Pappan stödjer inte, hjälp
Hej! Jag är nu i vecka 12 och båda jag och min partner är unga, jag är 17 år och han är 18. Efter min partner fick reda på att jag var gravid så förändrades han så mycket, han säger att han ställer upp och ger mig stöd, det har han gjort men vi bråkar hela tiden och jag gråter mer än vad jag leer. Han börjar ljuga om allt för mig och han umgås inte med mig lika ofta. Han säger att hans föräldrar vet vad som pågår och att han och jag tillsammans och faktiskt ska ha en familj men jag fick veta att han ljuger för sina föräldrar oxå. Han säger att han inte har nån kontakt med mig och är med andra tjejer. Han ljuger för mig och går ut och festar hela tiden. Jag orkar inte detta och sagt till honom att jag vill inte ha med han och göra nu för han sårar mig och går bakom min rygg, han skiter i vad jag säger och helt enkelt kastat iväg mig nu, jag tycker faktiskt att han borde vara mer mognare för han är 18 år men han tar inte ansvar, jag kan inte ha det såhär och jag vet inte vad jag ska göra, jag har försökt med allt, pratat med han och sagt att vi ska prata med någon ihop. Någon som känt något likdnade eller kan gr mig förslag på vad jag ska göra för jag vill inte vara orolig varje dag.
Sv: Pappan stödjer inte, hjälp
Oj. Inga svar alls?
Man kan ju tyvärr inte tvinga någon att ta sitt ansvar, även fast man helst av allt skulle vilja göra just det. Jag förutsätter att dina föräldrar i alla fall vet om att du är gravid?
Mitt enda råd till dig är egentligen bara att förbereda dig på att genomgå det ensam, även om han kan vara med. Bjud in till samtal och försök få svar på dina frågor. Det är ett stort ansvar att bli förälder, kanske har han bara fått kalla fötter? Och samtalshjälp. Det är mina råd.
Sv: Pappan stödjer inte, hjälp
Hej! Ja jag har jätte mycket stöd av mina vänner och min familj! Jag sa till honom att jag tvingar inte honom till att finnas för mig eller barnet men då vill ja inte att han kommer när han vill det och beter sig som han gör. Nu har jag iaf bestämt att för att jag ska må bra under gravidteten är att göra allting själv och ha mina föräldrar som stöd istället för hans. Han förlorar så mycket och jag hoppas verkligen att han förstår nån dag att detta är på riktigt, det är tufft att bli föräldrar men samtidigt underbart, han är en vuxen människa och borde ta detta allvarligt, jag kan inte säga åt han att han måste ta sitt ansvar och bli pappa, men säger att till mig att han vill då ska han visa det för mig och inte göra det han vill. Nu har han inte hört av sig till mig mer än 1 vecka, allt jag vet vad han håller hus är på festgatorna med tjejer på nätterna. Nån dag kanske han kommer krypande tillbaks eller så har han valt att leva sitt liv sådär, jag kommer iaf inte förlora någonting för jag ser vad jag vill göra i mitt liv och jag vet att jag kommer ta hand om mitt barn bra och ge den all kärlek den behöver.