Har bestämt mig....
Har bestämt mig för att lägga ner pressen nu, vilken typ av liv ger mig själv varje månad om allt handlar om att äta vissa saker, knapra piller av olika slag, ha sex på bestämda dagar och inte bara för att vi känner för det och absolut inte dricka vin när jag träffar vänner......de gångerna jag verkligen träffar vänner istället för att sitta hemma......vad är det för liv???
Visst är det frustrerande och gör ont att det inte lyckas för mig, alla undersökningar och ingrepp vi har gjort och det är inget fel, det är inget FEL!!! Men inte ens 6 IVF-försök med två ägg insatta varje gång lyckades, MEN DET ÄR INGET FEL!!! Så varför blir det då så här??
I maj ska vi göra vårt 7:e IVF-försök, har bestämt oss för att göra tre försök till, man kan köpa ett paket med tre försök och givetvis hoppas vi att vi inte behöver använda alla tre försöken, men uppgivenheten finns ju där ändå....6 försök gick inte, så vad kan tre nya försök göra.......Efter det så är det slut......kanske börja fundera lite på surrogat......någon som kan bära våra superfina befruktade ägg som är av högsta kvalitet varje gång, eftersom jag tydligen inte kan det.....Men om det inte är meningen med dessa tre försöken.......då är det kanske inte meningen........
Tycker jag har gått igenom tillräckligt svåra utmaningar i livet men det var kanske inte meningen ändå att jag skulle få barn........om det är meningen att det ska hända så får det hända på egen väg om vi inte lyckas med de sista IVF:en, det ska inte läggas mera psykisk stress på detta för det blir inget bra av det. Jag måste börja leva! Ta ett glas vin eller en drink! SEr ju i min omgivning att man tydligen kan supa sig redlös både till höger och vänster och ändå lyckas bli gravid eller göra abort, fortsätta supa och bli gravid igen.....så det spelar tydligen inte så stor roll hur man lever.....
Men det känns bra att ha bestämt mig, det känns bra att inse att mitt liv är mer än att bara göra en baby fast att jag längtar mig fördärvad.....Jag har en underbar man, vi har ett underbart liv, ändå.......
Sv: Har bestämt mig....
Jag tänker ofta på dig trots att jag inte känner dig. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni ska få lyckas! Du känns overkligt stark. Alltid så positiva, uppmuntrande och fina kommentarer till alla på denna sidan. Livet är orättvist ibland, något annat kan man inte säga. Jag förstår att man ibland måste få tycka att allt är skit, när ALLA andra verkar bli gravida utan minsta bekymmer och man själv kämpar sig fördärvad. Jag tycker du tagit helt rätt beslut att börja leva lite och släppa detta ett tag. Du kommer antagligen må så mycket bättre av det. Du ska se att ni på ett eller annat sätt får ert efterlängtade barn när det är meningen att det ska komma till er! Så fina människor förtjänar det bästa! Stort lycka till med allt i framtiden och jag håller både tummar och tår för dessa försök :) många kramar
Sv: Har bestämt mig....
Känner verkligen för dig, och önskar dig allt väl! Det käns så orättvist att så många unga tjejer blir gravida utan att ens vilja det eller försöka, och nästan använder abort som ett preventinmedel, när det finns så många som så gärna vill, men inte kan få barn...
Mina föräldrar försökte få barn i många år, gick igenom flera behandlingar och IVF försök utan att lyckas. Till slut gav de upp, och då blev hon gravid på naturlig väg med min storebror. Två år senare blev hon gravid med mig. Så det finns hopp! Kanske händer det när du släpper på pressen, när du minst av allt anar det.
Jag hoppas verkligen att det ska hända för er, att dina drömmar ska gå i uppfyllelse. Många styrkekramar!
<div><a target=_blank href=http://www.pregnology.com/pregnancy/02/10/2014><img border=0 width=450 height=185 src='http://www.pregnology.com/preggoticker2/777777/000000/My%20pregnancy/02/10/2014.png' alt='Pregnancy%20ticker
Sv: Har bestämt mig....
Ja tänker också på hur det gå för dig och hur det känns när andra blir gravida såå himla lätt! Jag SKA ju iof inte säga så mycket eftersom att jag lyckats bli gravid, två gånger. Men fått missfall båda gångerna. Varför?? Tänker man. Varför händer det oss?? Folk runt omkring kommer och säger: Ja, men då vet du att du kan bli gravid iallafall. MEN...DET är ju ingen tröst. Jag vinner ju egentligen inget på att bli gravid och få missfall!? Trodde att jag blivit gravid nu igen eftersom att mensen inte kommit.... men började tro att det var nått annat fel på mig när jag inte fått nått plus. När jag nämnde för min mamma om mitt andra missfall tog hon upp mina njurstenproblem som jag haft sen ja var 3 år. O så sa hon att hon var rädd att alla operationer jag gjort kan ha påverkat nått som gör att jag inte få "behålla" det lilla som ska växa i magen?
Alla frågor man ställer sig och varför man inte kan få ett konkret svar av någon? Jag beundrar dig för att du har ett sånt tålamod! Och att du ändå inte ger upp! Jag och min man har medvetet försökt att bli gravid i över ett halvår och det är ju egentligen ingen tid alls!
Jag ska tänka på det du skrev, och försöka skita i allt! HUR jobbigt det än kommer att vara. Ska tänka på dina ord varje gång jag tänker gravtest el symptom...
Många positiva tankar och många kramar till dig!
Sv: Har bestämt mig....
Tänker på dig ska du veta! Förstår inte hur du orkar vara så positiv och stöttande. Du måste vara otroligt stark! Jag höll på gå under efter bara nästan ett år utan resultat. Å var nog ganska deprimead när mensen kom månad efter månad. Men jag tror fortfarande att det var psykiskt för min del å det måste det ju vara för er med då verkligen allt visar att inget är fel!? Jag beundrar dig väldigt mycket å tror fortfarande att det blir er tur en dag. Kraam
Sv: Har bestämt mig....
Jag har också tänkt på dig en del! Hoppas att du på något sätt kan släppa den press du känner nu iaf. Så länge man är medveten om det så kankse det släpper lite iaf.
Vi hoppas på dessa 3 försök nu och om inte, så kankse surrugat är det bästa för er. Men hoppas innerligt att du ska få chansen att bära ert barn.
Hejja hejja säger vi! Och lycka till till er.