1a April
Hej Aprilmammor!
Jag är 36 år gammal och plusade igår, så är i graviditetsvecka 5, (4+4) enligt beräkningar på nätet. Beräknat förlossningsdatum är 1a april, vilket skulle vara bra ironiskt.
Min kille och jag har försökt att bli gravida ett tag, eller... det här var väl 7e månaden av oskyddat sex och vi sa att det vi vill att det ska ske naturligt, när det sig vill.. men då jag har försökt tidigare utan att lyckas så ville jag ändå få bekräftat att allt stod rätt till så vi har genomgått en fertilitetsutredning. Det visade sig att jag hade en sträng i livmodern som jag fick operera bort, men utöver det var allt prima med oss och förra månaden bekräftade vi passage genom äggstockarna och viola, månaden efter satte det sig och mensen uteblev.
Han har hela tiden pratat om det som NÄR vi får barn, och sagt saker som "benen upp i luften älskling!" efter sex. Nu dock när verkligheten knackade på så har han fått total panik och ser det hela som helt overkligt och vill nog helst inte tro på det, även om det verkar börja fästa i hans medvetande. Vi har inte ens setts eller pratat över telefon sedan jag skickade bilderna på plusset för han vet inte vad han vill i situationen, så han klarar inte av att ens träffa mig. Imorgon åker han på semestern vi skulle till tillsammans och jag får gott sitta hemma ensam och undra om jag kommer få genomgå den här gravidieten ensam, och uppforsta vårt barn själv.
Det är overkligt för mig med och jag är så rädd att jag inte klarar av det här ensam.
/Caki
Sv: 1a April
Hej! Grattis till plusset! Jag har beräknad förlossningsdatum 2 april så vi ligger nära i tid. Jag förstår att ditt liv känns upp och ned nu. Jag har lämnat ett 20årigt förhållande där " snart ska vi skaffa barn" blivit ett mantra från mannen och har nu skaffat barn själv. Låt din man vara ett tag, han kommer säkerligen tillbaka till dig när han har lugnat sig. Att försöka få barn och vilja ha barn blir lätt en vardag och när det väl sker så känns det säkert konstigt för honom. Njut av att vara gravid, du är 36år och man vet aldrig om du får chansen igen. Och om du blir själv så kommer du att fixa det galant. Lev livet och sitt inte hemma och deppa, det mår varken du eller barnet bra av( lättare sagt än gjort kanske men livet är ju underbart när man väl lyfter blicken).
Sv: 1a April
Tack för stöttande ord MarieMadeleine. Efter två dagar av förtvivlan så känns det idag faktiskt bättre. Det är som du säger, jag är 36 år och det är klart man inte kan göra abort för att allt inte är exakt som man vill att det ska vara. Vem vet om det kommer en andra chans, och vem vet om det då i så fall skulle bli den solskenshistoria man drömt om.
Trotts att han frågade hur länge man kunde göra abort i morse så skakade jag av mig det. Antingen så kommer han finnas där, eller så gör han det inte och då kommer det bli hans förlust. Många kvinnor har gjort det här själva förr så det är klart jag klarar av det! :)
Grattis själv till plusset! Att ha väntat i 20 år låter otroligt tålmodigt! Får man fråga hur du löste det på egen hand? Jag funderade själv på Danmark som sista utväg, men nu peppar peppar om allt går vägen så slipper jag ju det :D
Sv: 1a April
hej tjejer grattis till graviditeten ! Själv ska jag ha någon gång i april men vet inte mycket närmare jag är mycket lyhörd min kropp så jag ska vänta ut testet. men jag ska berätta att vår första dotter var inte planerad och så fort ämnet barn kom upp vände pappan den blivande på handen och blev skitförbannad på något litet som rörde mig och graviditeten. vi fick rådet att gå till mödravårdens psykolog och det gjorde vi och det var jättebra för oss för då var hon imellan så jag kunde lätta mitt hjärta och Stefan kunde också prata då för det var inte till mig han vände sig till. Det som var andledningen till detta var har jag fått veta nu långt senare men förstod när hon kom att han var helt novis på barn han visste inte ens att man lyfter upp henne när hon grät men jag behövde under tre veckor bara visa honom en gång sedan kunde han det och vi hade lika ansvar för henne jag lurade honom att ta mycket ansvar för henne genom att sova mycket då fanns jag inte i närheten och han fick enkelt ta ansvar. Som tipps låt det gå lite tid och sök psykologen på mödravården om han inte vänder. lycka till och grattis än en gång. / Lilla Bus
Jag har varit med länge nu för man ville jag skulle bryta naturlagarna. jag föder fyra i sep. och en ska dö.i jan. Där i bor det dom som inte gick att rädda men dom kommer tillbaka om en evighet.