Graviditetsvecka 18
Bebisen
Vikten har fördubblats på bara två veckor och nu väger ditt barn c:a 100 gram. Längden från topp till tå är mellan 14-16 cm vilket motsvarar din hand om du spretar med fingarana. Stora förändringar är på gång! Fostret börjar nu bilda livsviktigt underhudsfett, något som fortgår fram till förlossningen. Underhudsfett är viktigt för att kunna reglera kroppstemperaturen och för ämnesomsättningen. Vid den här tiden består din bebis vikt av ungefär 85 gram vatten och ett halvt gram fett. Efter 40 veckor är motsvarande siffra c:a 2.4 kg fett av den totala födslovikten på 3.7 kg. Armar och ben är nu nästan fullt rörliga. Ögon och öron har nära nog fått rätt placering och bebisen liknar alltmer en människa.Du
Moderkakan växer med en otrolig hastiget tillsammans med bebisen, och vid förlossningen kommer den att väga nästan ett halvkilo. Såhär dags är moderkaken väl utvecklad och förser fostret med allt det behöver, och för bort avfall som det inte längre behöver. Samtidigt flyttas livmodern uppåt i din mage och kan nu kännas 3-5 cm nedanför din navel. Den syns förmodligen tydligt att du är gravid vid det här laget och en viktökning på 2,5 till 4 kg är normal. Kanske har du redan känt bebisen röra på sig i magen, men det är inte ovanligt att det dröjer ytterligare några veckor. Det kan vara mycket lugnande att känna bebisens rörelser därinne, även om det inte är varje dag, och veta att allt är väl. Du kanske märker att tandkött och näsa böder lättare, vilket beror på ditt ökade blodtryck och ökade blodvolym. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.Se vilka medlemmar som är gravida i denna vecka + massor av annat relaterat innehåll
Bilder från vecka 17
Frågor för vecka 18
- Nervös snälla hjälp :( av je_89 för 14 år sedan
- Hur vet man?? av madde70 för 11 år sedan
- Foglossning redan?? av Ujsan för 13 år sedan
Rekommenderat
5 Kurtan
Nu är jag i vecka 18 (17+2) "igen", trodde jag skulle gå in i vecka 20 imorgon, men inte då. Blev framskjuten två veckor idag på ultraljudet, men lika glad är jag för det!
5 Mira_L
5 vonkis89
är i vecka 17+2 idag känns helt underbara nästa veckan så ska jag & min pojkvän på ultraljud 9/11 längtar redan dit
2 sanjoh86
Ska på ultraljud 9/10. På första sa de bf 1 mars. Kan det bli så att de ändrar igen? Isf kanske man ska vänta att skicka in ansökan om gravidpenning för tungt arbete t.ex.? För där skickar man ju med moderskapsintyg samt skriver vilket datum födsel ska bli och när man vill söka ersättning.
2 hanna_maria
4 Tessan_1982
Vecka 17 nu då, otroligt vad tiden går
3 juliet
jag har gåt in i vecka 17 nu helt otroligt vad tiden går. det är lite svårt att se hur mycket bebismage jag har för jag hadde en stor mage innan men den har sjukit och blivit större på mitten. mina barn ligger högt vet jag så vi får väl se.... spännande är det iala fall. moder jord har sagt att hon byggt livmodern på bredden istället för höjden det gjorde lite ont men det kan det vara värt bara alla 6 får platts.
2 sofiah89
Mama
Har gått 17 veckor imorron. Ska på ultraljud om 2 veckor, längtar.. Tror det är en hel kull, håller på att äta oss ur huset, är så himla hungrig hela tiden. Magen har kommit fram rätt bra nu så har redan börjat använda mammabyxor. Att vara gravid är det mest fantastiska jag varit med om <3
Virriga vera
Rollercoasterxx - tänker så på er. Stora kramar..
Ska själv på ultraljud nästa vecka så jag är lite nervös. Gravid 17+4
Har varit med om en liknande händelse. Blev gravid 3ggr inom loppet av ett år. Fick 2 missfall och det 3:e var en medicinsk abort.
Var oxå på ultraljud i v 16-17. Det visade sig att jag knappt hade något fostervatten och att barnet saknade urinrör och njurar.
Fick ett till utlåtande på ett annat sjukhus men dom sade samma. Barnet skulle bara klara sig några dagar efter födsel. Något som oxå var så jobbigt var att allt tog sådan tid, ansökning om abort mm tror jag var mellan v 21-23 när allt äntligen var klart.
Jag fick oxå äta tabletter för att "döda" barnet, och därefter föda ut det. Våran obduktion visade att allt annat var bra.
Det har varit fruktansvärt jobbigt men våran hjälp har varit att prata om det både med läkare och nära och kära. Ta en dag i taget. Och om ni/du kan så försök att prata om det, kändes mycket bättre för oss iallafall.