tove88

5 tove88

2484 visningar

Hjälp, jag är så elak vecka 19

Mamas, ni måste hjälpa mig nu. Jag skulle aldrig vilja leva med mig själv om jag kunde välja, jag skulle flytta ifrån mig själv på nolltid. Varför? Är det verkligen bara hormonerna som spökar? Min fästman är verkligen en klippa, en pärla. Han tvättar, lagar ALL mat, tar hand om dottern när jag inte orkar mer, han låter mig få fler sovmorgnar än honom och låter mig då dessutom sova till jag vaknare, vid elva!!! Han gör allt i hemmet! Men så fort han skojar eller ska vara lite rolig då sticker jag direkt. Jag är verkligen inte trevlig och jag KAN INTE hjälpa det. Det handlar inte om mina känslor för honom, jag älskar honom men sen jag blev gravid har jag varit så otroligt otrevlig. Det var jag förra också men hanterbart, och bara i några veckor i början, inte så här mycket och sent. Kan det bero på ngt annat i min kropp? Jag tar järn och folsyra men kan det brista ngn annanstans eller måste jag acceptera att jag är en jävla häxa? :(
8 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    minna

    5 minna

    Se bara till att berätta även allt positivt för honom, så ska han nog klara din graviditet!!! Lycka till!
  • 2

    juliet

    3 juliet

    acceptera inte varken för dig själv eller för din kille du kan bättre skyll inte på kroppen den gör nog så gott den kan den har talat om för dig att ta vara på dig själv bättre och det är inte att skita i allt.

  • 3

    tove88

    5 tove88

    Fast skita i allt gör jag inte, där var du lite hård. Jag kämpar stenhårt varje dag men just det här med mitt humör. Det känns änna som jag mött min överman... I mig själv. Jag vet, skitsvårt att förklara men jag förstår dig även. Jag får ta vara på mig själv bättre, sova mer, verkligen ha strikta mattider då det påverkar mitt humör kopiöst. Mer vet jag inte vad jag kan göra. Tack för era svar. Jo, minna, berätta positiva saker, det har jag däremot lyckats göra :) Varje dag och jag är noga med att be om ursäkt. Kanske alltid något iaf :)
  • 4

    juliet

    3 juliet

    jag menade intne att vara hård där är jag ledsen att det blev så men det är svårt tt gå in i någon som mår dåligt och oftare än man tror så är en spark därbak inte fel det vad jag tolkade ditt rop på hjälp men ut i vädret frisk luft gör dig både pigg när du ska och trött när du borde sova lycka till med tillfrisknadet det är skit att må dåligt.

  • 5

    Matilda_W

    5 Matilda_W

    Visa han detta inlägget! Så får han se sånt som du kanske inte sagt till honom annars ;)
  • 6

    tove88

    5 tove88

    Jo en spark i baken tog jag det som juliet. Det gjorde jag, jag kände att det kanske var det jag behövde, att strykas medhårs brukar inte hjälpa en i det faktiska loppet. Så jag tog inte illa upp :) Matilda_W, jag har faktiskt sagt allt detta till honom, han vet vad jag känner och tycker för/om honom, men han ser det inte så mycket i mina handlingar bara. Idag har jag varit toppen, än så länge men denna dag ska namne mig sluta på topp så i med lite mer mat så ska det gå :) Frisk luft ja, det måste jag fixa!
  • 7

    jenny88

    5 jenny88

    Kunde varit jag som skrev detta under min senaste graviditet :p jag va ett monter på riktigt! Men precis som du va jag noga med att be om ursäkt och försökte verkligen tygla mitt humör! Hjälpte ju inte alltid då men! Försökte iaf :) nu gjorde ju inte min man allt som dina verkar göra då han mest gillar att greja med sina bilar så han försvann ganska fort dit efter jobbet, det ligger dock vägg i vägg med huset så jag var pch är en jävla tjat kärring ibland :p men tillslut sa han i slutet av graviditeten att nu fan är det nog med dig och ditt jävla humör :p men han sa även aft han trodde det va oron inför närmande förlossning som gjorde mig sådan och nör jag äntligen tog upp detta med min bm så blev det faktiskt bättre :) jag viste att jag va orolig för den då första va förjävlig men trodde verkligen det berodde på kroppen och tröttheten! Du är inte orolig för något som komma ska? Lyckatill och du det går över ;)
  • Jag skulle säga att du bör prata med din BM eller vårdcentral och be om psykologisk hjälp och/eller stöd. Du tycker själv att ditt humör är ett problem, och då kan du också jobba med det! Det finns massa sätt att ta kontroll över situationen, kanske inte att få humöret att bli bättre, men i alla fall få kontroll över tillvaron och lära dig acceptera det. Det är ju synd om du mår dåligt, din sambo mår dåligt och att tillslut kanske även ert förhållande mår dåligt. Det är bra att bryta trenden så tidigt som möjligt, ju färre konsekvenser leder det förhopningsvis till!