Min första tanke är att du borde kunna få hjälp hos Ungdomsvårdscentralen.

Förkla för dem hur läget är att du inte vill göra en abort och att pappan inte vill finnas med i bilden. De har all kunskap och hjälp du kan få.

Lycka till!!

Har gått hos en kurator och dom sa inte så mkt, det är väldigt svårt det här :/

Det är väl det som är det svåra. De kan hjälpa dig med tankeprocessen men i slutändan är det dig det hänger på. Ditt val. Jag hoppas det löser sig för dig och om det är så att du inte kände att kuratorn gjorde sitt jobb bra så tycker jag du ska kontakta vårdcentralen

Blev mamma när jag va 19 så va ju ett par äldre än dig. Men jag hade själv inte velat behålla om Pappan inte ville ta sin del av ansvaret. Det är tufft nog att bli förälder tidigt, det är väldigt skönt att ha hjälp av pappan kan jag lova. Men tycker du ska prata med din familj för du kommer behöva hjälp av någon, om det så är praktiskt eller ekonomiskt så är det viktigt att ha någon vid din sida. En kurator på ungdomsmottagningen är ju absolut ett första steg, tror han/hon kan ge dig bra råd o tips. Lycka till!

Jag har pratat med familjen och dom stöttar mig i mitt val, men i huvudet så vet jag ju att abort är det bästa i nu läget men mina känslor säger det motsatta. Har ju kollat runt en hel del och försäkringskassan får man ingenting ifrån, hur löser man det med pengar problemen för det är ju där allt ligger just nu?

Du kommer få föräldrapenning fast lägsta nivåbeloppet eftersom du kanske inte har en lön att basera din föräldrapenning på. Sen kommer du få underhållsbidrag från pappan (om han väljer att inte bo med er) även barnbidrag. Ev ksn du ansöka om soc, men kan hända att de tycker att du är under dina föräldrars vård än... Vi fick inte hjälp av soc för att min dotters pappa gick gymnasiet och därför inte kunde stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi hade ca 4000:- i föräldrapenning när vi tog 7 dagar i veckan sen plus barnbidrag. Så vi fick gilla läget och bo hemma hos paspans föräldrar tills han tagit studenten och kunde börja jobba. Skulle aldrig rekommendera någon att skaffa barn under de premisserna. Ångrar inte min dotter en sekund, men nu när jag fick min pojk och ordentlig ekonomi, hus och bil så är det lättare att njuta av sin bebis. Inte oroa sig för pengar och liknande. Jag är absolut inte förespråkare av abort, inte alls faktiskt. Är bara rak med hur jag upplevde det just då. Du står inför ett tufft val och förmodligen vlir det bra osvsett vilket val du gör, men tänk både en, två och tre gånger.

Man kan ansöka om bostadsbidrag, det fick jag när jag bodde hemma, då ansöker man som "inneboende" och dom ger samma summa till alla men det beräknas på hur många barn man har. tror ett barn ger 1500 eller nått, det är ju alltid lite extra. Dock vet jag inte hur det är när du är under arton år, ring till dom och fråga, får du en dålig handläggare o prata med så ring igen, då brukar nån ny svara ;) Lycka till med ditt beslut!

Jag gjorde en abort för ca en månad sedan. Nu har ju jag två barn sen innan och är äldre än dig, men jag blev tvingad att göra abort. Alla som visste om den oplanerade graviditeten var emot att behålla inkl min sambo som hotade med att lämna mig och inte skriva på faderskapsintyget om jag behöll barnet. Så jag genomförde aborten för barnens skull, men ångrar jag mig? Åh ja!! Varje dag. För som han har varit sen aborten så börjar man ju fundera på vad som är viktigare. Hade jag inte haft barn redan hade jag behållt barnet och låtit honom gå. Det är bådas "fel". Och det är kvinnan som får dra hela jävla lasset, det är kvinnan som kommer må dåligt och en abort är inte bara lite mens som killar verkar tro. Man blir känslomässigt rubbad om det nu är så att man gör abort trots att man egentligen inte vill. Om en inte vill ha barn är det ju bådas ansvar att skydda sig men sånt måste man ju ta innan sex inte efter... I mitt fall verkade allt lugnt fört men sen när det blev verkligt var det helt annat. Så tänk på dig själv!!! Lycka till!!!

Hur klarade du dig ekonomiskt med allt? Jag har ju gågt igenom 2 aborter med samma partner så det är det jag grubblar om med. Det är så synd att killar inte får känna samma känslor som oss när vi går igenom aborter, under tiden och efter! Men är så orolig över ekonomin och framtiden. Jätte tacksam för alla svar! Hjälper verkligen med tankarna och funderingar!

