Jag vet hur det känns! Jag har också sprutfobi. Det är värkligen hemskt och inget hjälper för att lindra panikkänslorna! :/

Jag har prices samma problem! :( Jag blir totalt galen och gråter och skriker och hoppar häldre ut från fönstret än att tar spruta eller blodprov..

Men min bm sa att vi kunde prova med sån där fjärilsnål som dom sätter på barn för dom känns inte lika myk och så ser man inte nålen plus att det bara ser ut som att dom tejpar fast den i armvecket!

Så det ska jag prova när jag ska dit. (och väldigt mkt emlasalva)

Men jag är väldigt galen i skor de är min största kärlek så jag har valt ut ett par skor som jag ska få om jag klarar det. Och det har funkat förut för mig när jag ska ta sprutor och sånt så prova du nått sånt! Med en belöning funkar nog nästan allt!

Lycka till! :D

åh.. det är verkligen skiiit jobbigt.. satt i bilen nu ikväll och hyperventilerade.. Fick sms från mvc om att jag inte skulle glömma tiden imorgon.. då kom den här EXTREMA rädslan :( talade iaf om för bm på hälsosamtalet att jag är EXTREMT rädd. då sa hon "ta det lugnt Emelie, vi löser det där då, du behöver inte vara rädd"

Killen försöker trösta mig hela tiden, men inget hjälper :'(

har iaf fixat så natalie inte behöver följa med imorgon, hon ska inte behöva se mamma så förstörd :(

Jag har samma problem.. Min absolut värsta skräck är att jag ska få havandeskaps diabetes.. Då måste jag ta insulin varje dag.. Mitt blodprov togs i armvecket, då jag tokvägrar i fingret.. Tog ca 30 min av panik kallsvettningar och hysterisk gråt.. Allt var bra och Mina blodvärden var bra.. Efteråt så fick jag en stor kram av min Mamma som var med.. Hon har ju sett min rädsla i 25 år.. Min sambo skakade på huvvet i sa att jag var löjlig o att han skämdes för mig.. Klarar du att ta det så blir JAG stolt över dig..

JAG KLARADE DET!!!!!! :D jag började gråta redan i väntrummet när bm kom och hämtade mig, för hon frågade om jag mådde illa eftersom jag bara satt och skakade och var likblek.. Sen kom hon på sig själv att jag var spruträdd, klappade mig lite på ryggen och sa "det här klarar du emelie" sen frågade hon om jag ville få det överstökat på en gång, eller om jag ville sitta och ladda lite, så vi gick igenom journalen och alla frågor innan. Hon frågade mig om det var något som hade hänt eftersom jag var så rädd, eller om det bara var en rädsla jag haft hela tiden.. och det är det ju, vad jag vet har inget hänt, men jag är LIVRÄDD!!! sen frågade hon om jag ville sitta eller ligga, och valde att ligga. Berättade också för bm hur det gick sist, att jag började hyperventilera och fick panik, blev hysterisk och att sambon fick hålla i mig.. Han stod vid mitt huvud och pussade en gråtande mig i pannan, hon andades med mig, som på förlossningen, för att jag inte skulle börja hyperventilera så det var kört, sen började hon orata om mitt ul, om jag kunde förklara för henne hur bebisen låg, mina känslor när jag fick se bebisen och allt sånt, samtidigt som hon såg till att jag andades, sen frågade hon om jag var redo, skakade på huvudet i ren panik, då klappade hon mig lite och sa, "vet du emelie, jag har redan stuckit,  första röret är snart klart!" sen fick jag en bamsekram och hon berömde mig massor, var nog en hel dm längre när jag gick därifrån!!!! :D