan jag se på honom innan han själv ens vet att det är något att han oroar/stör sig.. Han tror inte jag känner honom efter 7 år tillsammans..:-P 

Många gånger har jag fått ställa honom mot väggen och fråga vad han sysslar  med. Oftast kommer det fram efter en stund att det är saker han grubblar över. Ibland kan det vara att något hänt på jobbet eller i hans familj som han inte vill att jag ska behöva lyssna/oroa mig över.

I hans familj pratar man inte känslor/problem öppet som vi gör i  min familj. Det är något vi två tillsammans har fått träna på. Nu fungerar det mycket bättre på den fronten och han har blivit mer öppen, insett att det inte är fel och prata med mig när det är nåt. 

Jag tycker du ska ta ett redigt snack med din man och förklara hur dåligt hans beteende får dig och må och att du känner dig ensam. Han kanske oroar sig över den nya bebisen?att det börjar närma sig och så? Han kanske inte inser att han sårar dig? Du förtjänar det bästa! Styrkekram

 

 

 

 

8 år sedan ´

Sv: deppad

Tack tjejer. Det är värmande. Jo han har svårt att visa känslor det mesta håller han inom sig. Han har varit gravid 4ggr innan mig så han tycker inte man ska tjata så mycket. Men då borde han oxå komma ihåg att kvinnan behöver mer hjälp o stöd. Igår blev han väl lite mer aktiv. Men det är väl det att vi måste prata mer om det. Jag tar det förgivet men inte han. Ber jag inte om hjälp så ser han det inte

8 år sedan ´

Sv: deppad

Känner igen det där! Man tycker mycket är så självklart men pratar man inte om det/ ber om hjälp så är det inte ett problem i deras ögon. 

7 år sedan ´

Sv: deppad

barnmorskan har psykolog och dom brukar vara riktigt bra. Jag hade svårt att få pappan att prata om det som väntar han följde med men det var nog för han var väluppfostrad men psykologen hjälpte oss verkligen och vi kunde lyfta saker vi annars inte sa till varandra vår dotter var 6 månader när vi kännde nu står vi på egna ben tillsammans.