206 dagar med dagboken.

okej nu ska jag gnälla på udda grav bekymmer för båda revbenen i kanten gör förbenat ont i kväll och jag är klarvaken och natten är här vad tusan ska man göra. Lägga sig får mig att rulla runt och sparka med benen jag tål inte sängen när jag inte kan sova i den.

jag kom ju fram till grunden av liv och andarna ska ju in i en av tvillingarna och nu ligger andarna som varit delade i detta livet i kroppen för att få bättre minne det har den bortavarande anden fått lära sig av gubben min. själv har jag tyflon minne!

jag vet att min dotter finns i magen tätt intill barnet så hon hör allt som händer där lite nyfiken faktiskt men har fått ett godkännande av mig och mor men jag tror det är hon som gör ont bättre än så fattar inte jag kanske det är kropparna som värker ingen aning faktist men helvete vad ont det gör.

Jag drog just upp pyamasen över brösten och pratade med mig själv och sa att fy sjutton vad vacker magen har blivit nu syns det verkligen att jag inte bara är tjock det om man vägrar ta in förståss, men det syns utan kläder dom ligger högt dom älsta men dom yngsta kommer ikapp så småningom.                                          Där har jag lite fett som ska skäras bort vid ett kejsarsnitt som jag ska få göra så två läkar team ska vara berädda när jag ska föda sa man idag för man är så rädd att jag dör i barnsäng.

Det har jag pratat om att göra för det är sådant tjat om att matilda och jag ska gå vidare in i nästa liv som barn.    Nu får den här snacksaliga personen lägga på så ni inte tycker jag blir tjatig.ha det bäst