Det låter som att du har det riktigt tufft just nu! Styrkekramar!
Och precis som Minna tänker jag att det som behövs för att förändra är att planera, avsätta tid i förväg för att tänka på vad som behöver göras, och låta din man få insyn i dina tankar. Jag är själv dålig på att berätta för min man allt jag har i huvudet, och blir ibland vansinnig för att han inte har samma överblick över vardagliga saker - ändå har han väldigt bra koll och vi hjälps åt med det mesta ska sägas, men jag förstår hur du menar med att han inte ser vad som behöver göras.
Jag försöker lägga band på mig själv när jag vill få ett utbrott över att han inte tänker på att packa väskor, lägga i tvätten med sakerna som behöver vara rena ett par dagar senare och så vidare, och vi kör också planeringsmöten inför varje vecka. Vi gjorde också ett tag lappar med vardagssysslor som vi plastade in och satte på dörren i tvättstugan. När man gjort en syssla (tvättat, städat toan, dammsugit ena våningen etc) flyttade man den lappen nederst, på så sätt var det enklare för oss båda att snabbt kunna se vilka sysslor som nu lågt högt på listan och inte alltid behöva komma ihåg dem ur minnet.
Det ÄR och kommer fortsätta vara tufft ändå, men jag tror att det kan underlätta om man gör så här. Och, att båda försöker förstå att den andre har en annan bild av verkligheten, så man måste berätta hur man själv tänker och tycker, våga ändra på sin egen inställning till vad som är viktigt och planera.
Vi har en gemensam kalender i telefonen också, där vi lägger in allt som rör fler än en i familjen, tex saker som ska tas med till förskolan, aktiviteter osv, så får man en påminnelse och kan aldrig hävda att man inte visste. Vid planeringen kan man ju, om man vill, se över de kommande veckornas aktiviteter och sätta en ansvarig för att till exempel packa - sen är det den personens ansvar att göra det kvällen innan om man inte kan på morgonen.
Hoppas det snart känns lite bättre för er, alla saker jag skrivit är vad som funkar för oss och kan säkert vara andra saker som funkar för andra, se det bara som tips på hur ni skulle kunna tänka och ta till dig av det som känns vettigt.
Och en sak till, som en tröst kanske - jag har lämnat mitt barn på förskola utan att komma ihåg regnbyxor flera flera dagar nu...