Förlossningsberättelser!!!

Efterlyser förlossningsberättelser! Kan ni inte skriva in de här. Bra och dåliga. Intressant att läsa imed det närmar sig.

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

http://www.blimamma.se/dagbok/229_10_kom_lova_ut.html

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

Du kan läsa min i min dagbok :)

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

En liten kort en, 12 på natten mot 8e åkte vi in på förlossningen eftersom jag börjat blöda och få värkar, blodet var från livmodertappen och jag var öppen 2cm, vi fick åka hem och jag hade efter det starka värkar hela natten fram till 9 på morgonen då jag ringde in och hon sa att vi fick komma när vi ville under dan, vi åt frukost och tog det lite lugnt sen åkte vi in 11,var då öppen 5cm,barnmorskan spolade upp ett bad åt mig och jag låg där i 45min,hade då öppnats 1cm till. sen låg jag med lustgasen fram till jag hade öppnat mig färdigt som var vid halv 3, struntade sen i lustgasen och födde utan, allt var färdigt 16:30. Var det bästa jag varit med om! Jag var dålig på att krysta i början men sen kom krafterna :) när hon sen kom ut mådde jag super med en gång och jag kände knappt av att jag hade fött ett barn, underbart!

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

Lineaa: låter som en härlig förlossning. :)

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

ja det var det :) och lyckan när barnet kom ut är verkligen obeskrivlig!!

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

Tänkte också dela med mig av min förlossning :)

Jag vaknade 5.30 den 24 januari av att jag hade svaga värkar som jag klockade till var 10:onde minut ca. Samma dag, kl 15, hade jag tid hos min barnmorska för hinnsvepning då jag gått 9 dagar över tiden. Värkarna höll i sig men blev varken starkare eller svagare. Kom till barnmorskan och berättade för henne hur det låg till, och hon undersökte mig. Var då öppen 2 cm, och hon gjorde en hinnsvepning. Min sambo frågade hur lång tid hon trodde jag hade kvar innan det var dags att föda och hon sa att vi nog skulle ha bebis inom ett dygn! :) Vid 18-19 tiden började värkarna äntligen bli lite starkare och komma oftare, och vid kl 20 ringde jag in till förlossningen då dom kom med ca 3-5 min mellanrum. Hade inte jätteont precis och barnmorskan jag pratade med sa att jag själv fick avgöra om jag ville komma in eller vänta hemma ett tag till, men eftersom värkarna kom så pass tätt så tyckte hon ändå att jag skulle komma in på en undersökning. Så vi packade det sista till bb-väskan och åkte in. Kl 21 var vi inne och där fick jag en helt underbar barnmorska. Hon undersökte mig och jag var då öppen 3 cm. Hade alltså bara öppnat mig 1 cm sen kl 15, och min första tanke var att "detta kommer ta lång tid". Kände mig nästan lite löjlig som kommit in och värkarna gjorde heller inte spec ont nu när jag kan se tillbaka på det, men som förstföderska vet man ju inte hur det ska kännas riktigt. Barnmorskan sa i allafall att vi gärna fick stanna om vi ville, men kunde också få åka hem och vänta in det om vi hellre ville det. Men jag ville bada i deras mysiga spabadkar med ljus och grejer så vi bestämde oss för att stanna, och tur var det! Jag satt i badet i nästan två timmar, och där började jag få riktigt ont. Till slut stod jag inte ut längre så sambon fick hjälpa mig upp och tillbaka in på rummet. Undersöktes igen och hade då öppnat mig 6 cm.

Jag hade under hela graviditeten sagt att jag inte skulle ta epidural då jag hört mycket negativt om den, utan lustgas var väl det jag ville testa först. Så den fick jag prova när vi kom tillbaka till rummet. Tyckte inte om den från början men den blev min bästa vän lite senare ;) Fick även sterilt vatten, sterila kvaddlar?, insprutat i ryggslutet då jag hade sjukt ont där och det hjälpte en hel del faktiskt. Barnmorskan föreslog sen att jag skulle prova sitta på en pilatesboll, och den var också suverän! Satt på den i två timmar ca, tills det kändes som jag (ursäkta) skulle skita på mig!! Sa det till min sambo som då ringde efter barnmorskan som var ute just då. Hon kom in och sa att det nog var bebisen som tryckte på och undersökte mig igen. Var då helt öppen, men vattnet hade fortfarande inte gått så hon tog hål på hinnorna och gud vad varmt och blött det blev! Sen var det bara att börja krysta! Tydligen hade min flicka sjunkit ner väldigt snabbt på slutet, vilket inte alltid är bra, så hennes hjärtslag gick ner och förlossningsläkare och annan personal tillkallades. Jag var helt borta så märkte typ inget av detta men sambon blev såklart rädd och orolig. Men hjärtslagen gick upp lika snabbt igen och efter 4-5 krystvärkar kom världens finaste Agnes, kl 02.58 den 25 januari!