Hej, jag är 17 år och gravid är i v 27 nu min familj var emot det men efter att jag valt att behålla så har alla stöttat mig och är glada jag går i skolan tull december för att jag har tänkt fortsätta även efter jag fått, jag får då studiebidrag varje månad och efter v 13 började jag handla in lite saker varje månad det är det bästa när man inte har så mycket pengar så du inte har allt att köpa in när det börjar närma sig då får su allt på en smäll! Har även kollat och ekonomiskt får man så man klarar sig, jag har ej planerat gå på soc men kommer få så jag klarar mig ändå får då underhåll från pappan föräldrapenning, barnbidrag osv :) allt går om man vill! Pratar mer än gärna med dig om du vill ha några råd eller något då jag oxå är 17 :)

Hej ! Jag är oxå 17 år och är i v 20, min familj stöttade mig från början och min kille ville att ja skulle göra abort men jag kände att ja ville behålla barnet, nu så har jag han vid min sida. Jag har stöd ifrån min familj med allt och pengar ska du int behöva oroa dig över, allting löser sig! Jag har pratat med min skola och ja kmr få stöd av dom och klara skolan bra! Man tror att se inte kommer gå bra men det gör det alltid tillslut, set är tufft första tiden när man blir gravid men sedan blir det bättre! Om du känner att det är bäst o behålla det så ska du verkligen göra det och inte låta någon annan bestämma över dig

Åh vad härligt att det finns fler i min ålder! Vart bor ni? Skulle vara kul att träffas och prata ifall ni har lust?! Jag är ju i vecka 9 bara men min pojkvän vill VERKLIGEN inte och säger att om jag behåller det så kommer det ta slut :( Vill ju ha en partner som vill med men jag har ju gjort 2 aborter och det avider varje gång.. Så denna gång känner jag att jag inte kommer palla att göra en gång till. Men santidigt vill jag ha kvar min kille .. Verkligen svårt det här!

Om din pojkvän hotar med att försvinna ur ditt liv då du är gravid har jag svårt att tro att han kommer finnas kvar speciellt länge om du gör abort, tyvärr.. Jag tror du får tänka bort honom oavsett.. Och du behöver göra ett val som du orkar leva med. Allt brukar lösa sig, även om det inte är lätt, och barnet behöver få rätt att träffa sin far framöver såvida han inte visar sig utgöra en fara för barnet. Det finns många aspekter, men gör valet från ditt huvud och vad du vill. Fadern kommer kanske så småningom visa andra sidor.. eller inte.

LYCKA TILL.

hej

Känner igen mig har gjort 2 aborter (olika förhållanden), men  bestämde mig nu för att behålla denna ,orkade inte gå igenom ännu till abort.

Mina föräldrar och syster stöttar mig igenom detta, barnets pappa är ute ur bilden och plus att jag såg på honom som bara kompis och hade aldrig såna här älskar dig känslor för honom medan han såg mig som sin tjej.

Men underhåll kommer han få betala vare sig han vill eller inte., och träffa barnet men kommer bli på mina vilkor om han nu nånsin kommer vilja det.

Han har ju inte brytt sig överhuvudtaget alls och bebisen som jag har i magen och som är hans bebis också.

Så knappast men farmorn är nyfiken och spännd det har jag märkt och hon frågar mig mycket om jag mår och hur lilleman mår också.

Men hoppas verkligen att ordnar sig för dig till det bästa och på alla sätt.

styrke kramar.

Jag var 24 när jag blev gravid med min första. Min familj avskydde pappan till barnet men jag valde att strunta i det och behålla henne ändå. Folk har mycket åsikter, men beslutet är trots allt ditt. Jag tycker att den vettigaste kommentaren var från min bror som sa "ska du behålla barnet MÅSTE DU vara beredd på att ta allt ansvar själv". Han hade rätt, min dotter är idag drygt två år och jag har fått göra precis allt runt henne helt på egen hand. Efter 1, 5 år valde jag att lämna hennes pappa för att det var så grymt irriterande och ledsamt att bo med någon som totalt ignorerade min dotter. Jag har haft ett helvete, det har varit extremt jobbigt och det har varit långa perioder då jag mått så dåligt av allting att jag inte velat leva. Jag älskar min dotter över allt annat och jag ångrar inte för en sekund att jag behöll henne- men en sak har jag lärt mig av detta och det är att det är extremt mycket mer värt att ha någon som finns där och stöttar dig... jag väntar idag mitt andra barn med min bästa vän som jag insåg att jag borde leva med först efter hela soppan med min dotters pappa och det är en heeeeelt annan sak! Det bristande engagemanget från min dotters pappa ledde till att jag var tvungen att sätta min karriär åt sidan helt och hållet eftersom att jag ALLTID hade ansvar för henne. Jag hade tänkt plugga till ingenjör, men fick hoppa av och ta en kortare utbildning istället för att kunna försörja henne... Vad jag försöker säga är att; skit fullständigt i vad folk säger! Det är ditt val! Men kom ihåg, det är allt annat än optimalt att uppfostra ett barn själv (även om det också kan bli bra... men du kommer troligen att få sätta mycket av ditt eget liv åt sidan... för mig blev det iallafall så mycket mer än jag någonsin kunnat ana) lycka till :)