Hej!
Jag är nu i vecka 34 och har gått upp 23kg..
Jag känner mig så extremt fet och ful så jag knappt vill vara runt folk då det känns som att dom stirrar på mig med dömmande blickar och tycker samma sak som jag. Det blir väl heldre inte bättre när sambons pappa typ jämt påpekar hur tjock jag har blivit och kommer med nedvärderande tjockisskämt varje gång vi ses...
Jag hatar och titta mig själv i spegeln, jag hatar verkligen hur jag ser ut.. Jag tror att jag har en släng av BDD, men nu under graviditeten så har den blivit värre..
Och det blev inte bättre nu när jag loggade in på denna sida och provade "Viktkalkylatorn" som sa att jag borde ligga på MAX 78kg (i slutet av graviditeten) Väger nu 86kg....
För det är så hemskt så jag till och med ibland önskar att jag aldrig blev på smällen bara för att jag ser ut som jag gör just nu och när jag får sådana tankar får jag ångest till 1000... hur kan jag ens tänka så?!
Men just nu så vet jag inte vad jag ska ta mig till...
någon som känner igen sig och kan ge mig något tips hur jag ska bli kvitt dessa känslor och tankar?
tack för era fina svar! <3
och jag försöker verkligen äta hälsosamt men det är ju lätt hänt att jag tar och tröstar mig själv med en glass eller två när allt känns jobbigt..så jag får kanske skylla mig själv :P
sambon har pratat med sin pappa och han skulle tänka sig för hädanefter och hans svar på det hela var att "det är mitt sätt att säga att du är fin".. väldigt tokigt sätt att säga att jag är fin på tycker jag men aja.. bara hoppas på att jag slipper höra det i fortsättningen..
Men jag är ju oerhört självkritisk och tycker jag inte är fin någonstans just nu så blir det så himla svårt allting, att magen växer bryr jag mig inte direkt om, men mitt problemområde som jag stör mig mest på är just ansiktet, känner mig så extremt svullen och oattraktiv, speciellt med den stora dubbelhakan som nu växt sig fast.. *suckar*
Jag hoppas verkligen att vikten "rinner" av efter förlossningen, om inte annat så är jag supertaggad på att banta (när såklart jag KAN börja med det)
Nä usch.. det är fan inte lätt.. speciellt inte med alla dessa hormoner som spökar. Men det är skönt att få kunna logga in på denna sida och få skriva av sig lite och få svar på ens funderingar, det är ju inte alltid man kan/vill prata om sina graviditetsbekymmer med nära och kära (inte jag iallafall) Så tack så mycket för era svar!!
Varje kvinna som har gått igenom en graviditet borde verkligen få en STOR eloge för allt vi gått/går igenom alltså!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar