Jag fick ett missfall i v 10 för 4 år sedan. Det hade stannat av i v 7-8 ungefär. Nu är jag gravid igen i v 26 och fast detta är mitt tredje barn ( fjärde graviditet) så är jag mycket mer orolig. Jag tänker inte mycket på missfallet men tror att oron kommer därifrån. Innan har jag inte haft någon personlig erfarenhet av att det kan gå snett, utan haft två graviditeter och förlossningar helt utan komplikationer. Även fast jag nu gått långt i graviditeten, så finns det ändå där i bakhuvudet att något kan hända. Jag tror att man måste försöka tänka att det hände av anledning och att det inte behöver vara likadant nästa gång. Missfall är ju ganska vanligt och de alla flesta upplever det någongång i sitt liv. Jobbigt är det och tyvärr så finns det inte så mycket man kan göra åt det. Man får helt enkelt försöka så gott det går att slappna av och njuta, fast det är svårt.