Att vara just ensam..

Hej! Vet inte hur många fler som är ensamma där ute, men jag ger det en chans i alla fall!

Känner ni er väldigt ensamma? Jag gör det och jag kan sitta och stortjuta över fina bilder när par kramar varandra och när pappan är väldigt gullig genom hela graviditeten. Jag vill själv ingenting hellre än att pappa till mitt barn ska ta tillbaka oss, men då han dejtar andra på löpandeband så är den chansen antagligen väldigt liten.
Jag har dessutom alltid haft svårt med kroppsberöring av människor jag inte har varit nära vän med, men nu vill jag ingenting hellre än att folka ska krama mig och framför allt klappa mig på magen. Tror ni att det hör ihop med det faktumet att jag är ensam? Har ni haft det så?

Kram!

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Hej!

En till som är ensam här. Efter sju års förhållande så spricker det 2 månader innan bebisen skall komma. Känner precis som du, vill egentligen att han ska ligga och hålla om mig och magen om nätterna. Känns väldigt ensamt. Samtidigt så får vi fokusera på det lilla livet i magen och inte glömma att glädjas och njuta av graviditeten. Man vet aldrig, det är kanske första och sista gången har en liten baby i magen som är så beroende av oss och vår kärlek. De ska inte lida för pga. några killar som lämnat oss. Vi måste hitta styrka.

Kram på dig

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Jag klassar mig som ensamstående! Jag är det till mina 7 barn , mannen lämnade mig efter 14 år när min 1 åring var 3 månader! Nu e jag gravid men ny som jag troligen inte vill ha i mitt liv så jag är i början på nästa år ensamstående med 8 barn!han e oansvarlig å inte värd mig , bebisen i magen eller mina barn!! Vet ni vad ni har för liten krabat i magen?när är erat bf? Jag har en liten gosse i magen enl ultraljudet:-) och bf den 2/1-13 Ha en trevlig kväll

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Urs då! Detta tar mig tillbaka några år då jag var ensam, gravid med barn nr 2 och en liten flicka. Jag kan lova att det blir bättre när alla hormoner lagt sig och när man slutat längta efter någon att dela allt med. Jag vet precis hur det är. Jag var ensam med mina två barn tills minsta flicka blev 2 år. Det stärker en otroligt mycket och man får så mycket erfarenhet av att vara själv. Efter ett tag njöt jag av att vara ensam med barnen. Sen träffade jag min sambo och faktumet att jag varit ensam gjorde att jag inte tog mer skit ifrån någon. Ingen man skulle komma och bryta ner mig igen så som barnens pappa hade gjort. Men nu är jag gravid igen och jag vet inte hur det kommer att sluta. Min sambo är väldigt oansvarig och jag känner att jag skullenogklara mig bättre att vara ensam med tre barn och slippa vara hans mamma också! Men som sagt, se det från den ljusa sidan att vara ensam. Man får en helt annan upplevelse som "paren" aldrig kommer att förstå och man lär sig att inte ta för givit alla små saker =) Ibland kan jag längta till tiden då jag var ensam och livet var enklare ;-)

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Sbalma så roligt att höra en annan historia och lite positivia saker med att vara ensam. Jag kan också tänka mig att man blir starkare som person när man är ensamstående. Just nu känns det ganska skönt utan honom, det är precis som du säger jag behöver inte vara mamma till en vuxen människa (och jag får över mer tid nu när jag själv än när jag är med honom, det reagerade jag på häromdan). Och ändå förbereder jag allt själv för lillen. Det som är tråkigt är ändå närheten och ekonomi kommer bli katastrofal nu speciellt när man blir föräldrarledig.

Varginnan :) din story förklarar ju bara en sak..... oavsett hur jobbigt det är så klarar man det....

Nu har jag bara 3 veckor kvar till BF, och det känns kul men han kommer ju inte vara med på förlossningen. Jag har en vän och en släktning som vill ställa upp (men jag vill inte ringa de om det sätter igång mitt i natten).... Undra om man klarar det själv? Har ni gått igenom en förlossning själva?