Är jättenöjd med hur allting gick och kan se tillbaka på det som en bra och fin upplevelse som jag gärna gör om :)

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

Låter ju inte helt fel.

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

Det går inte att läsa din :/ 

11 år sedan ´

Lucas förlossningsberättelse (OBS lång)

Jag fick min Lucas fredagen den 10/2-12.. Han var 47 cm lång och vägde 2825g. Han föddes i v 35+4. 

Dagen 34+6 hade jag en diskussion med min man om jag skulle stanna hemma själv medans han var på kryssningsbåten (jobb mässa) eller om jag skulle jag skulle åka till min mamma. Jag tyckte gott att jag kunde va hemma och få lite lugn och ro då min graviditet var ett riktigt helvete och jag hade så ont hela tiden. Men tanken kom ju att om jag måste åka in till sjukhuset är jag bra ensam och långt ifrån min mamma som var den enda som kunde hjälpa. Jag bor i Södertälje och hon på andra sidan stan i Kungsängen. Och eftersom jag hade vart inne på förlossningen och stoppat upp värkarbetet så många gånger (första från v 24) så var det inte omöjligt att jag skulle behöva åka in igen och få bricanyl spruta eller annat.. Hade ju tabletter hemma men dom hjälpte inte alls. Så tar mig i kragen och åker till min mamma iallafall.

 Natten gick bra, sammandragningar som vanligt och sjukt ont (fick njurstaser, uvi och fastväxt äggstock under graviditeten), men ändå bra. Framåt dagen satt jag framför datorn och kollade efter en alla hjärtans dag present till Micke och fick då som kraftig mensvärk. Gick på toa och där kom den berömda slemproppen, helt blodig och härlig. Tänker inte så mycket mer på de, den hade lossnat i omgångar innan. Sätter mig och epilerar benen och då börjar värkarna. Jag hade inte en tanke på att klocka dem utan tänkte att de är väl som innan och de kan stoppa de. Min mamma kommer hem framåt kvällen och jag lider bra av mina värkar nu men envis som jag är har jag inte ringt förlossningen. När kl va runt 23 gav jag med mig efter lite tjat och eftertanke och åkte till förlossningen med mamma. Dom sätter ctg och ser tydligt mina värkar och kollar om jag är öppen, och de är jag.. Hela tre cm! Jag ska ju inte va öppen, jag ska få en spruta och åka hem?! 

Dom gick inte riktigt med på de så blir inlagd och visad till ett förlossningsrum. Får antibiotika i dropp för att jag är bara i v 34 -det här är natten till måndagen. Jag blir sjukt dålig av det där droppet och spyr och får diarré och skakar okontrollerat. Det var riktigt läskigt. Så efter en natt med de och hemskt dåligs Bms som inte ens gav mig nåt att äta så säger dom att jag ska få vila, min kropp kommer aldrig klara av en förlossning efter en hel natt med de där. Så får dropp som stoppar, morfin och nå lugnande och får sova några timmar. Sen när jag vaknar är värkarna igång igen, men dock inte lika starka. Dom undersöker mig och jag är fortfarande öppen 3cm, kanske 3.5.. Och eftersom det var knökfullt på förlossningen och för lite barnmorskor så ville dom inte hjälpa mig på traven med dropp eller liknande, dom hade inte plats. Så fick vanka omkring lite där på förlossningsrummet, sitta på pilatesbollen och fick tillslut lustgas.. Den va sjukt svår att få till och jag övergav den många gånger men kom tillbaka då jag hade så ont. Var tvungen att ha på mig ctg apparaterna hela tiden för att ha koll på min lilla bebis. Kunde knappt röra mig innan de kom in och sa att den tappat kontakten. Hela dagen går såhär och lika fullt är de på förlossningen på kvällen så jag får en ny sovdos med dropp, spruta och tabletter. 

