Njut av tvåårstrotsen, jag har en snart fyraåring, en tvååring är som en lätt bris i jämförelse :P
Men hursom, oftast är de ganska pratbara i den åldern, de vill vara stora och "kan själv". Låt henne få hjälpa till med att diska eller dammsuga tex, de tycker det är roligt att få hjälpa till (sen att man får göra om allting efter är en annan sak :P )
Om det tjafsas om tex påklädning brukar jag fråga, vill du ha den gröna eller den blåa tröjan? Ska du klä på dig själv eller ska jag hjälpa dig? Barnet tror alltså att den får välja själv och känner sig stor och duktig.
Tex, När min son var 2,5 så blåvägrade han att hålla mig i handen, men han ville hellre gå än åka vagn. Vilket var ok men när vi skulle gå över gatan så ville jag att han höll mig i handen och han blåvägrade. Så jag sa att antingen håller du mig i handen, eller så får du åka i vagnen. Han såg väldigt sur ut, funderade en lång stund, sen tog han min hand och gick över gatan med mig.
Men försök att få lite egentid när din partner är hemma om det finns tid, gå ut och ta en promenad eller sitt på en parkbänk och glo eller vad som helst. Det är skönt att få vila öronen ibland :)