Min son var 17 mån vid inskolning. Han var ledsen när vi gick och fick då sitta hos en fröken. Men när vi varit borta en stund gick allting jättebra. Tror det ofta verkar sämre än vad det egentligen är. Jag tyckte det var jättejobbigt att lämna honom men så fort vi inte var synliga lekte han massor.

Tyvärr är det inte så. Hon slutar inte skrika. Dom har försökt med allt. Tillslut får Hon ringa efter mog

Jag jobbar som förskollärare och de allra flesta barn brukar komma in i rutinerna dock finns det vissa barn som accepterar till slut men kanske inte egentligen tycker att det är toppen. Min yngsta har precis börjat trivas har tagit ett år och byte av avdelning för att det till slut skulle gå bra. Så i värsta fall kan man få byta fsk eller kanske dagmamma passat bättre men ge inte upp ännu det har bara gått två veckor, dock blir man ju förkrossad när de är så ledsna. Det enda barnet jag själv vet inte alls vande sig var min brors barn men de skaffade snart ett syskon och då fick det äldre barnet sluta på fsk helt. Hoppas det vänder snart man måste ju jobba.

Tyvärr finns det inte så många dagmammor här i kommunen. Hade annars velat de. Elvira trivs de märks. Men det är separationen från oss. Hoppas de släpper