Nångång här kommer äntligen min man från båten, gissa om han va stressad att jag skulle föda utan honom. Men nej, här tar vi de i smärtsam snigelfart. Får inte heller åka hem då dom vill ha koll på mig. Ligger då på avdelningen mitt i mot förlossningen. Vi vankar i korridorerna på sjukhuset fram och tillbaka hela onsdag-torsdag.. Träffade många läkare varav en som heter Josefine som jobbar på Huddinge sjukhus som sa - det gör ont att föda barn och så vände hon på klacken och gick utan att undersöka eller säga nå mer! Jag som va så förstörd redan vart så ledsen och ville bara åka hem och att jag måste va svag som inte klarar värkar i flera dagar. ((?!)) 

Iallafall, och så kom fredagen! På morgonen kommer dom  in och säger att vid 13 får du komma in på förlossningsalen igen och då ska vi senare spräcka dina hinnor. Jaaaa äntligen tänkte jag och va så glad att få ett slut på de. Barnmorskan och läkaren tyckte jag va vid gott mod efter all prövning iallafall. Ja, vad gör man?! Hinnorna spräcks och på med en jätte blöja! Varje gång jag skrattar så forsar de ut vatten ur mig vilket gör att jag skrattar bara ännu mer! Samtidigt sätts värkstimulerande dropp och antibiotika dropp in, kl är nu runt 15, fick komma in senare än tänkt, men kom iallafall in! 

Värkarna blev sjukt starka på en gång och hinner byta barnmorska under den korta tiden. Hon fixar och donar och presenterar sig och hämtat lite saker. Jag håller på och dö så dom får sänka droppet. Vid 16 skriker jag på epidural och läkaren kom efter en himla stund. Det var inte lätt att sätta den så jag hade värkar varannan minut nu, men tillslut så. Men jag känner inte av det alls, för efter barnmorskan Berit fixat runt i rummet där och ska gå till en annan tjej skriker jag till henne att hon inte får gå. Bebisen kommer NU! Hon skrattar och säger nejdå, men då får jag krystvärkar.. Så hon skyndar sig fram för att ta av mig blöjan och ser att jag är fullt öppen och är helt redo. Oj då, här går de snabbt sa hon. Jag tar i som om jag aldrig gjort nåt annat i mitt liv och känner huvudet komma ut, värken avtar och huvudet åker tillbaka! Bm sa huvudet försvann! Nu får du ta i som fan, bli arg! Ut ska den nu! Och jag följde hennes order och ut kon huvudet och stannade där - fick inte krysta just då mer. Och jag snyftar det gör ont, det gör verkligen jätte ont! Sen nästa värk kommer hela bebisen.. Sluurp säger det bara! Och lite gnuggande av Bm och han fick komma upp på mitt bröst. Han sa ingenting utan bara låg där och kollade sig omkring. Helt nöjd med livet. Lucas fick 10 10 10 på apgar och vägde 2825g och va 47 cm lång och föddes i v 35+4 kl 16.34.

Det var smärtsamt men min man coachade mig så bra! Utan honom skulle jag  inte klarat de! Jag har tydligen en väldigt stark livmoder och är en hejare på att föda barn. Och om jag ska ha fler barn ska jag inte vänta med att åka in till förlossningen.

Efter ca en timma efter Lucas föddes föddes blev jag jätte sjuk, enorma skakningar i hela kroppen och ont i njuren som tusan. Men dom trodde min kropp va uttröttad efter flera dagars intensiva värkar bara. Så upp på special bb då Lucas va så liten och behövde värme säng. Han slapp neo precis :) blev stödmatning i början men sen ammade han fullt. 

Jag blev dock bara värre och värre och kunde inte ta mig så långt bort från sängen. Jag skakade och kallsvettades dygnet runt och fick inte i mig nån näring och rasade i vikt.. 11kg på fyra dagar. Jag trodde att jag skulle dö och frågade läkarna om jag skulle klara de här, om jag skulle få leva med min nya lilla bebis. Tillomed läkarna va oroliga och mycket prov togs, stora glasflaskor med blod som dom fick använda neo nål för att få. Jag har små ådror från början men nu hade dom dragit ihop sig rejält av uttorkning bland annat. Fick även dropp. Det kändes verkligen som om kroppen gav upp, jag har aldrig varit så rädd förut och blir ledsen av att bara tänka på det. 

