Snart dags...
Jag har hela tiden trott att jag kommer få lite tidigt, inte överdrivet tidigt men slutet på augusti kanske planerad BF 6/9.. Men ska jag vara helt ärlig så börjar allt vända nu, känns mer overkligt än innan.. Asså om drygt en vecka är jag planerad att föda?! Självklart är jag orolig och lite rädd för förlossningen, men samtidigt tycker jag att det ska bli lite "kul" liksom intressant att få veta vad det handlar om.. Jag har har haft förvärkar, sammandragningar i flera veckor nu.. Och två sista dagarna har jag haft ganska kraftig mens liknande värk, som håller i sig och ibland försvinner.. Antar att kroppen förbereder sig.. Men jag vet inte om jag är så förberedd längre? :S ska jag verkligen få en lite bebis om EN vecka? Puhh.. Tror inte jag kommer fatta förens jag är där..
Sv: Snart dags...
Visst känns det overkligt. Är själv planerad till 5/9 och har också kraftig mensliknande smärta. Dock börjar jag ställa in mig på att gå över. Bara för att jag inte ska bli så besviken OM jag gör det. Men självklart hoppas jag att liten kommer senast det datum som är planerat. Det är lite som att vänta på julafton, bara det att datumet inte är bestämt utan det kan bli vilken dag som helst inom de 3 närmsta veckorna.
Kan det vara så att det är den sista paniken/nervositeten som trycker på?
Sv: Snart dags...
Känner samma, att det är så overkligt. Det var 17 år sen sist för mig. Satt häromdagen vid köksbordet och tittade in på sonens rum och insåg att inget kommer att bli som vanligt för mig inom några veckor. Det kommer aldrig bara vara jag och grabben längre. Det kommer en annan liten människa till vårat hem nu och rör om i grytan. Kanske låter konstigt men jag blev så ledsen. Det här barnet var inte alls planerat och jag är själv den här gången. Det var jag inte med sonen det första året. Men sen har jag i stort sätt varit själv.
Men självklart kommer det här också att bli bra. Men det kändes så konstigt när det slog mig.
Å jag är så nyfiken på hur den här människan är i sin personlighet och hur hon ser ut.
Hon kan gott komma nu tycker jag. :-)
Sv: Snart dags...
Jag är planerad till 5/9 o känner precis som du!! Går hela tiden o funderar o försöker förstå! Slemmis har gått, jag har oregelbundna värkar, nerver som kommer i kläm hela tiden o kramper m.m. o längtar o funderar över förlossningen men när de gör som ondast blir jag som en liten vekling, har annars hög smärtgräns.. men då känns de som man satt o spänt fast sig i en superläskig karusell som precis börjat röra sig o då kan man inte ångra sig o vända om.. men så tänker man på det lilla livet man väntar.. Ja det är mycket tankar som far runt nu! :) Hon får gärna komma när som helst! Lycka till, tjejer!Sv: Snart dags...
Åh, vad skönt att läsa att jag inte är ensam om dessa tankar.. Kände mig nästan mer förberedd när jag fick veta att jag var gravid än vad jag känner mig nu.. Men det ju vara en släng av "det sista man känner innan förlossningen".. Och jag förstår att man kan känna konstigt om man inte haft en liten på 17 år, det är ju som att starta om igen ungefär.. Och du har ju säkert utvecklats och ändrats som person en massa under denna tiden.. Jag är nu fyra dagar över tiden, och känner mig nästan mer och mer orolig över att "idag kanske det faktiskt händer".. Men än har inget hänt.. Och det där med att ha hög smärtgräns, jag har också det i vanliga fall.. Men när jag har som mest ont så kan jag till och med börja lipa, kanske delvis är pga känslorna kring smärtorna.. Men som du säger, man har spänt fast sig i en skit läskig karusell som precis börjat snurra.. Vi får väl se hur dessa tankar utvecklas sedan, då ska man börja fatta att man verkligen haft det barnet i sig.. Åh hjälp mig! :P