Skönt att människor i din omgivning stöttar dig! Men visst är det ett fruktansvärt svårt val, jag stod själv med det för en dryg månad sen. Jag är dock 29, så för mig var nog ett lättare beslut att behålla barnet än det varit när jag var tonåring.

Jag tycker absolut att du ska söka professionell hjälp, vilket du även har rätt till! Jag bor i Danmark och kontaktade en förening som heter Mødrehjælpen, som bland annat ger opartisk abortrådgivning. Jag kände mig mycket säkrare på mitt beslut efter att ha pratat med en professionell, utomstående rådgivare...

På Vårdguidens hemsida (http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Behandlingar/Abort/) står det såhär:

"Samtalsstöd före och efter abort

Man kan ha ett behov av att prata och få stöd både när man står inför beslutet om abort, och i efterhand när aborten är genomförd. En del får stöd av sin partner, någon närstående eller vän.

Vården erbjuder också möjlighet att få samtalsstöd. Ibland kan det kännas skönt att få tala med någon som är van vid den här typen av funderingar. Det kan till exempel vara en kurator eller psykolog på kvinnokliniken eller en barnmorska på mödravårdscentralen. Många har funderingar som till exempel ”Vad betyder det för mig om jag gör aborten?”, ”Kommer jag att ångra mig?”, ”Kan jag bli med barn igen?” eller ”Är det här verkligen min egen önskan eller har jag blivit påverkad av någon annan?”.

Man kan träffa en kurator eller barnmorska, själv eller tillsammans med sin partner om man har någon. Även mannen har rätt att ensam få samtalsstöd. Om man vill få ett samtal bokar man tid för detta genom abortmottagningen. Rådgivningen är kostnadsfri."

Förstår att ingen vill hjälpa dig att välja! Du måste välja själv, prata med mvc om att du vill ha rådgivning, att du är osäker på vad du vill. Sen så är det helt upp till dig. Kommer du klara av att ta hand om barnet? Kommer du klara av att göra en abort - lyssna på vad din magkänsla säger, vad hjärtat säger. Skriker hjärtat att du ska behålla så gör det - även om det blir tufft, för annars kommer du bara att ångra dig. Du behöver vara helt säker på att göra en abort för att orka göra en. Kram på dig, du får gärna skriva pm till mig om du vill prata av dig.

 jag blir ensamstående mamma, men här var det tvärt om att jag lämnade pappan. Jag har gjort 2 stycken aborter i tonåren, men samtidigt kände jag att inte skulle ha klara av att ta hand om bebis och sen plugga också samtidigt och sen en mamma som säger att hon inte skulle stötta mig.

Det var en hemsk känsla men fick en att prata med som hjälpte mig otroligt mycket.

Såna saker är verkligen svåra val och skönt att du ha nån/några som stöttar dig.

Denna gradivitet var inte direkt planerad går att läsa om på min dagbok i vissa inlägg senaste i dag.

Jag har bara min familj som stöttar mig,och min nya pojkvän ,lämnade barnets pappa och det var av väldigt många skäl han själv var som ett vuxet barn och fanns inte ens där den dagen jag berätta om detta.

Brytit kontakten med hela den familjen också höll tyst om deras ärftliga sjukdom huntingtons i 4 månader en av orsakerna varför jag bröt och sen har ljugit hela tiden den kompisen allt gick via mamman.

Tyvärr hade vi olika syn på varandra jag honom bara som kompis och ingenting mer och sen han mig som sin flickvän går att läsa också om i inläggen i min dagbok här.

Jag är nu i vecka 29 även om det var ett svårt även denna gång om abort om bebisen skulle ha det symtomen eller inte och tog valet är barnet friskt så behåller jag det och om det inte är det så tar jag bort.

Och det var friskt tack och lov så kändes rätt att behålla det även om jag blir själv och ensamstående mamma.

styrke kramar till dig