Delar med mig av min erfarenhet

Lyckan av att ha plussat efter första försöket ersattes av rädsla när jag såg blod på pappret en kväll i v 6. Det var ytterst lite men fick redan då en illavarslande känsla. Hade blött lite under natten men inte farligt. Under morgonen ökade blödflödet och det var en något djupare/mörkare färg än mensen men mängden var ungefär som en riklig mens. Lite små klumpar i blodet men det har jag även vid mens. Sen kom vad jag antar var ena fostersäcken. Den andra kom dagen efter då flödet lugnat ner sig. "Blödningsförloppet" var ungefär som en riklig mens, jag hade varken smärtor eller molvärk. Det tog ca en vecka innan gravidsymptomen försvann, testade och fick då negativt. Mensen kom en månad senare och snart är det dags för ägglossning... Missfall är en erfarenhet jag gärna skulle vara utan. Det är fruktansvärt. Än värre är det att inte få hjälp av sjukvården, när det är så pass tidigt är det visst svårt att se på VUL. På 1177 blev jag mestadels dåligt bemött, en hemsk sköterska sa att det var som en försenad mens och att det knappt räknas som graviditet. Tillslut fick jag kontakt med en privat vårdcentral och samtal med en barnmorska, där har jag skrivit in mig nu. Jag vill bara säga till alla drabbade att det är OK att vara ledsen. Man behöver inte "se det positiva i det hela då det säkert var nått fel...". Det är en förlust oavsett hur långt gången man är.

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Kram

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Tack!

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Kram<3

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Kramar till dig!

Jag vet precis hur du känner.

Jag o sambon skulle på vårt första ultraljud och vi båda va så himla spända och förväntansfulla över att få se den lille för första gången( jag var i v.12.) Men sköterskan kan inte hitta några hjärtljud eller rörelser. Jag bröt ihop totalt inne i undersökningsrummet och min sambo blev bara tyst o höll om mig. 4 tim senare får vi åka in till sjukhuset för ett vul och för att säkerhetsställa att det faktiskt inte finns några hjärtljud. Inga hjärtljud på sjukan heller.

Eftersom jag fortfarande hade gravidsymtom så fick jag göra en medicinsk behandling, men de kom inte igång ordentligt så två dagar senare får jag komma in på sjukan igen och göra en medicinsk behandling där och de har fortfarande inte kommit ut något. Så dagen efter får jag göra en skrapning.

Jag var helt förstörd och grät/gråter ofta..

 

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

ja fy fasiken. Det e inte kul alls!! Stor sorg man går igenom!!

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

De är så fruktansvärt för dig, just att du väntar till v 12 och de inte finns något liv. Förstår inte varför man inte får gå i v 7 som standard bara för att kolla att de är något där. Lider med dig, vet precis vad du går igenom. Styrkekram

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Väldigt jobbigt sånt där, har själv varit med om missfall där kroppen inte stött ut dom på egen hand, Han gå in i vecka 18 då började jag blöda rikligt och åkte in på en koll där det visade sig att det inte var någon aktivitet. Tyvärr så var maskinen trasig så för att fastställa att det verkligen var så, fick jag ett återbesök på kvinnokliniken. Där konstaterades det att jag väntade tvillingar plus att den ena slutat växa i v.7 och den andra v.9. Gått i nästan 10 veckor utan aktivitet och stor förhoppning om att få barn, hade alla symtomer och plussade ändå. Kroppen ville inte inse att dom skulle ut. Så tråkigt och ingen vet hur jobbigt det är förrän man själv upplevt det. Kram!

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Jag lider med dig/er.  Efter mina tre mf börjar jag bli "van"...fel ord jag vet, men det känns verkligen så!
De som INTE vill ha barn eller tar droger, röker osv  (under graviditeten) får barn.
De som ver kligen strävar efter att få barn och gör "rätt för sig" går det åt h*lvete för. . .
Min mens är nu två dagar sen och gjorde gravtest imorse, men det visade negativt.
Så tänkte göra ett test på fredag igen om mensen inte har kommit såklart. . .

KRAM på er!!

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Lider verkligen med dig! Känner så väl igen sorgen och smärtan man känner, och alla förhoppningar och drömmar som bara rinner ut i sanden... Har själv haft 3 missfall. 

Och nej, man behöver inte försöka se positivt på det, man SKA få sörja och vara ledsen. Även fast det är tidigt i graviditeten gör det inte mindre ont i själen! Däremot ska man inte ge upp hoppet! Efter 3 missfall har jga nu en fullt frisk son på 5 månader, så det behöver inte betyda att man inte kan ha en fullt normal graviditet!

kramar till dig, och lycka till nästa gång!

11 år sedan ´

Sv: Delar med mig av min erfarenhet

Tack för alla fina ord! Vi är så många som varit tvugna genomlida detta... Kram till er andra och lycka till!