Tillslut fick vi ett litet uppsving, Micke köpte en glass och en mer åt mig som jag nästan svepte då jag vid tillfället hade hög feber och de va skönt med kyla. Helt plötsligt kunde jag stå upp! Och de mesta av skakningarna försvann! Visade sig att jag hade sjukt lågt blodsocker. Skönt som de va att kunna gå upp och duscha och lämna rummet så mådde jag dåligt ändå. Njuren bråkade, fick uvi igen och äggstockarna gjorde ont. Än idag lider jag av detta och kan få tillbaka skakningarna när jag har för ont och kroppen inte klarar av mer. Det är så obehagligt och läskigt så de finns inte. Under Lucas första halvår fick jag njurgrus och cystor på äggstockarna bland annat..och flera uvi.. Känns som jag missade en lycklig period av mitt liv, men jag kämpade (kämpar) hårt för att alltid vara där för honom och ge han all kärlek jag har! Jag älskar honom så! Än idag är jag långt ifrån frisk och de skrämmer mig för jag vill ha fler barn, men tänkt om detta händer igen? 

I slutändan gick själva förlossningen väldigt snabbt men bra och Lucas är en härlig liten kille som mest sover hela dagarna då han va prematur. Gnällde bara om maten inte kom tillräckligt fort eller vid blöjbyten. Jag såg knappt hans ögon förrän efter 1 1/2 månad då han alltid sov. De förklarades att han skulle gjort så om han vart kvar i magen :) 

 

11 år sedan ´

Sv: Förlossningsberättelser!!!

hämtat ur min dagbok här på blimamma

i stora drag som jag minns det

iaf Onsdag 5 sep jag var i v 33+2 : mamma och jag var på tul och lyssnade på Ctg och så och allt såg bra ut :) åkte hem åt lite mat och la mig vid Tvn. Kände av lite sammandragningar men kände väl att de går över ;) la mig i badet och tog en Alvedon. De gick inte över men kände att det gjorde ju inte så himla ont så jag struntade väl i att det gjorde lite ont.

Tobias kom hem från jobbet och såg väl att det inte var nått som stämde med mig berättade att det gjorde lite ont men sa att jag va säker på att det skulle gå över. Han ringde förlossningen och kollade hur vi skulle göra dom sa att vi skulle komma in . Vilket vi gjorde

eftersom jag inte hade en minsta tanke på att vi skulle få va kvar så packade jag inte ner några kläder typ jag va säker på att vi skulle få åka hem . Men nä . När vi kom in gjorde dom en undersökning och då va jag öppen 4 cm. Med en gång blev jag tvingas att inta säng läge fick inte gå upp på toa ens.

Fick en spruta kortison för att flickornas lungor skulle växa till sig lite snabbare. Fick även dropp för att stoppa värkarna men det gick inte ;) kl 2 på natten gick vattnet på nr 1 sen vid kl 10 6sep satte krystvärkarna igång o jag krystade och krystade fy fan va ont det gjorde hade lustgasen som tur var. ( var ju dum i huvudet dom inte tog bedövning)

efter ca 3 timmars aktivt krystande kom tindra ut(12:39). O va ont det gjorde sen va det dags för nästa ( fick ju inte vila emellan) krystade allt va jag hade och då gick vattnet på nr 2 ;) det var vatten i typ hela förlossningsrummet splash lät det ;) sen va det dags att trycka ut Fanny hon kom ut kl 1313. Sen fick jag se dom snabbt ( dom skickades upp på neonatalavdelningen eftersom dom var förtidigt födda v33+3)

jag fick tydligen några bristningar där nere ;) på insidan men det berodde på att dom satte sånna skalpelektroder på huvudet på dom så blev jag riven av de. Så blev en del stygn . Var inte så skönt att sy ;) sen va jag färdig. ;)

fick tillslut åka upp till mina pärlor(6 tim efter förlossning) och där va dom fulla med sladdar :) men jag fick hålla dom på mitt bröst <3 låg där i 3 timmar innan det var dags att åka ner igen och somna ;) dagen efter var många av sladdarna bortkopplade o vi fick byta sjukhus :)

vi blev kvar på neo i 15 dagar Tindra vägde 1405 gr o fanny 2180 gr vid födsel o vid hemgång vägde Tindra 1694 gr o Fanny 2250 gr(tog längre tid för henne o vända sin vikt.