Någon som känner igen sig!
Jag är gravid med första barnet och är i vanliga fall nojig, men nu ät det extremt, har ringt bm, Gyn, 1177, akuten mm under dessa ca 4 1/2 månad över allt möjligt. Nu vill jag beskriva min graviditet och höra om ni känner igen er eller om det låter som normalt.
jag har sen någon vecka tillbaka ont i nedre delen av magen, en känsla som är jätte svår att beskriva. Det gör extra ont när jag sätter mig ner, tänk er en tampong som sitter fel. Det känns också som att jag är jävligt gasig, ungefär som att jag skulle vilja sticka in en nål i magen och släppa ut flera liter med luft. Jag är väldigt gasig fasti rapväg, kan nästan inte "fisa" och det känns som att det är precis det jag behöver. Min mage är väldigt ojämn, vissa dagar är jag jätte hård andra inte.
Jag har dessutom fått (idag) ont i underlivet. Stack till som bara den men just den smärtsammaste smärtan gick över och det känns som att det sitter i bligdläpparna och precis vid öppningen. Lämnade även ett urinprov i torsdags och dom hittade proteini urinen, dom skulle göra en odling och höra av sig.
Så vad säger ni?
Många säger att det är underbart att vara gravid, jag går mest och funderar på när detta ska hända. Just nu känns det mest drygt och som att jag är "fet" och otymplig.
Sv: Någon som känner igen sig!
Vill också tillägga att vi var på ultraljud i måndags och allt såg bra ut.
Sv: Någon som känner igen sig!
Fråga någon läkare om magkatarr. Jag fick det när jag väntade tvillingarna. Annars prova med mjölkfritt. Det måste jag göra när jag är gravid. Ang. Smärtan i underlivet kan jag inte ge något tips då jag själv lider av detta och inte fått något annat svar än att det är normalt.
Sv: Någon som känner igen sig!
Känner igen mycket av det du skriver och visst blir man orolig, men det är nog väldigt vanligt. Från v16- v25 hade jag ont överallt kändes det som, sammandragningar hela nätterna och på dagarna så fort jag ansträngde mig minsta lilla (att gå till brevlådan var allt jag klarade av). Att vara gravid var inte det minsta härligt då, utan var bara jobbigt och man hoppades bara att tiden skulle passera fort. Pga alla problemen jag haft så har jag varit på flera UL och allt har sett jättebra ut med lillen trots att jag mått dåligt.
Tillslut gjorde dom en odling efter ett urinprov och det visade att jag hade en infektion i kroppen, dock var det så litet så i vanliga fall skulle dom aldrig ha behandlat det. Men pga att jag hade så mycket problem så fick jag äta en penicillinkur "för säkerhetsskull" och nu efter det mår jag hur bra som helst. Inga problem med sammandragningar, jag kan röra mig igen utan att vara livrädd för att föda för tidigt och jag känner mig mycket piggare på alla sätt.
Nu är jag i v 29 och känner mig bättre än vad jag gjort under hela graviditeten och det är rätt mysigt att vara gravid nu även om jag längtar väldigt mycket tills jag får träffa vår lille pojke.
Tror som sagt att det är väldigt vanligt att man oroar sig över det mesta då man är gravid och framför allt under första graviditeten kanske? Men prata med din barnmorska om hur du känner så kan dom antingen kolla om det är något som behöver åtgärdas med t ex penicillin eller så kan hon kanske förrklara för dig att allt är normalt så du känner dig lugnare.
Lycka till :)