Värsta dagen i mitt liv :(

Hade gjort upp med mamma att vi skulle åka på gammelvala idag, så William och jag gick till henne runt 11.. Han fick lite bröd och vatten. Precis innan vi skulle åka så skulle jag byta blöjan på W, allt gick bra till jag precis skulle plocka upp honom.. Då började stänga ögonen precis som om han skulle somna, inte alls lika han..börjar prata med honom men får ingen kontakt med honom, nån sekund efter så börjar han huttra och skaka och slutar att andas, han blir helt livlös.. Helt okontaktbar! Så ropar i panik på mamma som kommer springandes, hon plockar upp honom och börjar med hlr, samtidigt som min bror (som också var där) ringer 112.. Ingenting händer, William bara hänger i mammas famn precis som om han skulle vara död. Jag själv har fullständigt panik och bara grinar.. Ringer Mikael som är på jobbet 40 min bort och ber han komma hem direkt för William håller på å dör.. 5 min senare är ambulans på plats och tar med sig W som fortf då är helt okontaktbar. De åker med han till akuten så får mamma och jag åka i en annan ambulans där.. Jag är i så chock och panik så bara grinar och är helt övertygad om att W kommer vara död när jag är framme. Som tur är hade han vaknat till i ambulansen så han skrek och var vid liv när vi kom.. Men är fortfarande väldigt slö och orkeslös.. Blir skickade till barnakuten i Karlstad, då åker jag och William ambulans och mamma väntar på Mikael så kommer dom efteråt.. Han sover hela vägen (6mil).. Väl framme så vaknar han till och börjar bli sig själv, dock sliten.. Vi blir inlagda för koll under natten, de tar prover och undersöker honom. Allt ser ok ut, lite hög puls bara. De misstänker att han har epelepsi, så vi ska tillbaka hit till veckan för att ta eeg och göra utredning.. Har aldrig vart så rädd i hela mitt liv, har heller aldrig känt mig så liten och hjälplös.. Trodde verkligen han skulle dö för mig förut, hoppas det är en mardröm som snart är över, för det här vill jag aldrig mer vara med om! Min älskade William ❤