Igår var jag ner till en kompis som presis fått barn, och vart praktiskt taget tvingad att hålla hennes bebis fast jag sa att jag inte tordes. När jag väl satt där med en 6 veckor gammal bebis i famnen så kunde jag inte känna någonting annat än panik och ....
Räknade ut mitt BMI och jag är tydligen överviktig. Blev lite snopen, och jag tycker att det är helt sjukt. Jag är visserligen väldigt kvinnligt formig, men räknas det som övervikt? 160cm lång och väger 64kg. Hujedamig! Aja övervikt eller inte. Jag mår bra, det är huvudsaken! .
Nu har jag mått illa i fyra veckor...och inte blir det bättre. Jag tål inga starka lukter och kan inte anstränga mig fysiskt för då kommer illamåendet över mig direkt. Jag äter ofta och lite för att på så sätt hålla illamåendet borta, men det blir inte bättre. Tröstlöst! Förövrigt mår ....
min kropp börjar återgå till det normala igen, inga svullna bröst, ingen trötthet, inget super luktsinne, inte så läbbiga humörsvängningar.... Fan jag hade just börjat gilla dem. hur som helst, mensen är snart över jag har fått nån magisk superkraft. har varit igång hela dagen, bakat å gjort storkok, 2 timmars ....
Visst var det kul i början, vi alla skulle ju få en liten bebis tillsammans. Nu är det inte lika kul längre. Jag kan inte följa med och festa, inte dricka och inte göra sådant som andra 18åringar kan. Eller? Det enda jag inte kan göra är att dricka och ....
Tycker det är lite jobbigt nu. Känner mig deppig och nedstämd, svårt att få saker gjorda. Vill verkligen att tiden skall gå fortare... Vill vara färdig nu, börjar bli långtråkigt.. Fast ändå inte, har egentligen ingen brådska med att få ut ungen. Nej, det är mer jag själv som är ....