Förlossningen vecka 29

Har senaste dagarna tänkt och funderat jättemycket på förlossningen.
Min förra förlossning startade med att vattnet gick och sen kom värkarna var tredje min på en gång, hade inte en chans att hinna återhämta mig emellan, det var mitt i rusningstrafiken, taxin kom inte, fullt på vartenda sjukhus i hela sthlm = jag kände extrem stress.
När vi väl kommit in till förlossningen han vi knappt få ett rum förens de upptäckte att sonens hjärtljud gick ner kraftigt och inte blev bättre. Så jag blev nersövd och det blev ett katastrofsnitt. Förmodligen orkade han inte med det extrema värkarbetet.

Därför har jag diskuterat både med min bm och en läkare om igångsättning och båda tycker det är ett bra alternativ, annars kommer det väl typ bli planerat snitt och vill helst undvika snitt.
Har fått remiss till sös där vi ska diskutera det med.
Dock har jag läst jättemkt om igångsättningar och det verkar ju inte helt riskfritt heller, men det skulle lixom vara skönt att vara på plats när det sätter igång.
Någon som har erfarenhet av både igångsättning och snitt, vad är att föredra? För min del känns det inte helt praktiskt att bli snittad när man har en 2åring hemma som är mer vild än tam!

Ska tillägga att min mamma har även hon haft supersnabba förlossningar, första barnet födde hon på TRE timmar (med igångsättning) Jag som är tredje och sista barnet kom på drygt en timme, så jag antar att man har vad man ärver.

Sorry om det blev lite långt. Men skulle vara kul att höra era erfarenheter av både igångsättning, snitt, snabba förlossningar etc. =)