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Jag blir helt tårögd när jag läser detta. Min värsta mardröm är att bli lämnad ensam. Min sambo fick hem ett brev pm klamydia härom dagen och jag har inte vågat berätta något än. Vet inte hur han reagerar! Har han vart otrogen? Vad gör jag då? Vill inte bli lämnad ensam. Eller är det bara någon som jävlas?? Finns inte i min värd att han skulle såra mig.

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Linkan, så himla tråkigt at tfå något sådant besked..... Är du gravid, i vilken vecka? 

Jag vet inte riktigt vad jag ska ge dig för råd, men jag satt i en liknande situation i våras. Jag läste på fb att min sambo skrivit med en "kompis" i ett års tid och att det inte var så oskylldigt. Han skrev väldigt olämpliga grejer som "jag kan tänka mig att skaffa mig en älskarrina", "vill du rymma med mig om jag inte orkar med familjelivet", etc. Jag ville inte tro på det där och ville definitivt inte att vi skulle separera pga. det. Jag sa inget men någon vecka efter att jag läst det så planerade de att träffas och då brast jag.... Då klarade jag inte mer :(......Så bara för att man håller tyst och hoppas på det bästa så blir det kanske bättre. En sak är säker du måste ju prata med honom om det och dessutom om du är gravid så är det JÄTTE JÄTTE viktigt att du går direkt till din barmmorska och testar dig för klamydia.... DU FÅR inte gå runt med en infektion, det är såååå himla oansvarigt av honom om han smittat dig... 

Så det första du MÅSTE göra är att gå i testa dig och inte ha sex med honom..... 

Lycka till och skriv gärna hur det går för dig. 

Kram 

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Ja jag ser ingen panik i det att vara ensamstående! Snarare bekvämare och man planerar sin dag så mycket mer. I början är det kanske jobbigt men sen hittar man sin rutin och allt blir bra. Klart det är jobbigt med ekonomin, men pappan ska ju hjälpa till med vissa delar. Närheten håller jag också med om, det kan bli ensamt. Men man vänjer sig. Det är inte alls farligt att vara ensam =) Jag hade inte tid med något när jag var ensam. Göra barnen redo för dagis och mig själv för jobb, lämna barnen och sedan jobba full dag. Hämta barnen och fixa mat, duscha barnen och göra redo för sängen. Sen jobbade jag extra med att bygga naglar varje kväll. Kan säga att jag längtar ibland till den tiden då jag hade så fullt upp ;-) Pappan bodde i ett annat land då så jag var helt ensam med barnen. Men ändå var detta min bästa tid! Jag mådde toppen och allt var underbart. Så jag kan bara säga till er, var inte rädda för att vara ensamma. Idag är vi kvinnor så självständiga så det går alldeles bra. Lycka till och det skulle vara kul att höra senare om kanske ett år hur ni har haft det och hur allting går =) för det är inte alls så farligt. Hehe känns som jag peppar mig själv lite också för som sagt, det är inte kul att behöva vara mamma till en vuxen man.

11 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Sbalma :) kul att höra..... Lycka till

10 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

jag är ledsen.. ledsen för att jag är rädd, bland annat.. är i vecka 22 och är så ledsen för att jag inte har någon att prata med om allt som dyker upp i huvudet, känns i kroppen och i själen, för att jag vill så gärna att någon ska hålla om mig, skratta med mig, finnas när jag gråter, prata första sparkarna med etc etc. men istället för allt det, så går jag dag ut och dag in och håller igen, håller så mycket inom mig för att jag "måste" verka stark, måste vara utan problem, måste må bra.. 

snälla prata med mig för jag står fan inte ut. är rädd för vad som ska hända och hur det ska gå om jag inte gör något åt det här nu. om jag inte hittar någon att prata med.

vill inte må såhär mer... 

10 år sedan ´

Sv: Att vara just ensam..

Detta va ett tag sen. Hoppas ni alla har det bra idag och lyckliga.

Jag har precis blivit lämnad, känner mig ensammast i världen. Vill bara gråta och skrika högt! Jag kommer vara ensam med tre barn :(