Glädje och sorg blandas

Efter avslöjandet igår så blev jag helt tom jag har ingenting i mitt liv. Så det är inte så konstigt jag har inte träffat min dotter på 8 år nu i höst. Och det är ett stort hål efter henne och allt för att driva djävlarna i intet och för att sedan dränkas för då försvinner dom. Så i allt elende jag varit med om så har jag inte ongrat mig, för det kommer slå så väl ut bara jag får komma hem till Peter och min dotter och det verkar inte bättre att det blir i nästa vecka så som jag längtar efter gemenskap och mänsklig värme.

Jag må vara världens starkaste människa men även jag har gränser och jag ligger på den och går på övertid känns det som jag är så dyster, samtidigt som jag är lättflörtad till att både skratta och känna glädje så det kan inte sitta djupt min sorg förmodligen för världens bästa för mig står inför dörren. / Lilla Bus